Jag känner lättnad och ångest på samma gång eftersom jag ska träffa henne

Min vardag, Övrigt!

Godmorgon alla fina!
Den här veckan är verkligen den veckan som det kommer hända mest saker på hela sommaren känns det som.
Det är både jobbiga men även bra saker som kommer hända innan helgen!
Nervositet, blandad med glädje kommer helt klart finnas i min kropp innan denna helg.
En rolig sak i denna jobbiga vecka som vi har fixat kommer jag dela med mig av i nästkommande vlogg så jag hoppas ni är taggade på det.
Jag kommer inte dela med mig av allt som händer denna vecka men jag känner att jag vill dela med mig av en specifik sak.
En sak som vänder min mage ut och in, drar ur mitt hjärta och snurrar det tusen varv för att slutliga lämna mig där med ångesten.
Ni som har följt mig länge vet att min son inte bor med mig, för er som inte vet vad jag snackar om så får ni gärna läsa detta så ni har lättare att hänga med.
Ända sedan jag fick släppa hans lilla hand så har min taktik för att ens överleva vart att inte tänka så mycket, inte känna så mycket och inte sakna FÖR mycket.
Hade jag känt efter hur mycket jag egentligen saknar honom så hade jag nog gått sönder, jag hade inte orkat en enda dag till.
Jag har satt in det som ett försvar mot mig själv, att bygga upp den där muren och inte låta mina känslor ta över min kropp.
Jag må vara stark men så fort jag tänker på honom eller bara ser en bild så rinner mina tårar på kinderna.
Denna sortens saknad gör så fruktansvärt ont att jag knappt får luft när jag väl tillåter mig själv att känna.
Jag har knappt pratat om min son på 3 år, jag har försökt att leva på helt normalt fast mitt liv vändes upp och ner när jag fick ta klivet åt ett annat håll.
Jag har inte vågat prata om honom, inte vågat sakna honom fullt ut och knappt inte vågat gråta över honom.
Jag försöker varje dag att bearbeta det som har hänt, våga förlåta mig själv för det val jag gjorde men allt slutar alltid med en massa ångest och frågetecken.
Men några saker vet jag och det är att..
Jag saknar honom
Jag tänker på honom
Jag älskar honom

Nu svämmar bara mina ord över och jag skulle kunna skriva om detta hur länge som helst men jag tänkte försöka komma till den sak inlägget handlar om och det är vad som händer denna vecka, på fredag!
Jag har ju varken träffat honom eller kvinnan han bor hos på 3 år, jag har inte orkat psykiskt för det hade rivit sönder mig.
Men jag försöker ta mod till mig för jag vet att jag en dag kommer vilja träffa mitt älskade barn igen så därför har jag och kvinnan bestämt oss för att träffas på Fredag.
Det är verkligen ett stort steg för mig att träffa bara henne, känns som att det är ett steg närmare honom!
Fast jag har en sån sjukt ångest så är jag så otroligt lättnad på ett sätt!
Vem vet, detta kanske kan vara dörren som öppnas för mig och min son!
Jag håller verkligen tummarna att detta möte går bra, att ja och hjärtat kommer ha kontakt i framtiden för det är mitt största mål.
Att jag ska komma ur min psykiska ohälsa och träffa mitt älskade barn!
Något som är viktigt för mig är att visa bilder så han vet att jag är hans mamma så jag tänkte visa er en sak som jag har gjort.
Denna bok har jag gjort till honom så att han har bilder på mig, honom och oss!

Gillar

Kommentarer

Naatly
Naatly,
Åh älskade vännen! ❤️ Visste inte om det här, men dina ord berör mig! Så fint att ni har stämt träff men jag förstår din oro och ångest. Jag hoppas att det kommer kännas bra och lättsamt! Tänker på dig! Massa kärlek och kramar ❤️nouw.com/naatly
Hannas krypin
Hannas krypin,
Åh, fina, fina Sofia! <3< 3 Det knyter sig i mig när jag läser om det val du tvingades göra. Jag hoppas verkligen att det går bra att träffa den här kvinnan. Jag kommer tänka på dig. Kram hannafialotta.blogg.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229