God morgon i ottan! Jag är vaken såhär tidigt av en enkel anledning ; jag sov alldeles för mycket igår på dagen.

Det började i lördags då vi hälsade på vänner. Deras yngsta hade kräkts dagen innan efter vällingen på kvällen men hade varit pigg, feberfri med god aptit på dagen. Vi chansade, trodde inte det var nåt. Vi åt middag, pratade och typ en kvart innan vi var på väg att åka hem kräktes han igen. Trodde ändå inte det var nåt. Åkte hem, glada i hågen, hehe. Väl hemma, vid sängdags började jag må så himla illa och när det gick över en stund senare fick jag en otrolig frossa. Men jag somnade. Söndag kom och alla var pigga och glada, förutom pappan i huset som vi hälsat på. Han blev sjuk på natten. Jag började förbereda ifall vi skulle åka dit, plockadefram hinkar osv. Men allt var lugnt. Tills igår. All hell broke loose. Lova spyr en minut innan vi skulle gå till föris. Tur i oturen!

Alice var inte glad, hon ville till föris. Bara att snöra allt i tvätten och skura. Lova fick sin helt klart första magsjuka där och då. Hon spydde galla som ingen annan. Lilla stackare, men hon tog det med ro. Släppte inte blicken från tvn ens, haha. Men sliten var hon och väldigt deppig över att hon inte fick äta eller dricka. Vi började ge vätskeersättning och blåbärssoppa på eftermiddagen men det var inte nog enligt henne. Allt kom upp ändå. Hoppas att hon kan äta lite idag.

R kom hem som tur var kring tio efter att ha handlat och några timmar senare började jag kräkas. Efter mycket om och men. Höll mig in i det längsta, hatar att spy! Det kändes såå mycket bättre när allt var ute ur systemet men det var en lång bit dit. Låg och frös under ett täcke och en filt med 35,7 i temp och fantiserade om all dricka jag ska hälla i mig. Är inte det den värsta tortyren man kan utsättas för?! Så.jävla.törstig. Så fort jag drack fick jag magknip så jag bestämde mig för att vänta tills idag. Jag mår riktigt hyfsat och ska njuta av varenda droppe jag får i mig!

R hörde jag var uppe i natt så nu är det bara Alice kvar, om hon åker dit. Hoppas inte! Tror det kan bli väldigt jobbigt för henne.. Stay tuned. Från oss i sjukstugan!

Första bilden tog jag tio sekunder innan Lova kräktes. Tänkte att hon var tjöttis. Sista bilden togs en stund innan vi gjorde kväll. Helt slut. Hoppas på en bättre dag idag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Familj, Sofia, Thoughts, Work

Trevlig helg på er! Här har vi haft fredagsmys och nu ska jag och tjejerna strax gå upp för att sova. Att sova i samma rum går hur bra som helst, jag är så glad att vi tog tag i det!

Jag har en extratur på jobbet denna helg så jag jobbar till 16.30 imorgon men det känns helt okej. Fick mitt schema idag också för kommande tolv veckor och jag är jättenöjd, det känns riktigt bra! När tjejerna sover ska jag fixa med schemat till förskolan och sen ska jag se film tills kaffet lämnar kroppen och jag nästan somnar på soffan. Standard, hehe.

Ha en fin kväll!

Bästa tjejerna.

Likes

Comments

Familj, Huset, Inredning, Lova, Alice

Natten till igår bestämde jag mig. När Lova ropade på oss. Det händer att hon gjort det i sömnen tidigare så jag tog det inte på allvar. Men R hörde. R med öronpropparna. ”Hjälp!”, ropade hon men utan panik i rösten. Jag bad honom avvakta. Han gick på toa och jag kunde såklart själv inte vänta så jag gick ner. Det var tyst. Gick på toa och lyssnade. Och visst hörde jag nåt litet ljud. Så jag gick in. Och hittar Lova nerkräkt i sin säng. Lilla tuss. Men glad i hågen, som vanligt.

Jag tvättade av henne, vi bytte i sängen och bar upp den så den stod bredvid våran. Allt kändes tryggt igen. Vi la oss och jag låg såklart klarvaken och lyssnade på varenda litet ljud från henne. När det varit lugnt i en timme och Lova sov så kunde jag slappna av. Men inte förrän jag lovade mig själv att göra ett försök. Att få upp Lova och få tjejerna att dela rum!

