Mitt ärligaste inlägg hittills.

Här kommer mitt absolut ärligaste inlägg hittills, jag är så trött på att visa upp hur ”perfekt” allting är hela tiden. Anledningen till att bloggen gått så dåligt som den gjort är för att livet helt enkelt inte varit perfekt, det går inte att dölja sina riktiga känslor tillslut. Jag jämför mig hela tiden med alla andra topp bloggar och tänker att det måste vara snygga bilder, bra innehåll, mycket innehåll, varierat innehåll. Går en dag åt helvete så faller hela bloggen i bitar..

Ärligt talat? Vad är det för samhälle där ingen vågar visa det riktiga livet man faktiskt lever? Därför tänkte jag i detta inlägget dela med mig utav mina riktiga känslor och tankar. Först det första vår lägenhet är absolut inte ett fem stjärnigt hotell, jag ska vara nöjd om det ser rent och snyggt ut i 24 timmar.. diskbänken fylls med disk minst tre gånger dagligen då vi måste diska allting förhand, sängen är aldrig bäddad och dörren dit är alltid stängd för att katterna inte får vara där.. hallen ser ut som katastrof bokstavligen efter att katterna varit i lådan. Vi måste dammsuga minst en gång om dagen för att det ska se rent ut (och det vet vi alla att man gör inte de) den rena tvätten kan ligga i en påse ett bra tag innan någon verkligen orkar ta tag i den och tvättkorgen blir aldrig tom, ni som vet ni vet.
Men ändå pressar jag mig själv varje dag efter jobb för att göra det fint där hemma för att sen kunna berömma mig själv med kanske en redbull eller varför inte en godisbit (godispåse)? Är det ett beroende så är det, inget jag är stolt över och visar då hellre upp en nyttig avokadomacka istället för det jag faktiskt slänger i mig efteråt. Herregud ... det går ut för..

Varför tar jag inga selfies? Jo för att jag orkar inte fixa mitt hår och lägger mig oftast med de lite halv fuktigt och vi vet alla hur det slutar.. jag har haft extremt dålig hy på senaste tiden vilket gör att då kan man självklart inte ta en selfie, eller hur?

Jag har inte känt mig fin och vacker utan mina fransar vilket också resulterat till att det blir ingen bild idag för jag ser inte ut som en människa.. förstår ni hur sjukt detta är? Ingen vågar visa vem man verkligen är eller hur man verkligen ser och allting började med en telefon, en kamera och internet.

Jag har en pojkvän som är underbara men såklart kan mycket runt om i livet försöka förstöra ens relation.. när man tjabbar om onödiga saker. Han är iallafall min klippa! Han har tusen saker att sysselsätta sig med. Medans jag förlorat alla mina vänner på kort tid. Den enda vännen jag hade kvar nära mig flyttade för nån månaden sen för att plugga.. vilket känns otroligt tufft för nu sitter jag ärligt talat bara i lägenheten som en ”old catlady” och pratar ut om mina problem. Hur tragiskt?

Det är så mycket som inte är perfekt i mitt liv just nu. Jag har extremt mycket huvudvärk, nästintill varannan dag.. den huvudvärken leder mig direkt in till sovrummet resten utav dagen. Jag har tre jobb och ett utav dom vill jag är jag extremt trött på.. jag är så trött på att gå och städa, mest trött är jag på personer där som fortfarande inte kan få för sig att hälsa? Jag menar snälla vad är problemet. Men jag känner inte att det är lönt att hitta något annat om jag nu ska börja plugga.
Mitt andra jobb har jag precis börjat uppskatta då jag äntligen lärt mig inprincip allting, det finns fortfarande otroligt bittra människor på denna planeten kan jag säga men jag är lika glad för de. Mitt sista jobb är mitt nyaste jobb och det tycker jag är väldigt lärorikt och roligt.

Och det där pluggandet.. jag ska läsa upp fyra ämnen och det är absolut inte lätt! Speciellt inte när en utav uppgifterna innefattar ett tal, vilket fick mig att hoppa av kursen i gymnasiet... sen när detta är färdigt ska jag plugga vidare och flytta då? Ja det är helt enkelt mycket tankar i mitt huvud fram och tillbaka.

Men stressen finns alltid inom mig, stressen att jag ska få huvudvärk under dagen när jag jobbar ett dubbelt pass... eller stressen till plugget just nu.. som är riktigt svårt, det är så otroligt svårt att komma in i plugget nu 4 år senare.. men jag försöker verkligen! Eller så stänger jag bara av helt enkelt och låtsas som att det inte finns.. som man brukar göra.

Det är allting ifrån små saker i lägenheten, beslut angående våra katter, kostnader och beslut om bilen till att jag har noll motivation till träning, har dålig hy och bara typ vill ligga på soffan och äta något gott. Samtidigt som jag känner att fan jag måste ta tag i denna kroppen för sålänge jag själv inte kan acceptera den kommer jag aldrig kunna må bra i den. Så vill jag samtidigt bara känna att jag är fin som jag är.. allt för mycket ångest i en och samma kropp för att bara vara 23 år gammal.. hur sjukt? Jag vet att jag inte är ensam om detta heller men det stör mig att det enda människor vill visa är när dom lyckas och när allt är så jävla bra.. hade vi istället fått se när folk misslyckas kanske man kunde stöttat varandra och istället för att få ångest när man misslyckas så kan man acceptera att det faktiskt är okej att göra det ibland.

Jag blir frustrerar, de där perfekta bilderna.. det tar inte 5 sekunder för att fånga hur bra man har det på en bild det krävs tid och ork att hitta dom perfekta tillfällena. Jag behöver även hjälp att ta dom och jag känner mig faktiskt inte alltid jätte intresserad utav att be någon ta dom.

Det har alltså varit väldigt mycket som fått mig att avstå från bloggandet just nu.. bara detta inlägget har legat sparat i mina anteckningar i flera veckor för att jag ska kunna få fram allt jag vill ha sagt.

Men här har ni de, det där ärliga och nakna inlägget.
Ni kan förvänta er fler utav dom, för denna bloggen behöver nog lite verklighet för att fungera. Hoppas ni förstår mig och accepterar mig för att jag inte är perfekt.

Men vem fan är de egentligen.

Slänger ditt ett par helt oredigerade bilder på det också bara för att, dessa bilder kände jag att jag absolut inte kunde använda för att jag såg inte tillräckligt snygg ut och jag såg supertrött ut.

  • 1 410 visningar

Gillar

Kommentarer

.
.,
Väldigt fint och ärligt inlägg!

Tänk på att de du alltid läser på sociala medier stämmer oftast inte. Som sagt så lägger folk oftast bara ut om det är någon "highlight" i livet eller att man vill skryta över något. Men de kan också vara de människor som känner sig mest ensammast. De blir som att de måste få en like för att få en bekräftelse på hur fin man är eller hur lycklig man är.

Så tänk istället på hur du kan förbättra ditt liv och vad som kan göra dig lyckligast. Lycklig för dig kan vara att du alltid har tillgången att vara nära din familj, ha ett jobb eller faktiskt kunna una dig med den där godispåsen.

Va inte för hård mot dig själv och ge dig själv komplimanger varje dag!

/ från en gammal vän som fortfarande läser din blogg efter många många år.
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229