LIVETS KÄRLEK

Hej, känns som det var 100 år sen jag skrev något här. Tiden bara försvinner när man har barn, all ledig tid som blir när Frank sover eller när Jonathan tar honom går till att städa, laga mat, vila, klä på mig haha och sånt man inte hinner när Frank är vaken.
Han är världens bästa unge, att få vara hans mamma är det absolut bästa som någonsin hänt mig. Förstår inte att vi har skapat något så fantastiskt. Första veckan med honom var s�� intensiv, han fick inte i sig nog med mat , fick gulsot och bara skrek, jag var helt förstörd och bara grät. Den där känslan, när man inte kan trösta sitt barn eller vet vad han behöver, den är vidrig, jag hoppas att vi inte behöver uppleva det igen om det blir syskon. Men nu när han snart är 8v så är livet en dröm, visst ibland får vi inte sova och vissa dagar skriker han mer än andra. Men lyckan han ger är obetalbar, hjärtat svämmar verkligen över av kärlek!

Annars då? J har semester och vi tar dagarna som dem kommer, har hunnit vara hos mina föräldrar i stugan och umgås med lite vänner. Så mysigt att bara få vara hela familjen och göra precis vad vi känner för.
Tanken är att jag ska ta tag i bloggandet, för det är bland det roligaste jag vet, men just nu finns inte tiden riktigt.
Jag återkommer, väldigt snart.
Puss på er!


Gillar

Kommentarer