TJEJ eller KILLE?

Nu har vi varit på vårat andra ultraljud. Allt såg bra ut med bebisen och den var betydligt vildare den här gången än första gången. Jag och Jocke funderade rätt länge om vi skulle ta reda på om det är en tjej eller en kille som myser i min mage. Men, eftersom jag är allt för nyfiken kunde vi konstatera snabbt att det nog inte är någon idé att dra ut på det. Jag ville ju veta nu, nu, NU!



Så, den 12 april hade vi inbokat ultra. Vi bad barnmorskan skriva på en lapp som hon sedan lade i ett kuvert om hon såg vad det var för kön så att vi efteråt kunde kolla det på tumis (och med Elis med såklart). Jag har ju varit 90% säker på att det är en lite kille jag väntar, medan Jocke tippat (kanske önskat?) en liten tös. Såklart skulle vi ju bli hur glada som helst oavsett, det viktigaste är ju att bebis mår bra, men det är ju ändå något speciellt med att få veta. Man är liksom ett steg närmare bebisen och eftersom man inte vet vem den lilla är tar man ju varje chans man får för att lära känna den bättre. Okej, så nu kanske jag dragit ut på det tillräckligt länge? Är ni nyfikna?



Vi ska få en liten tös! Och jag som var så säker på att det var en kille. Jag antar att min moderliga intuition försvann i samma veva som jag blev mamma, ironiskt nog. Men oj vad vi längtar. Man är ju så himla nyfiken på att lära känna den lilla tjejen bättre. Hur ser hon ut? Vilka drag har hon och hur kommer hennes personlighet att vara? Så spännande tider på gång ❤️


Kram, Sofia

Likes

Comments

GRAVIDITET V. 1-6

Jag bestämde mig tidigt för att jag ville dokumentera min graviditet så mycket som möjligt. Tiden går så otroligt fort och trots att jag tycker att de här 22 veckorna jag nu varit gravid gått i en otrolig fart har jag glömt bort hur jag mådde i början och vilka känslor som fanns inom mig. På det sättet kan jag se tillbaka på min graviditet samtidigt som det kanske kan vara intressant för någon annan där ute som precis fått den härliga nyheten att läsa lite hur jag kände och tyckte. Kanske är det intressant för er som inte alls är i samma sits också, vad vet jag. Men, här nedan kommer en liten text som jag skrev när jag befann mig i vecka 6 ❤️


Här i vecka 13

2021.. Vilken början på året! Eller egentligen var det ju slutet på 2020 som gjorde att året blev rätt så fantastiskt trots en riktig berg-och dalbana av känslor om ni frågar mig. Men, nu sitter jag här och är enligt rubriken i vecka 6. Jag vet att det är under de kommande veckorna som det är störst risk för missfall, och jag kan ärligt säga att jag var och är beredd på det. Det är inte ovanligt och även om det skulle kännas väldigt jobbigt är det inte något man kan påverka.

Men, hur mår jag nu då? Jag måste säga att jag mår rätt bra. Lite mer trött än vanligt men det är jag i och för sig alltid den här årstiden. Illamåendet har kommit i väldigt små doser lite när som helst under dagen, men det har verkligen inte varit jobbigt. Jag har dock sprungit på toa rätt mycket vilket jag hatar att göra under natten eftersom jag har så svårt att somna om, speciellt när badrummet utanför sovrummet inte än är klart. Att gå ner en våning känns inte superfrestande när man går halvt i sömnen. Men, det är i princip det. Vi får väl se om följande veckor är lika bekväma men det gäller väl att tänka positivt. Så länge bebis växer och mår bra är jag nöjd oavsett. Det som kommer med på köpet som inte är så himla kul hör ju lite till och det är väl bara att börja vänja sig. Fortfarande har jag rätt svårt att förstå att det faktiskt växer ett litet liv i mig. Jag är så förväntansfull, glad och ivrig samtidigt som det ju inte går att stöta bort jobbiga tankar som vill smyga sig på ibland. Det som händer sker av en mening och det är så jag gärna vill tro gällande det mesta i livet. Men, när jag ibland slås av tanken att jag i höst kanske har en liten bebis att rå om blir jag helt till mig. Åh, hur kan man se fram emot att träffa någon så mycket som man aldrig träffat förrut? ❤️

Med facit i hand kan vi ju konstatera att jag nu i vecka 22 (!!) tycker att den här tiden gått så himla fort att jag knappt hänger med. Att det är tre månader sedan jag satt och skrev de där raderna känns ju verkligen overkligt. Samtidigt är jag så glad och tacksam att det ju hittils faktiskt gått så bra som det har gjort trots att jag mått som jag mått.. Men mer om det i följande del där jag delar med mig av hur jag upplevde vecka 6-12.

Kram, Sofia

Likes

Comments

Lyckas med Dahlia - Steg för steg!

