Jag minns det som igår, och brister ut i gråt

Det är strax över ett år sedan hon lämnade jorden nu.
Det är strax över ett år sedan jag förlorade den jag levde för.
Det är strax över ett år sedan min värld kraschade.

Jag tror inte att något kan beskriva våran relation, men en sak är säker - och det är att den alltid var stark. Oavsett hur många mil vi hade från varandra, hur sällan vi träffades, det spelade ingen roll.

Och idag skyller jag mig själv för att vi träffades så sällan, men det skulle inte gå såhär fort. Jag skulle ju dit!
Men det kom alltid något i vägen, och idag så erkänner jag att det är mitt fel.

Jag klarade inte av att se henne så, och veta att denna dagen kunde vara hennes sista.
Jag ville inte att hon skulle se mig gråta - för jag är ju en stark människa.

Men jag ångrar alla de gångerna då jag valde att inte gå dit.
Jag ångrar alla de gångerna då jag prioriterade något annat, för att jag var för svag för att kunna gå dit,
Jag ångrar alla de gångerna då jag helt enkelt bara valde att inte berätta hur mycket hon betydde för mig.

Idag är jag dock starkare, tro det eller ej.
Men jag vet vad jag har för drömmar, och jag ska ta mig dit - på ett eller annat vis!


Gillar

Kommentarer