02.01.2018

Vi stiger tidigt upp för att starta dagen med en bergsbestigning.
Mt. Ngungun står på schemat, och vi vill starta före solen går för mycket upp och det blir superhett.
Sagt och gjort.
Vi klättrar och bestiger, stånkar, pustar och jag kommer till upp till toppen.
Emilia är steget före och väntar där på mig (hon springer alltid uppför backar, token).
Vi sätter ner oss, tar in av allt och bara njuter.
Livet.
Som avslutning springer vi ner, och känslan av frihet bara sköljer över en.

Svettiga och glada tar vi sikte mot infon i byn, för att ta reda på vad vi borde göra till näst.

Kvinnan i infon är fantastisk och rekommenderar för oss en massa ställen att besöka.
Så vi tar oss vidare direkt till en lookout över bergen, som vi beundrar en god stund.

Medan vi är och spanar in the Glass House Mountains från lookout:en, hör en kille av sig som skall se på vår bil.
I Australien måste du gå igenom en liknande procedur som vår finländska besiktning, innan du kan registrera bilen i nytt namn.
Och det är ju det vi skall göra här Queensland, så vi måste göra RWC:n (som  det heter här) först.

Killen uppenbarar sig en aning sent i Beerburum där vi bestämt träff, inspekterar vår bil, och konstaterar att den går igenom.
Att vår bil hade värsta stärvet några dagar före vet han inte, och påpekar endast att våra lampor inte fungerar som det skall men att vi säkert fixar det.
Jo säger vi, självklart, och sticker direkt med pappren till Cabolture för att registrera om vår Kaffeböna i vårt namn.
Inte så lätt som vi trott, men efter några om och men så är även det fixat!
Produktiv dag!

Följande punkt blir därefter att bestiga Mt. Beerburum.
Har aldrig sett en så brant väg att gå uppför, och efter dagens alla program för tröttheten sig påmind.
Men vi matar på, och kommer upp till toppen av berget.
Där väntar ett litet torn som vi går upp i, och kollar in utsikten.
Till min stora förskräckelse är detta torn spindlarnas paradis, och jag gillar inte riktigt läget.
Emilia tycker dock det är skitkul, haha!

Sista programpunkten för dagen blir Mt. Tibberoowuccum, och att traska runt och uppför det.
Problemet är bara att vi tappar bort oss och irrar istället runt på bergsområdet utan att veta vilket håll vi skall söka oss mot.
Stället är dåligt skyltat (skyller vi på iallafall) och vi hittar bara roten av berget.
Det mörknar, vi letar vidare, blir smutsiga och leriga, och efter den långa dagen är mina nerver korta.
Inte kul, haha!
Men vi ser mycket kul och hittar faktiskt ut till slut så all is good!

Sovstället blir Moolololah, där regnet öser ner.
Får ingen mat, är trött och slut, och myggorna är överallt, så definitivt inget drömavslut på en bra dag.
Men somnar gör jag till slut, i väntan på en ny dag.

Gillar

Kommentarer