Nu känner jag att jag väntat länge nog. Jag kunde inte hålla mig längre utan plockade fram mina nyinköpta Dahliaknölar och planterade dem tidigare i veckan. Det blev ju faktist en hel del nya knölar i år. Jag ser framför mig en hel blomsterhäck av Dahlior framför huset. Mitt odlingsintresse började nog när jag planterade första knölen förra året tror jag. De är rätt lättskötta och lyckas man vill man ju bara fortsätta. Självförtroendet finns ju där, och så hoppas jag det ska få fortsätta finnas. Men, som Victoria Skoglund så slugt påpekade i hennes och Jenny Strömstedts podd (TIPS!) "Det är ju när man misslyckas som man lär sig vad som fungerar och vad som inte fungerar".

Så, känner ni att ni inte har gröna fingrar och att det sällan vill bli till något, är det ju inte en negativ sak utan en lärdom att ta till sig inför framtida planteringar.

Men, tillbaka till mina dahlior. Förra året odlade jag dem i djupa krukor och planterade sedan ut i odlingsbäddar när det var tillräckligt varmt. I år när antalet Dahlior är betydligt fler har jag använt mig av plastpåsar som faktiskt fanns i huset när vi köpte det. Nu kanske ni tycker att det är rätt så dåligt att använda sig av just plast, men de går ju faktiskt att återanvända om man är försiktig.

Jag är absolut inget odlingsproffs, men några tips har jag snappat upp som jag kan dela med mig av ifall någon av er är sugen på att prova er på att odla Dahlior. Så, här kommer de!

  • Förvara inte knölarna för torrt om du inte tänker plantera dem direkt. Mina har förvarats i en mörk källare.
  • När det är dags att plantera, använd dig av djupa krukor eller genomskinliga plastpåsar. Är du osäker på hur knölen mår är plastpåsar super eftersom du då har möjlighet att se om knölen får några rötter eller inte.
  • Blanda lite sand och jord, lägg i knölen rätt väg, och täck med lite jord. De ska inte ligga för djupt!
  • Är jorden fuktig behöver du inte ännu vattna eftersom fukten i jorden är tillräcklig. Vattnar man för mycket finns det risk för att knölarna ruttnar och det vill vi ju såklart inte . Det man kan göra är att doppa knölen i ljummet vatten innan man lägger den i jorden om den känns riktigt torr.
  • När man börjar skymta blad är det viktigt att plantorna får mycket ljus. Jag har ju mina inomhus vid fönstret, där får de växa till sig ordentligt tills det är dags för utplantering i rabatt eller i de slutliga krukorna när risken för frost är över. Det är även när man börjar se rötter/när plantorna börjar växa som man kan börja vattna mer.
  • Innan de planteras på sin slutliga plats är det viktigt att plantorna får vänja sig vid väder och vind. Ta ut dem några timmar under dagen (ställ dem inte i direkt solljus), för att sedan ta in dem till kvällen igen. Det här kommer få dem att vänja sig vid sin nya miljö som kan vara rätt påfrästande i jämförelse med att de stått inomhus i flera veckor.
  • När det är dags att plantera ser jag till att använda mig av bra jord blandat med hästgödsel.
  • Vissa Dahliar kan bli långt över 1 meter höga och då lönar det sig att ge plantorna stöd så de klarar av väder och vind.



Nu kanske ni har hört att man inte alls behöver förodla Dahlior utan att det är fullt möjligt att plantera dem direkt i marken när risken för frost är över, och visst är det så. Man kan göra det väldigt lätt för sig om man vill. Orsaken till att man förodlar Dahlior är helt enkelt att man på det sättet får tidigare blomning och har möjlighet att njuta av alla vackra Dahlior länge, länge. En annan orsak är att de då vuxit till sig så pass mycket att man inte behöver orora sig för att ex. mördarsniglar i trädgården ska äta upp de små skotten.



Jag hoppas ni blev lite inspirerade och kanske fick några nya tips på vägen. Jag tycker själv inte man ska vara för rädd av sig när det kommer till odling, det mesta brukar bli bra ändå. Mina dahlior från förra året köpte jag t.ex. väldigt sent till rabatterat pris vilket betyder att de tillbringat rätt lång tid i butiken. Visst såg de skrumpna ut och några ögon som man brukar tala om hade de definitivt inte, men oj så fina de blev ändå! De växte till sig ordentligt och blev stora och fina trots att de inte såg ut att klara sig när de inhandlades.



De dahlior jag är mest nyfiken på i år har jag listat nedan. Jag tycker ju alla är så otroligt fina som jag köpt men vissa kommer nog bli solklara favoriter.

Från vänster uppifrån: Näckrosdahlia 'Pink Magic', 'Teesbroke Audrey' och 'Happy Butterfly'

Mittenraden: 'Wizard of Oz', 'Maya' och 'Islander'

Sista raden: 'Lavender Perfection', 'Daisy Duke' och 'Babylon Bronze'


'Blue Boy' & 'Creme de Cassis'


Här är också några av förra årets Dahlior blandat med Rosenskära som jag plockade så sent som i oktober (!)

Har du någon favorit från de ovan? Och så vill jag ju jättegärna höra om du ska odla Dahlia i sommar och vilken / vilka sorter du har valt! Berätta gärna så kan vi tipsa varandra ❤︎


Kram, Sofia

Likes

Comments