Pappas alkoholsug var större än kärleken till mig!

Livshistorier

Detta skrev jag när jag enbart var 12 år gammal, det enda jag ville ha var en pappa som älskade mig!

Godmorgon alla fina! Idag tänkte jag dela med mig av något känsligt, något jag skrivit till min pappa men som jag aldrig vågat ge honom.
Jag beskriver alla min känslor, tankar och det gör mig väldigt sårbar så är riktigt nervös över att ens lägga ut denna.
Jag har velat men jag vet att ni är så förstående så jag vågar!
Alkoholism är en sjukdom, jag försöker alltid intala mig det när det känns som svårast!

Kära pappa!

När jag var ett litet spädbarn så var du bland dom första jag såg och redan då älskade jag dig över allt annat.
Jag var så liten och jag kommer behöva livnära mig på just där tills jag blir 18 år så därför så var du min livvakt fast jag bara var någon minut gammal.
Jag kanske bara låg och skrek i början men många av skriken betyde bara att jag ville ha din kärlek och närhet för då kände jag mig trygg.
Åren gick och jag ville att du skulle ta hand om mig som om jag var den dyraste diamanten du någosin ägd.
Jag ville att du skulle lära mig saker som att gå, prata, äta själv och mycket mer och det kanske du gjorde men det kan jag inte svara på eftersom jag inte minns det.
Jag krävde inte mycket av dig eftersom jag var så liten utan jag krävde bara din tid och kärlek för då var jag nöjd.
Men när jag var 3 år bestämde sig du och mamma för att gå isär men det är inget jag minns eftersom jag var så liten.
Eftersom jag inte minns så hoppas jag att du fanns där för mig även fast ni gick ifrån varandra.
Åren efter det är väldigt suddiga och jag minns knappt någonting innan jag var 6 år.
Jag var din lilla tjej och jag avgudade allt du gjorde och jag ville göra precis som dig.
Var du i garaget och meckade så ville jag vara med för jag ville vara så nära dig som möjligt för jag behövde dig.
Jag höll fortfarande på att utvecklas och det enda jag ville var att du skulle lära mig allt du kunde för jag såg upp till dig.
Men eftersom du inte var intresserad av att lära mig saker, umgås med mig eller visa att du älskade mig så blev jag en väldigt osäker liten tjej.
Jag fick lov att växa upp i förtid men samtidigt så kunde jag knappt något eftersom jag fick utveckla mig själv.
Varför kunde du inte bara finnas där och visa hur mycket du älsakde mig pappa?
Jag tänkte att om jag bli en duktig flicka och gör allt superbra så kanske du skulle se mig men det gjorde du inte.
Jag tänkte att om jag försöker spendera mer tid med dig så kanske jag känner mig mer älskad och bli en med dig men det blev jag inte.
Jag tänkte att om jag kommer och kramar dig då och då så kanske du kommer tillslut och kramar mig men det gjorde du aldrig.
När jag hade blivit några år äldre så fick jag iden att skriva ett brev till dig.
Jag satt mig ner, skrev en text och ramade in den för planen var att ge dig den eftersom jag hade skrivit att jag älskade dig bla men jag klarade inte av det.
Jag var rädd att bli bortvisad och att jag inte skulle få höra att du älskade mig också!
Tankar och frågor började komma för jag undrade varför du valde alkoholen före mig.
Var alkoholen viktigare än mig pappa?
Här stod jag som 12 år och det kändes inte som att vi kände varandra ens, jag visste inget om dig och du visste inget om mig.
Jag valde att fytta till dig pga många orsaker och jag önskade att vår kontakt blev bättre då men det blev den inte.
Jag kände mig snarare osyndlig, oduglig och det enda du var intresserad av att göra var att vara i ditt garage hela dagarna.
Det enda jag ville var att få umgås med dig, få umgås med min pappa och kunna skratta ihop.
Du visste vad jag höll på med, du visste att jag hae halkat snett redan som 12 åring men du brydde dig inte.
Du satt inte ner foten och sa att det fick vara nog och det var nog det jag ville att du skulle göra för då hade jag känt att du hade sett mig.
Vart var du pappa när jag behövde dig när jag blev mobbad?
Vart var du pappa när jag behövde prata med dig?
Vart var du pappa när jag kände mig ensam?
Vart var du pappa när jag behövde din hjälp?
Vart var du pappa när jag redan då höll på att förlora mig själv?
Jag undrar ständigt vad som hade gått fel, varför kunde du inte bara älska mig och bry dig om mig?
Åren gick och i allt kaos så lyckades jag bli 15 år, då kom dagen då du och ditt ex skulle skiljas och jag fick välja vart jag skulle bo.
Jag ville bara att du skulle be mig stanna hos dig, varför gjorde du inte det?
Jag hade gråtit av lycka om du bara bad mig stanna hos dig men du rörde inte en min när jag valde att gå och det gjorde så ont i mig.
Under denna period började jag må väldigt dåligt men jag tror inte du såg det pappa för du brydde dig i alla fall inte.
Jag började göra mycket misstag, mest för att du och en till skulle reagera och börja se mig som det finaste ni någonsin fått men det forsatte att vara som innan.
Det var väldigt tufft utan dig och mamma vid min sida när mitt liv började gå neråt men jag fick ihop och kämpa ensam på min mörka väg för jag hade inget val.
Jag skrev dikt efter dikt i tron om att all den där smärtan skulle försvinna med åren men det gjorde den inte.
Här sitter jag idag 24 år gammal och jag saknar dig fortfarande pappa!
Jag är ledsen om jag inte uppfyller dom krav du verkar ha på mig för att du ska se mig, jag gör bara mitt bästa och har alltid gjort.
Under hela mitt liv så har jag kämpat för att du ska se mig, berömma mig för något bra jag gjort men jag kan räkna på 1 hand alla gånger jag har fått beröm av dig.
Fast jag är vuxen så gör det så ont att du fortfarande inte har sagt att du älskar mig för det är en önskan jag har haft ända sedan jag var ett litet barn.
Fast det känns som att du inte älskar mig så älskar jag dig!

Gillar

Kommentarer

ArielC
ArielC,
Ååå Sofia 💛 Er så utrolig mye følelser i innleggene dine, som du er så flink til å sette ord på!nouw.com/arielc
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Åh min fina Ariel <3 Det värmer verkligen mitt hjärta att få höra så tack <3nouw.com/sofialissmyr
Emmamehrali
Emmamehrali,
Älskade Sofia! Ögonen fylldes med vatten. MEN förstår du hur stark och grym du är? Vilken kämpeglöd du har min vän! Att behöva känna såhär är helt förfärligt och som inget barn någon skulle någonsin behöver känna!! Jag beundrar dig så för hur stark du är!!! 💕💕💕 KRAM nouw.com/emmamehrali
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Älskade Emma <3 Att få höra det här betyder verkligen så mycket för mig så tack hjärtat, det känns verkligen så bra att få höra ska du veta. <3 Nej det är tufft många gånger men man har lärt sig leva med det fast ibland kommer känslorna tillbaka igen. Massa kramar 😊 <3nouw.com/sofialissmyr
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229