Dra åt helvete hora

Sitter och läser på Aftonbladet om "Julia" (som heter nått annat i verkligheten) som har blivit mobbad under hela högstadiet. Det hela började med ett kompisbråk som snabbt spred sig långt utanför skolan och även ut på sociala medier. Skol"kamrater" som bla skrev till henne "Jag har aldrig gillat dig dra åt helvete och du är största horan gå i dö" på Snapchat. Detta är barn i högstadieåldern som skriver detta till en jämnårig "kamrat". Detta pågick så pass långt att Julia valde att sluta att gå till skolan för att slippa höra. Julias mamma har pratat med många olika på skolan för att få slut på mobbningen, men skolan valde att inte göra något åt detta.

Detta skrämmer mig att barn gör detta. Jag vet att barn kan vara otroligt grymma. Men att Julia inte får någon hjälp från skolan att få stopp på mobbningen är ännu grymmare. Skolan skyller på att det som händer på sociala medier inte är deras ansvar. Men om skolans elever är grymma mot ett annat barn på skolan så är det deras ansvar, även om det sker på skolan eller utanför. Det är skolans ansvar tillsammans med föräldrar att få slut på sådana hemska saker. Det är de vuxnas ansvar att prata med barnen för att få barnen att inse att dom gör fel när dom behandlar en annan på detta vis.

När jag läste denna artikel så kom jag och tänkte på min egen tid på högstadiet. Jag blev aldrig direkt mobbad. Men gick alltid ensam, rasterna spenderades på biblioteketet. Hade aldrig någon som jag kunde sitta och tissla och tassla med, saknade det otroligt mycket. Fanns en tjej som jag umgicks med ibland och träffade, men som jag tyvärr har tappat kontakten med idag.

Denna utanförskap fortsatte även i gymnasiet, men där träffade jag en annan tjej som jag blev vän med, men fortfarande kände jag mig utanför då jag aldrig riktigt kände mig som dom andra.

Men tiden på högstadiet och gymnasiet då jag oftast, eller den mesta tiden, gick ensam har satt sina spår. Den har lett att jag har social fobi, som har blivit värre med åren. Det är ofta jag väljer bort vissa saker för att jag känner att jag inte klarar av att gå på det. Men ibland så tvingar jag mig gå på vissa sociala tillställningar för att jag måste. Men ack så utanför jag känner mig, känner att jag bara vill hem till min trygga vrå. Men väl hemma så lider jag ibland av att inte ha något socialt liv, att inte ha någon som jag bara kan ringa till och prata om allt och inget. Men modet att ta steget och lära känna nån finns inte. Att våga ta steget och lita på någon annan är ett stort steg.

#mobbing #socialamedier #aftonbladet #näthat
  • Nyheter
  • 281 visningar

Gillar

Kommentarer

Amandizan
Amandizan,
Usch för mobbning och att skolan inte vill hjälpa till gör ju det inte till en bra skola. Jag var också ensam i skolan och jag trivs bäst hemma men även som du går jag ut och är social ibland nouw.com/amandizan
Michaela
Michaela,
Jag avskyr verkligen mobbning, det är hemskt. Jag vart själv utsatt i skolan, det är ingen lek det där.. man får ärr för livetnordengrim.nu
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229