Genom alla år som jag har mått dåligt till och från så har jag plöjt igenom väldigt många böcker. Men har återkommit till Sagan om isfolket som är skriven av Margit Sandemo. Det är en bokserie på 47 böcker, en serie som innehåller allt det som en bok ska innehålla. Visst vissa böcker har varit lite trög lästa mer än andra, men de böcker som är bra väger upp de tröglästa. En del säger att det är "tant snusk"-böcker, andra säger att det är kiosk-böcker. Har läst serien många gånger vid det här laget, men första gången jag börja läsa den var jag i tonåren. Lätt lästa böcker är dom också, när jag väl hade tid (som jag hade i perioder) läste jag ut en bok om dagen. Efter varje gång jag hade läst ut böckerna så saknade jag personerna i böckerna, dom satte spår i mig, många av dom talade till mig kändes det som.

Margit har skrivit om vissa platser i sina böcker, som hon senare har fått veta av läsare att dessa platser finns i verkligheten utan att hon har vetat om det. Utan att Margit har besökt platsen så har hon beskrivit platsen som om hon har varit där. Som tex den målning som Silje gör i en kyrka som hon skriver om i första boken, den målningen ska tydligen finnas i en kyrka i Norge. Det är inte bara den som sak finnas i verkligheten.

Rekomenderar dessa böcker. Om man börjar läsa dessa böcker så har man en bokserie långt framöver, så att man slipper att fundera på vad man ska läsa framöver.

Legenden till böckerna är denna: "Långt tillbaka i tiden, för många hundra år sedan, vandrade Tengel den onde ut i ödemarken för att sälja sin själ till satan. Han blev stamfader till Isfolket. Tengel lovades jordisk vinning mot att minst en av hans ättlingar i varje generation skulle gå i tjänst hos djävulen och utföra onda handlingar. Deras tecken skulle vara de kattgula ögonen, och de skulle besitta trolldomskrafter. Och en gång skulle det födas en, som ägde större övernaturlig förmåga än världen skådat. Förbannelsen skulle vila över ätten, tills man fann platsen där Tengel den onde grävt ned kitteln han använde, då han kokade häxbrygden som frammanade Mörkrets furste. Så säger legenden. Om den är sann, vet ingen. Men en gång på 1500-talet föddes en drabbad ättling av Isfolket. Han försökte vända det onda till det gott istället, och kallades därför Tengel den gode. Det är om hans familj denna saga handlar. Eller kanske den mest av allt handlar om kvinnorna i hans ätt."