Ett förhållande som endast bestod av misshandel

Dessa små fragment som finns kvar,
De svåra minnesluckorna som aldrig försvinner,
Alla de dofter, ljud och känslor som jag minns, men ingen bild finns till.

Det känns som om jag minns allt, men innerst inne, så vet jag att det är långt ifrån allt.


Jag minns vilken/vilka parfymer han brukade använda. - vilken han använde de gånger han förstörde mig.
Jag minns hans röst - fast jag försöker tränga bort allt som har med han att göra.
Jag minns hela hans kropp, klädstil, musiksmak.
Jag minns för mycket.

Jag vill inte minnas något som har med han att göra.
Jag vill att han låter mig vara.
Jag vill ha ut honom från mitt huvud.
Försvinn.


Att få frågan hur jag idag verkar helt normal, hur ska jag ta det?
- Allt jag känner för är att ge personen i fråga en rak höger.

Jag är förstörd, nedbruten, ett vrak.
Jag kommer aldrig att kunna bli den jag en gång var.

Så fort någon höger handen är jag fortfarande rädd att få en smäll.
När någon står strax runt ett hörn så blir jag vettskrämd, för jag inte vet vem det är direkt då jag endast hinner uppfatta en gestalt.

Nu har ni det efterlängtade svaret på varför jag är så lättskrämd.
Så snälla, skräm mig inte medvetet.
Jag går sönder mer då,

Tack.





Gillar

Kommentarer