Lyckas gång på gång säga till mig själv att inte tappa bloggandet men sitter ändå och prioriterar bort det. Om exakt en vecka ska b-uppsatsen lämnas in, jag tror och hoppas att jag får tillbaka min fritid då igen. Det är för min del fortfarande långa dagar med uppsatsskrivande, nu dessutom förberedelser inför den stora presentationen som ska hållas kring uppsatsen, flera möten både mitt i skrivandet och efteråt. Det är dessutom mycket småsaker som att fixa pass och träffa mamma. Jag hade tänkt skriva fina inlägg här både 13 februari då jag och Andreas varit tillsammans i 3 år och 10 mars för då var det min födelsedag, och den var heeeeelt sjuk(t kul).

Men tyvärr så finns som sagt ingen tid. Jag förstår om flera tänker att det är omöjligt att ha så lite fritid, det är klart det finns några timmar vissa dagar men då måste jag helt prioritera mig själv, typ sova, vila, titta på tv, vara med Andreas osv. Det har gått så långt att jag vissa dagar behöver ta värktabletter för att jag inte kan sitta av ryggont, mina muskler har spänt sig så länge och extremt att det är sån smärta...

MEN, jag har ju lite kul också, jag mår psykiskt bra i det hela. Låter mig själv ha kul en kväll i veckan så igår var jag med några vänner och testade det omtalade blåa vinet, Marques de Alcantara, och gick sedan och såg Skönheten och odjuret på bio. Fick såååån energi av det, vilket är varför jag låter mig spendera vissa kvällar så. Mina vänner ger mig sjukt mycket energi.

Till er som vill veta om vinet. SJUK besvikelse!!! 4.5 av 10 skulle jag säga. Det har talats så mycket om det, men utom färgen så var inget speciellt wow med det. Det smakade som ett vanligt billigt vitt vin, mycket utblandat kändes det. Inte alls som hoppats... Menmen, nu är det testat och det är inget jag lär köpa igen!

Hoppas jag hör av mig snart igen, hehe.

Skrev i förra inlägget att det hade varit en tyst vecka. Trodde inte att det skulle bli två veckor till detta inlägg. Just nu när jag skriver det här sitter jag i sängen hemma hos mina föräldrar. Det blev min flyktväg ur verkligheten, åtminstone för ett dygn. Jag visste att det skulle vara tufft att skriva en b-uppsats, men jag måste erkänna att det är tuffare. Det är ett forskningsarbete vi gör och wow vad jag har underskattat perioden man samlar in material, det tar verkligen tid och energi. Det är ju inte så att jag spenderar 24 timmar om dygnet på uppsatsen, men jag känner att stunden jag inte gör det ska gå åt att ta hand om mig själv. Försöka träffa vänner trots att det är svårt att få ihop och att försöka träffa min egen sambo. Andreas har jättemycket att göra och även jag, så vi går om varandra hela tiden. När vi väl är hemma så sitter vi och pluggar i varsitt rum. Jag är givetvis så glad över att vi ändå bor ihop, annars hade vi nog inte ens hunnit se varandra på två månader. Men det är klart att det påverkar mig att inte kunna spendera tid med min kärlek. Tur så är det "bara" en månad kvar tills uppsatsen ska vara helt färdig!

Annars mår jag ändå bra. Det känns som att jag, trots stress över huvudet, börjar hamna på fötterna med livet igen. Jag känner mig gladare och på något konstigt sätt, lite piggare, om dagarna. Kan också ha att göra med att det ÄNTLIGEN inte är mörkt heeela tiden, det är klart att det påverkar mycket att få cykla hem i ljuset. Dessutom fyller jag 22 nästa fredag. Jag har extrem åldersnojja, det har jag haft sen jag blev 18, haha. Men jag kommer få spendera tid med personer jag älskar och det värdesätts extremt högt i mitt liv just nu. Det är det enda jag önskar mig de här dagarna, närhet med de närmaste.

Imorgon ska jag till Norrköping och först vara på en förfest med delar av mitt älskade festeri och sedan gå på en kravall. Behöver en kväll att släppa loss allting och spendera tid med mina kära festeristmedlemmar, det är inte långt kvar tills det är över och hur skönt det än kommer vara är jag inte redo att släppa taget. Jag älskar att vara festerist och jag älskar att umgås med de här människorna. Jag vill inte att det ska ta slut. Så imorgon ska jag njuta av deras umgänge så mycket jag bara kan!

Hallå!

Det har varit en väldigt tyst vecka. Sanningen är att jag har så mycket att göra att jag bara har zonat ut från verkligheten och stängt av typ. Det är en riktigt dålig egenskap som jag har, men tyvärr blir jag såhär när det blir för mycket. Den här veckan har det varit mycket läsande och skrivande, dels med b-uppsatsen men också med ett seminarium som innebar otroligt mycket läsande. Utöver det har jag haft flera möten och besök att göra. Lyckades träffa en vän en dag, men det på grund av att jag skippade det jag egentligen behövde göra. Sedan har vi letat personer som kan ställa upp i en intervju som vi genomför till b-uppsatsen vilket visat sig vara tusen gånger svårare än förväntat. Det kommer vara en form av gruppintervjuer och att hitta personer som kan samma tid och dag är näst intill omöjligt.

Detta och ett huvud som är i högvarv och mycket stressad har lett till att jag bara stängt av. Inte gjort det jag borde ha gjort och bara skjutit upp på saker och ting. Jag är mycket väl medveten om att jag hade haft det otroligt lugnt om jag bara gjort allt i tid men det känns som att mitt huvud och min kropp inte låter mig. Jag måste verkligen skärpa mig...

Annars mår jag bra. Jag är frisk nu vilket är underbart! Jag tror att jag kan finna lite motivation för att orka kämpa och komma ikapp det jag borde göra. Hoppas jag iallafall haha. Hoppas ni mår bättre!