Plötsligt står man där, med en kopp nybryggt kaffe och spanar ut över månader av slit och planering för att konstatera att vi nästan är i mål. Nästan för att någon list fortfarande saknas och för att prydnadsfönstret mellan matsal och kök fortfarande behöver lite, lite kärlek. Men annars så. Som jag har väntat på den dagen. I helgen firades det med hemlagad pizza som vi slängde in i vedspisen i köket. Charmen med en vedeldad ugn går nog inte att beskriva. När jag satt på golvet och skruvade fast beslagen med ljudet av vedspisen i bakgrunden blev känslan av tacksamhet och lycka om möjligt ännu större.

Kanske minns ni mitt inlägg gällande drömköket och vad för stil vi hade i tanke? Vi lyckades verkligen med känslan vi ville åt när vi planerade. Ett kök som känns både luftigt, hemtrevligt, mysigt och praktiskt. Med en mix av både gammalt och nytt. När beslagen och det sista är på plats ska jag fota köket i sin helhet med inköpsställen och färgkoder. Något som verkar intressera många har jag förstått!

Någon var snabb med att välja ut sin plats i köket medan vi gjorde i ordningen det...

Själv hade jag som ett litet delmål att pryda kökshyllor och köksbänkar med stora buketter. Olyckligtvis har frosten hunnit ta de flesta blommorna, men luktärt och Indiankrasse kämpar fortfarande på i trädgården och fungerar givetvis bra att ha i vas!

Nu hör jag att någon vaknar inne i sovrummet. Man är ju verkligen bortskämd med en tjej som låter oss sova på nätterna och som väcker oss en till två gånger för mat. Vi hoppas att det håller i sig ❤️

I skrivandets stund sitter jag och lyssnar till små, små andetag som hörs några meter bort. Bredvid mig ligger hon, min alldeles egna lilla tjej och sover så skönt i sin mosekorg. Tänk att hon är här. Jag får nypa mig i armen flera gånger om dagen bara för att försäkra mig om att jag inte drömmer. Dom säger att livet förändras när man får barn, och att många undrar vad man egentligen gjorde innan. Jag förstår dem. Vad gjorde man innan? Hade livet ens en mening?

Efter tre dygns kämpande äntrade hon världen, den 3 september klockan 03.04. Precis som jag anade var hon inte i det minsta laget, men ändå så perfekt. Vår finaste tjej som sover på nätterna och som är så nöjd, så nöjd, största delen av dygnets timmar. Vår lilla tjej som idag fyller sex veckor och som redan i en veckas tid har bjudit oss på flera leenden och skratt. Tjejen som gärna sover nära, nära och hud mot hud. Hon som verkar ha ett temperament och en vilja lik sin mor och med en skrattgrop i ena kinden som hon ärvt av sin far.

Nelia Mona Linnéa, välkommen till världen ❤︎

Ja var ska man ens börja? Telefonen visar 37 dagar kvar till bf och jag har nog inte riktigt förstått det än. Vi fokuserar på renovering här hemma, på att få köket klart och jag är lycklig över att få må toppen. Vem kunde tro att jag de sista månaderna av graviditeten skulle ha mest ork och må som allra bäst? Lite svullen och den här värman skojar man ju inte bort, men jag njuter ändå bland vikta babykläder och småpyssel blandat med målande av kök och planering av renovering.

I lördags blev jag dock fullkomligt överraskad av de finaste tjejerna i mitt liv ❤︎ vi skulle hem till syster för lite födelsedagskaffe eftersom hennes man fyller år nu den 20:nde. När jag väl är på plats möts jag av fina vänner, syster, mamma och systers två äldre barn. Hade verkligen inte räknat med det, och speciellt inte att Jocke skulle klara av att inte råka försäga sig. Är nog mest förvånad över det.

Eftersom det vanligtvis är jag som tar alla bilderna på diverse fester och kalas hade jag såklart kameran med, så jag tänker att jag låter bilderna tala för sig. Här är en riktig bildbomb från kvällen och än en gång ett stort tack till alla involverade. Blev så glad och det betyder så, så mycket att veta att vår lilla har så många fina runt sig som bryr sig om oss. Tusen tack för allt ❤︎