VILKEN ÖVERRASKNING!


Ja var ska man ens börja? Telefonen visar 37 dagar kvar till bf och jag har nog inte riktigt förstått det än. Vi fokuserar på renovering här hemma, på att få köket klart och jag är lycklig över att få må toppen. Vem kunde tro att jag de sista månaderna av graviditeten skulle ha mest ork och må som allra bäst? Lite svullen och den här värman skojar man ju inte bort, men jag njuter ändå bland vikta babykläder och småpyssel blandat med målande av kök och planering av renovering.

I lördags blev jag dock fullkomligt överraskad av de finaste tjejerna i mitt liv ❤︎ vi skulle hem till syster för lite födelsedagskaffe eftersom hennes man fyller år nu den 20:nde. När jag väl är på plats möts jag av fina vänner, syster, mamma och systers två äldre barn. Hade verkligen inte räknat med det, och speciellt inte att Jocke skulle klara av att inte råka försäga sig. Är nog mest förvånad över det.

Eftersom det vanligtvis är jag som tar alla bilderna på diverse fester och kalas hade jag såklart kameran med, så jag tänker att jag låter bilderna tala för sig. Här är en riktig bildbomb från kvällen och än en gång ett stort tack till alla involverade. Blev så glad och det betyder så, så mycket att veta att vår lilla har så många fina runt sig som bryr sig om oss. Tusen tack för allt ❤︎


Kram, Sofia

Likes

Comments

TJEJ eller KILLE?

Nu har vi varit på vårat andra ultraljud. Allt såg bra ut med bebisen och den var betydligt vildare den här gången än första gången. Jag och Jocke funderade rätt länge om vi skulle ta reda på om det är en tjej eller en kille som myser i min mage. Men, eftersom jag är allt för nyfiken kunde vi konstatera snabbt att det nog inte är någon idé att dra ut på det. Jag ville ju veta nu, nu, NU!



Så, den 12 april hade vi inbokat ultra. Vi bad barnmorskan skriva på en lapp som hon sedan lade i ett kuvert om hon såg vad det var för kön så att vi efteråt kunde kolla det på tumis (och med Elis med såklart). Jag har ju varit 90% säker på att det är en lite kille jag väntar, medan Jocke tippat (kanske önskat?) en liten tös. Såklart skulle vi ju bli hur glada som helst oavsett, det viktigaste är ju att bebis mår bra, men det är ju ändå något speciellt med att få veta. Man är liksom ett steg närmare bebisen och eftersom man inte vet vem den lilla är tar man ju varje chans man får för att lära känna den bättre. Okej, så nu kanske jag dragit ut på det tillräckligt länge? Är ni nyfikna?



Vi ska få en liten tös! Och jag som var så säker på att det var en kille. Jag antar att min moderliga intuition försvann i samma veva som jag blev mamma, ironiskt nog. Men oj vad vi längtar. Man är ju så himla nyfiken på att lära känna den lilla tjejen bättre. Hur ser hon ut? Vilka drag har hon och hur kommer hennes personlighet att vara? Så spännande tider på gång ❤️


Kram, Sofia

Likes

Comments

GRAVIDITET V. 1-6

Jag bestämde mig tidigt för att jag ville dokumentera min graviditet så mycket som möjligt. Tiden går så otroligt fort och trots att jag tycker att de här 22 veckorna jag nu varit gravid gått i en otrolig fart har jag glömt bort hur jag mådde i början och vilka känslor som fanns inom mig. På det sättet kan jag se tillbaka på min graviditet samtidigt som det kanske kan vara intressant för någon annan där ute som precis fått den härliga nyheten att läsa lite hur jag kände och tyckte. Kanske är det intressant för er som inte alls är i samma sits också, vad vet jag. Men, här nedan kommer en liten text som jag skrev när jag befann mig i vecka 6 ❤️


Här i vecka 13

2021.. Vilken början på året! Eller egentligen var det ju slutet på 2020 som gjorde att året blev rätt så fantastiskt trots en riktig berg-och dalbana av känslor om ni frågar mig. Men, nu sitter jag här och är enligt rubriken i vecka 6. Jag vet att det är under de kommande veckorna som det är störst risk för missfall, och jag kan ärligt säga att jag var och är beredd på det. Det är inte ovanligt och även om det skulle kännas väldigt jobbigt är det inte något man kan påverka.

Men, hur mår jag nu då? Jag måste säga att jag mår rätt bra. Lite mer trött än vanligt men det är jag i och för sig alltid den här årstiden. Illamåendet har kommit i väldigt små doser lite när som helst under dagen, men det har verkligen inte varit jobbigt. Jag har dock sprungit på toa rätt mycket vilket jag hatar att göra under natten eftersom jag har så svårt att somna om, speciellt när badrummet utanför sovrummet inte än är klart. Att gå ner en våning känns inte superfrestande när man går halvt i sömnen. Men, det är i princip det. Vi får väl se om följande veckor är lika bekväma men det gäller väl att tänka positivt. Så länge bebis växer och mår bra är jag nöjd oavsett. Det som kommer med på köpet som inte är så himla kul hör ju lite till och det är väl bara att börja vänja sig. Fortfarande har jag rätt svårt att förstå att det faktiskt växer ett litet liv i mig. Jag är så förväntansfull, glad och ivrig samtidigt som det ju inte går att stöta bort jobbiga tankar som vill smyga sig på ibland. Det som händer sker av en mening och det är så jag gärna vill tro gällande det mesta i livet. Men, när jag ibland slås av tanken att jag i höst kanske har en liten bebis att rå om blir jag helt till mig. Åh, hur kan man se fram emot att träffa någon så mycket som man aldrig träffat förrut? ❤️

Med facit i hand kan vi ju konstatera att jag nu i vecka 22 (!!) tycker att den här tiden gått så himla fort att jag knappt hänger med. Att det är tre månader sedan jag satt och skrev de där raderna känns ju verkligen overkligt. Samtidigt är jag så glad och tacksam att det ju hittils faktiskt gått så bra som det har gjort trots att jag mått som jag mått.. Men mer om det i följande del där jag delar med mig av hur jag upplevde vecka 6-12.

Kram, Sofia

Likes

Comments