oväntat besök

Jag och William packade ihop lunchen som matsäck och åkte ut på utflykt i skogen. Vi kasta stenar i bäcken, samlade ihop löv och tittade på när vattnet forsade över stenarna. Jag har sagt åt mig själv att varken kolla klockan, bry mig om slutdestination eller när det är dags att åka hem. Jag känner att jag stressar igenom varje dag. Jag vill verkligen inte göra det med William, jag vill ge honom all tid. Ska den tiden vara till att plocka små små grusstenar, lägga tillbaka och plocka nya om och om igen så får det bli den tiden. Jag vill inte vara den mamman som säger "kom nu går vi" för att det ska passa mig. Överlag just nu försöker jag byta mönster i vardagen. Det kommer ta tid men jag tror jag kommer vinna tillbaka mycket på det :-)

Mitt hjärta slog frivolter när vi skulle gå till bilen igen. Bakom ett par träd dök det helt plötsligt upp en flock med kossor som titta nyfiket. Både jag och Wille blev helt lyriska och sprang genast dit för att hälsa och klappa. Att få se Willes lycka när han fick vara så nära och faktiskt få titta på kossorna som han jämt ljudat och sett i sina böcker.. oslagbart. Han ropade så högt han kunde "KOOOOOOO!!!!", peka och vinka. Älskar när sånt oväntat händer som inte alls var planerat.

Gillar

Kommentarer