Vad andra människor har haft problem med att vi haft Lova nere vet jag inte exakt, har inte hört något konkret. Vi har nämligen fått en del blickar och kommentarer som "Oj, sover hon nere??" Jag kan bara spekulera i hur de tänker. Men jag vet ärligt talat inte om jag vill det. Det fladdrar förbi en massa hemska scenarion om bränder och inbrottstjuvar/mördare – ja, ni ser ju. Jag är ju ändå mamma, katastroftankarna är sällan långt borta. Men det jag tror det handlar om i första hand är att hon kan ta sig ur sin säng och på nåt sätt göra sig illa. Vi är inte oroliga för det (då det aldrig hänt, men samtidigt är vi medvetna om att det såklart kan hända) även om vi kanske bör vara det. Vi är kanske efterkloka föräldrar men vi ser inte olyckorna framför oss, vi tänker inte ”tänk om”, för mycket. Här är jag lite skadad från min egen barn-och ungdom. Det var för mycket ”tänk om",och jag hatar det tankesättet. HATAR det.

Vi tänkte positivt; hon har sovit där så länge, hon trivs, hon sover gott och när hon vaknar och vill upp så ropar hon. Alltid gjort och gör det fortfarande. Hon har inte försökt klättra ur på allvar tidigare. Och händer det så händer det. Är det verkligen nåt man ska planera för? Börjar ungen vilja klättra byter man säng, helt "enkelt". Men lyckas hon på första försöket; ska vi ha ågren för att vi inte förutsåg det? Eller ska man tänka: hon kommer göra det, så bäst att vaddera golvet?

En annan tankebana kanske går i stil med att man helt enkelt vill ha barnen nära. Som maggropen säger, som hjärtat vill. Och självklart vill jag det, det är min högsta dröm! Att ha oss alla samlade på en våning. Kan man, så ska man enligt mig. För oss har det inte funkat då de varit lite osynkade i sömn och nattningsrutiner, det har krockat helt enkelt. Och hellre att Alice har oss nära, hon som kommer om natten, än Lova som faktiskt sover. Men nu börjar vi komma i fas! Och nu till projekt ”dela rum”.

Eftersom jag jobbade kväll igår så fick R äran att inviga nya rutinen, hehe. Och det gick sådär i början, Lova surrade och ropade men som tur var sov Alice igenom allt! Och när R till slut gick in (vi brukar låta henne hållas en stund för oftast blir det lugnt till slut, går vi in och sen ut igen så blir det tusen gånger värre) så visade det sig att hon hade kastat hunden och tutten på golvet. Efter det blev det lugnt.

I natt vaknade jag kring 03 av att Lova ropade. Jag flög upp och skyndade mig in. Ingen kräka. Lova satt upp men la sig ner när jag kom in och jag stoppade om henne igen. Hon ropade visst i sömnen, hehe. Vi får räkna med lite oroligheter kring det nya men jag har stora förhoppningar att det kommer gå! Och så mysigt det är! Hon flyttade in i lagom tid precis efter den lilla renoveringen.

I natt är det jag som lägger, jag tänker att Lova får lägga sig senare och hoppas att det funkar för henne. (Att Alice lägger sig tidigare känns mindre aktuellt.) Jag tror det kommer lösa sig, det handlar ju om ca 45 minuter. Möjligen att hon börjar sova på dagen igen vilket inte gör något än. Hon plockade bort den sömnen kring jul då vi hade gott om sovmorgnar och jag har jobbat en hel del kvällar i januari så hon har inte riktigt behövt dagsömn.

Nu kör vi! Håller er uppdaterade! Vi ska inte ge oss!

Bilden ovan är från Lovas hörna. Jag har hunnit ställa dit ett litet sängbord också sen bilden togs. I skrivande stund är det kaos, sängkläder i tvättmaskinen och spjälskyddet likaså. Nu får sovormen agera skydd runtom.

Nedan har vi Alices myshörn och där vi också sitter och läser bok innan godnatt.

Likes

Comments

Familj, Sofia, Thoughts

Ni vet när man bara sitter och räknar minuterna tills barnen ska gå och lägga sig? Hehe. Den här dagen har varit en smula påfrestande och antingen är barnen lite extra trotsiga eller så behöver jag lite ensamtid själv eller med pappan. Andas lite.

