Jag är dotter till en alkoholist!

Livshistorier

Godmorgon alla fina!
Jag har skrivit lite om det här förut för tycke det är ett sånt otroligt viktigt ämne att prata om.
Något som även är viktigt är att lätta vissa saker från sitt hjärta!
Jag kan ju erkänna att jag inte har varit sådär superbra på att lätta saker från hjärtat, jag har inte pratat så mycket utan mest skrivit.
Att skriva har alltid varit min terapi, mitt sätt att överleva svåra saker.
Svåra saker som att ha en pappa som är alkoholist!
Sen så får man aldrig glömma att alkoholism är en sjukdom så man måste försöka ha en viss förståelse men det tar inte bort vissa känslor för det tyvärr.
Tänkte ni skulle få ta del av en text jag skrev rakt från hjärtat!

Jag föddes som vilket litet mirakel som helst, liten och rädd så låg jag där i mina föräldrars famnar.

Jag levde säkert som ett annat litet barn i den åldern och jag hade nog en livsgnista i min ögon som vilket annat barn som helst har dom första åren i livet.
Allt var nog inte perfekt men eftersom jag var så liten så var det nog inget jag tog skada av eller rättare sagt jag tog nog inte skada eftersom jag inte förstod något.
Åren gick och jag började förstå allt mer men jag förstod nog inte helt varför just en av mina föräldrar alltid hade en lullig blick.
Fast jag var 6 år så kändes det som att jag fick växa upp snabbare än vad egentligen borde behöva göra.
Samtidigt som jag fick växa upp snabbt så kändes det som att jag inte kunde någonting som andra kunde eftersom ingen lärde mig saker som man borde ha blivit lärd.
Jag var ett väldigt osäkert och blygt barn för jag visste oftast inte vilken fot jag skulle stå på för att få den där uppmärksamheten som andra barn fick.
Att få någon som helst kärlek eller beröm fanns inte på världskartan och jag blev därför ett väldigt ensam barn.
Jag önskade många gågner att jag hade ett syskon för då hade jag i alla fall haft någon att prata med och någon kanske hade sett mig.
Åren gick och fast jag hade denna person i mitt liv hyfsat mycket så kändes det som om den inte var där eftersom en annan sak låg i fokus.
Jag fick kämpa helt ensam i att växa upp, lära mig saker och försöka bli en sån bra människa som möjligt.
Det som andra barn fick, fick jag aldrig. Vi har aldrig setat och gjort läxor tsm, lekt tillsammans eller haft en sån där underbar kontakt som andra barn har till sin förälder.
Fast jag började bli lite äldre så blev jag avusndjuk på andra som hade ett sånt fint band med sin förälder och som alltid hade någon där vid deras sida.
Jag minns alla gånger du tittade på mig men du såg mig inte och fast jag gjorde allt jag kunde för att du skulle se mig så fanns jag inte.
Jag försökte vara extra duktig i allt för att kanske få någon komplimnag av dig att jag var duktig men orden kom aldrig ur din mun.
Jag satt mig ner, skrev en text och ramade in den för planen var att ge dig den eftersom jag hade skrivit att jag älskade dig bla men jag klarade inte av det.
Jag var rädd att bli bortvisad och att jag inte skulle få höra att du älskade mig också!
Jag visste inte då att samma tavla kommer ligga i en låda under min säng när jag var 24 år men det gjorde den.
När jag var 12 år så bestämde jag mig för att flytta till personen för det funkade inte där jag bodde och jag hoppades på att vårat band skulle bli bättre men riktigt så blev det inte.
Jag fick helt enkelt klara mig själv både och i hemmet och i skolan trots att jag blev mobbad där eftersom jag bla inte hade lika fina kläder som alla andra.
Det var svårt för mig att följa modet eftersom ingen köpte kläder åt mig utan lät mig ärva och de flesta kläder var inte direkt i fint skick.
Vi pratade aldrig om känslor utan vi hade mer en relation där vi kallpratade men det var inte heller ofta eftersom du knappt var inne.
Den bästa platsen du visste var ditt garage, där kunde du spendera hela dagarna helt ensam sålänge du hade en burk i handen med öl.
Dom få gångerna jag gick till dig för att få lite uppmärksamhet så kunde jag hitta en hel säck med tomma ölburkar som personen hade gömt i något förråd för att jag inte skulle se dom.
Tyvärr så kunde personen inte dölja sånt för mig för jag viste direkt när den hade drukit.
Jag märkte det på hela personens kropp, ögon och inte minst sagt den där lukten som jag fick känna varje dag.
Eftersom det var en vardag för mig att personen var så så var det naturigt för mig och när den där dagen kom då en sa åt mig att personen är alkolist så brast allt.
Jag visste knappt var det var och jag ville inte inse att personen var det för det enda jag ville ha var en förälder som alla andra hade.
Åren sprang iväg och jag kämpa mig igenom hela mina fruktansvärda tonår helt på egen hand.
På något sätt var ajg ju så van med att mitt liv såg ut såhär och jag kunde inte göra något åt saken men innest inne önskade jag att personen skulle ändra sig och börja älska mig för den jag var.
Att nästan vara vuxen och aldrig fått höra orden ”jag älskar dig” komma från personens mun gjorde verkligen ont i mig fast jag var så stor.
Jag har under mitt liv känt mig värdelös, oälskad och jag har haft en extremt prestationsångest för att någon av mitt kött och blod skulle ha sett mig.
Att ha haft en närstående person med alkoholproblem har satt sina spår, fast jag är 24 år idag så klarar jag inte av alkohol.
Jag får sån panik i kroppen om jag umgås med någon som är alkoholpåverkad och hela min kropp fryser till is.
Jag är helt enkelt rädd för fulla personen och jag kan absolut inte dricka själv, första gången jag skulle testa så fick jag världens ångest för alla minnen rann över mig.
Jag kommer föralltid få leva kvar med mitt förflutna men jag försöker varje dag att bearbeta allt som har slitit sönder min själ förr.

Gillar

Kommentarer

Emmamehrali
Emmamehrali,
Fina du!! Jag blir så ledsen för din skull men så starkt och BRA av dig att skriva om detta ämnet igen <3 <3 STOR KRAM
nouw.com/emmamehrali
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Älskade du <3 Du är väl för go du som känner så, det värmer verkligen mitt hjärta ska du veta! Ja det är så viktigt att skriva om tycker jag! Massa kramar 😊 <3
nouw.com/sofialissmyr
Paulinarodhe
Paulinarodhe,
Sån stark text! Moddigt att skriva om det! Är dotter till en missbrukre och alkolist vilket är super jobbigt ❤️❤️❤️
nouw.com/paulinarodhe
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Åh men alltså älskade du, det värmer verkligen att få höra så tack vännen min <3 Ja det är det verkligen, det är skönt att man har andra som förstår hur det är iaf 😊 <3
nouw.com/sofialissmyr
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229