Det blev mer och mer smärtsamt för varje gång

Min vardag, Övrigt!, Livshistorier

God morgon alla fina!

Mitt mål med bloggen är ju att kunna inspirera, hjälpa och visa att jag inte heller är perfekt. Därför tänkte jag dela med mig av en personlig sak idag för jag vet att det finns fler som känner som jag gjorde.
Idag tänkte jag ta upp ett ämne som har varit ett problem för mig i stort sett hela livet, hela livet så har jag gjort samma sak fast jag alltid har blivit sårad i slutändan. Det jag pratar om är att träffa ”fel” killar, killar som inte har varit bra för mig.
Jag har haft en väldigt trasslig barndom och uppväxt som har format mig till en person som inte har känt sig behövd eller älskad. Jag har så länge jag kan minnas sökt kärlek från killar, kärleken jag aldrig fått från min egen familj. Jag började söka pojkvän i rätt tidig ålder, även fast denna pojkvän inte var bra för mig så var jag nöjd med att få uppmärksamheten. Jag var bara 14 år och kunde inte mycket om livet eller om killar för den delen. Han var ju i mina ögon så cool eftersom han var äldre än mig och hade körkort. Fast jag kände att han inte var den rätta så gick jag sönder när jag tog beslutet att lämna honom när lögnerna blev för många.
Några år gick och jag träffade en annan kille, en kille som för mig var en riktig kung. Han såg både bra ut och verkade vara den jag ville vara med. Denna kille mådde inte bra i sig själv och det gjorde att han behandlade mig väldigt illa. Så pass illa att jag började skada mig själv både fysiskt och psykiskt.
Tillslut fick jag ta beslutet att lämna honom, samma känsla av tomhet av kärlek kom igen och jag fick panik igen.
Ytterligare några år gick och jag blev fast i en kille som jag trodde var mannen i mitt liv. I början var allt som en dans på rosor men bara efter en liten stund när jag fått ringen på fingret så började han misshandla mig psykiskt. I början var det inte så farligt men eskalerade snabbt till att vara fysisk mot mig. Denna kille är den första som jag kunde känna rädsla för ibland, den första som man såg hatet i ögonen på. För mitt eget bästa så lämnade jag honom efter 2 år och fast jag visste att det var det bästa så kom känslan av tomheten åter tillbaka igen.
När jag idag tittar tillbaka på dessa killar jag har sökt mig till så inser jag att jag alltid har dragits till folk som inte mår bra eller har några andra form av problem. Varför jag har gjort det vet jag inte, kanske för att jag inte har mått bra själv? Kanske för att jag sökte så desperat efter någon som kunde älska mig att jag blev blind för hur dom var.
Att inte bli älskad av sina egna föräldrar kan sätta djupa spår i en och förstöra så mycket.
Man kan aldrig skylla på andra men jag är övertygad om att om jag hade fått det jag förtjänade som yngre så hade jag aldrig känt som jag har gjort/gör.
Jag kan ju avlsuta med att säga att jag har äntligen hittat en underbar kille som behandlar mig som man ska och jag är för första gången lycklig med en pojkvän.

Gillar

Kommentarer

AnnaSkarblom
AnnaSkarblom,
Vilket bra inlägg. Jag har lite känslan av att jag också dras till folk som behöver "räddas", både i vänskaps- och kärleksrelationer. Efter mitt senaste förhållande satte jag ner foten för mig själv för att jag vet att det inte fungerar i längden. nouw.com/annaskarblom
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Åh vad glad jag blir, tack snälla! Lider med dig att du också har haft det så. <3 nouw.com/sofialissmyr
misslindhe
misslindhe,
Åh vad starkt av dig att dela med dig fina du <3 nouw.com/misslindhe
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Vad rörd jag blir att få höra det så tack fina du 😊 <3 nouw.com/sofialissmyr
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229