Nu har jag iallafall landat i soffan på riktigt. Åt en god middag, duschade med Lova, satt med värmekudde på nacken en stund och fick sedan massage. När R och Alice gick upp tog jag min stora kopp kaffe och semla och NJÖT för fullt! Eller njuter fortfarande kan jag säga. Framför Vänner och tända ljus. När kaffet är slut ska jag sjunka lite djupare ner och fortsätta se filmen jag började se igår. Mammalyx!

Likes

Comments

Huset, Inredning, Tips, Wanties

Nya temat i köket bliiiiiir.... GRÖNT! När jag hittade så mycket fint i samma färg, på samma ställe (enkelt och smidigt!) kunde jag inte låta bli att planera in ett besök. Hoppas sambon, som har ännu värre fobi för mönstrat som jag, kan acceptera gardinerna för det kan bli riktigt bra tror jag!... men jag måste förstås dit och klämma och känna först.

Likes

Comments

Familj, Sofia, Thoughts, Träning / hälsa

Åh så skönt att vara ledig en jobbsöndag! Men det finns ju en anledning också, Alices fyraårsdag! Damen själv i fråga har varit på pissigt humör halva dagen men vad gör det? Hehe. Efter kalaset la vi oss i soffan och myste och sen åkte R och hämtade pizza till ett gäng utsvultna tjejer!

Det kändes bra att natta Alice på sin födelsedag, att säga godnatt min skatt och höra hennes små snarkningar en halvminut senare. En bra dag, trots alla starka känslor. Nu ser vi fram emot kalas nummer 2 på tisdag.

Jag ska svepa ett par glas vatten och sen köra ett snabbt yogapass tror jag. Vore skönt! Sen blir det en tidig kväll. Jag är faktiskt taggad för en ny vecka! Har ett "viktmål" i sikte och jag ska klara det, oavsett siffrorna på vågen. Låter himla vettigt, haha. Ska ta mig till gymmet någon dag, första passet är svårast sen börjar man minnas varför man går dit. Min födelsedag är första delmålet sen får vi se var jag hamnar.. Wish me luck!

Ha en fin söndagkväll!

Likes

Comments

Familj, Thoughts, Alice

Idag blir min förstfödda FYRA år. Ofattbart vad tiden har gått fort! Att den lilla snuttiga bebisen skulle bli så klok, omtänksam, vänlig, kärleksfull och STOR vid fyra års ålder hade jag aldrig kunnat gissa.

Hon som är så mammig att det inte går beskriva. Hon som säger att hon älskar mig varje dag, stryker mig på kinden och säger "mmm mamma, jag älskar dig, god natt min skatt" när jag vilar i soffan. Hon som skrattar så hon kiknar när pappan kittlar henne på hennes högra vad, hon som äääälskar katter villkorslöst, vars standardfras när hon börjar bli trött är: "Mamma, mysa mej!", hon som alltid ritar, pysslar och målar saker till mig (..och jag kan inte rensa igenom den där sju metershögen med teckningar), som MÅSTE få en puss och en kram innan man går, hon som aaaaalltid sjunger och hon som alltid lugnar ner en när man blir liiite less på hennes avslappnade attityd till att skynda sig. "Lugn mamma, ta det lugnt, andas djupt". Man skrattar så man kiknar på insidan.

Älskade vän. Bli aldrig stor, fortsätt förgylla min vardag, och min fest, med dina vackra bruna ögon och ditt förnuftiga leende. Fortsätt ligga och sova på min arm, precis som du gör nu, och smaska på din tumme, jag vet ju att du förr eller senare kommer att sluta.

Fortsätt drömma om sommaren, om att cykla och att bada på stranden. Att leta skalbaggar med pappa och spela fotboll. Att gunga och äta glass. Det är att leva livet det. Och jag är så glad att du gör det med mig - med oss!

Likes

Comments

Sofia, Thoughts

(Utkast från april 2017. Bästa beslutet jag tagit.)

Så sent som igår bestämde jag mig för att berätta om mitt nya sommarjobb (känns inte det lite barnsligt när man är över 30 år??) på instagram. Out in the open. Men när det var gjort fick jag panik. Jag vet att jag inte gick in i detta helhjärtat och om jag känner mig själv rätt borde jag ha fattat att det inte skulle gå. Och det blev värre och värre. Jag fick ont i magen, ångest över hur dumt det vore att byta ut det som jag redan uppskattade så mycket. Insåg (/inbillade mig) att det inte är värt det. Försökte hitta lösningar, mailade min jobbcoach och bad om telefonpepp idag. För att övertala mig.

