Ibland blir inte livet som man vill!

Min vardag

Godmorgon alla fina!
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera detta inlägg, hur ska jag ska börja och avsluta det för det är så mycket tankar, känslor och ångest i min kropp just nu.
Jag har helt tappat fotfästet, ser ingen väg framför mina ögon och det känns lite som att motvinden är för stark för att kunna kämpa sig framåt.
Saken är den att jag har inte tappat fotfästet bara sådär, det hände en sak i fredags och jag skrev en text på instagram som löd.
Jag trodde att det föralltid skulle vara du och jag, att vi skulle klara det här tillsammans men nu har jag börjat tvivlat. Ett förhållande klarar inte hur mycket som helst, vi klarar inte hur mycket som helst och utan hjälp så går det inte. Man kämpar och man kämpar men man kommer ingenstans med någonting. Som det känns nu så kommer inte jag överleva det här, jag klarar inte av att se den jag älskar mest dras ner i missbruket gång på gång utan att få hjälp. Vi är lika trasiga båda två men på helt olika sätt och jag vet inte om jag orkar en vända till. Kan kärleken verkligen vara så stark att man kan ta sig igenom allt? När är det dags att dra i stoppbromsen? Jag hade hoppet förut men nu tvivla jag för det gör för ont att mista den jag älskar gång på gång i missbruket. Ska jag stanna kvar eller gå? Det är frågan jag ställer mig just nu för mitt hjärta är krossat och jag är helt tom för jag trodde vi var på rätt väg denna gång. Den ljusa vägen är ännu en gång helt borta och jag famlar runt i dimman som många gånger förut.
För er som har följt mig ett tag vet exakt vad som har hänt och för er nya som kanske kikar in, jag/vi funderar på att göra en video där vi uppdaterar allting.
För ni vet ju att vi tycker det är så viktigt att prata om sånt här, man kan alltid träffa någons hjärta som sitter i exakt samma båt och det kan hjälpa den personen att känna sig mindre ensam.
När något sånt här händer så fungerar inte jag, det är som att min kropp helt lägger av och jag kan knappt varken äta eller sova vilket gör allt tusen gånger värre tack vare det.
Men det är så svårt att hantera situationen, försöka överleva själv och samtidigt leva med den där ångesten över att få lära sig bo ensam ett tag.
Jobbiga tankar som gör att jag inte vet vad som är bäst, hur vi borde göra osv finns ständigt med mig.
Jag har så länge jag kan minnas haft ångest att vara själv, jag vet inte varför men ångesten äter verkligen upp mig och klockan stannar.
Det är något jag vill jobba bort så igår tog jag steget att vara själv, sova själv inatt och det var en utmaning men det fick gå.
Som sagt så vet jag inte riktigt vad jag vill få ut av detta, jag vill bara få ut mina känslor och tankar till er för ni är som min familj.
När jag själv är så vilsen och inte vet vilket beslut jag ska ta ang detta så är det helt fantastiskt att ni finns där, utan er hade jag legat helt på botten så ni betyder verkligen så mycket för mig.
Alla fina kommentarer och meddelande gör mig så rörd.
Jag har inte orkat svara på dom men ni ska veta att dom betyder allt för mig och jag svarar så fort jag kan!
Tack för att ni finns mina älskade hjärtan!

Gillar

Kommentarer

Emmamehrali
Emmamehrali,
Men VÄNNEN!!! Glöm inte bort hur stark du är, så mycket du har gått genom. Du kommer klara detta också hur det än blir även om det inte kanske känns så just nu. Du vet att du inte är ensam LOVE <3 nouw.com/emmamehrali
emelieanderssoon
emelieanderssoon,
Du är så stark! finns här❤️❤️ Läste inlägget i fredags och tänkte verkligen på dig! nouw.com/emelieanderssoon
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229