Men jag är jag. Känns det inte bra, då släpper jag det på två röda, direkt. Jag är brutal på det viset. Ge mig en diagnos vetja, men hursomhelst så hade jag nog redan bestämt mig. Varför ska jag byta ut något som jag redan trivs med?? Mot något osäkert som krånglar till vår vardag rejält. Vad är meningen då? Pengar? Knappast viktigt, och marginellt. Jag kan för allt i världen inte tvinga mig själv till något jag inte trivs med. Jag tynar bort. Tappar gnistan helt. Och när jag kommer ur den dimman så sprudlar jag. Oerhört skön känsla, lättnaden. Självklart vill jag inte göra någon besviken, det är det absolut sista jag vill. Jag blir en så oerhört liten människa om nån är arg på mig. Men jag vet att det blev rätt den här gången. Och jag måste stå fast vid det.

R blev nog lite besviken. Han hoppades fortfarande på det jag hoppades på tidigare; att det skulle finnas jobb i höst också. Men när chefen säger på intervjun att "anledningen till att bemanningsföretag används är för att snabbt få in folk och att snabbt få ut dem", då tappade jag hoppet lite. Jobbet var dessutom inte heller vad jag fått förklarat för mig. Och ingen ledighet med familjen i sommar, heldagar fem dagar i veckan. Missförstå mig inte, det låter oerhört bortskämt detta, men jag trivs med att vara ledig mitt i veckan. Att jobba helg är helt okej för att få chansen till det.

Sen då? Om jag fick fortsätta till hösten? Då jobbar jag till 18, R till 19 varannan vecka. Barnvakt fem dagar i veckan? Knappast hållbart. Och aldrig att jag inskolar tjejerna på OB-förskola, inne i stan! Där går min gräns.

Så. I sommar kommer jag vara på Lingonet igen. Mitt älskade Lingon. Och jag kommer cykla till jobbet. Och jag kommer kunna umgås med min familj TVÅ helt lediga veckor i juli, plus lediga dagar mitt i veckan! Och när hösten kommer så fortsätter jag traska till förskolan, på tio minuter, med mina tjejer. Och jag kommer älska varenda sekund..! ;)

Det här blev ett långt, förvirrat inlägg. Ett tips: blogga inte en massa känslor när du sovit fyra timmar på 1,5 dygn... Det blir sällan sammanhängande.

Summan av kardemumman är att jag, som jag skrivit alldeles nyligen, har förändrats. Jag letar inte spänningen längre, jag trivs att leva för familjen, i lugnet och ron. Självklart inte ett trist liv, absolut inte. Men ett tryggt liv. Och det kommer jag att fortsätta ha här. Jag kommer inte fortsätta söka jobb i stan. Just nu är jag nöjd med hur jag har det, och så ska det få fortsätta. Så länge jag vill. Så länge min familj mår bra. Det är det viktiga.

Herregud, hur ska jag kunna publicera det här ?

Nu går jag och Alice och lägger oss! På tiden! God natt på er!

Likes

Comments

Thoughts, Inredning, Tips

Jag har tidigare skrivit att vi måste värma upp vårt kök lite grann då det är så himla vitt. En köksrenovering är fortfarande en bit bort så jag har gjort massor för att "tillfällig"-renovera. Jag vet inte om det blir så mycket mer innan Den Stora Renoveringen men just nu är mitt fokus iallafall på att värma upp köket, utan att det blir plottrigt och den stilrena känslan försvinner.

Jag är väldigt inne på vitt, svart, kanske blått (det finns ju så mycket fint!), med en hint av trä. Gärna så det matchar ekskivorna vi har. Köket känns som en blank canvas så det kan bara bli bättre i princip. Jag ska försöka reka lite innan jag drar till stan för jag har sällan gott om tid och jobbar inte särskilt bra under stress ändå, hehe.

Att jag älskar Ernst grejer är ingen underdrift men jag är besviken att de bara finns på utvalda Åhlénsbutiker och tyvärr inte här i Skellefteå. Däremot finns de i några andra lite mindre butiker så jag ska kika och hoppas jag kan bestämma mig för vad jag vill ha.

Prylarna här ovan finns på Åhléns och bilderna är klickbara. :)

Likes

Comments