Häromdagen var jag på vårdcentralen och träffade en ny läkare i hopp om att få mer förståelse. Det blev helt tvärtom. Läkaren i fråga påstod att hashimoton var borta (Enbart genom att titta på mig, senaste proverna togs för över 1 år sen). Jag förklarade vilka symtom jag hade, dock hann jag inte äns säga alla innan hon slutade lyssna. Då vart hon hundra procent säker på att symtomen berodde på att jag är över medicinerad.

Symtomen jag har just nu:

- Extremt dåligt minne

- Orimligt trött

- Svårt att känna känslor, allra helst glädje

- Segstartad på morgon (Alltid varit morgonpigg innan jag fick hypo)

- Kraschar på eftermiddagarna

- Svimfärdig vid resning

- Hårbortfall

- Känner mig aldrig utvilad, trots bra sömn

- Stel och ont i hela kroppen

- Orkeslös, orkar inte vardagsbestyren

- Ont under fötterna.

- Långsam muskelåterhämtning 

Jag förklarar också att anledningen varför jag valde en annan läkare denna gången är för att förra gången togs det för få prover. Det togs enbart på TSH och T4. Det behövs minst tas på TSH, T4 & T3, helst hade jag sett prov på TPO-ak också så jag ser hur hashimoton ser ut. Men för denna doktorn så var T3 helt meningslöst och inte äns relevant för hypo. Vilket är HELT FEL. TSH är enabrt en signalsubstans och är egentligen bara en fingervisning för värdena. För att kunna åtgärda måendet så bör man kolla på hormonet (T4 & T3) För att kunna se hur konventeringen ser ut mellan T4 och T3. De som har hypo mår oftast bättre med en kombinationsbehandling av levaxin (T4) + liothyronin (T3). T3 är det viktigaste hormonet för ämnesomsättning och T4 är ett förstadium. Men jag tänkte samtidigt.. jaa hon är faktist läkare och borde veta vad hon snackar om så jag gör som hon säger. Vilket var att ta prover.

Man kan själv se sina blodprovsresultat på 1177.se och imorse damp dom in. Samma som första läkaren så tog hon också för få prover, suck! Som jag trodde så är jag undermedicinerad. mitt TSH ligger på 15 (Ref 0,3-4,2) och T4 låg på 13 (ref 12-22). Dock bör T4 ligga i den övre skalan av referensvärdena.

Det är så tröttsamt att kämpa mot vården. Jag vill alltid tro de bästa om de som faktist har makt över vår hälsa. Men tyvärr visas motsatsen flera gånger om. Jag mår ju inte speciellt bra även om jag har blivit piggare sen jag slutade äta socker. Men jag känner fortfarande inte igen mig själv. Så det ska bli spännande att höra vad läkaren har att säga när hon ringer för att meddela svaren...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Halloj!

Imorse vart det lite stressigt! Enbart för att jag ville se klart OS finalen i damhockeyn, haha! Som gick till förlägningsstraffar! Sen hade jag typ 20 min att sminka mig, diska flaskor, byta bajsblöja och en kissblöja, klä på mig, Wille & Freya, packa skötväska med mat, fälla ut till syskonvagn och få i åkpåse. puh! Men det gick :P

Iväg till förskolan och lämna Wille. Sen var det bort till vårdcentralen och lämna blodprov. Dit kom en mamma från Willes mammagrupp och hjälpe mig med Freya medan jag var inne och gav blod. Så himla snällt! Supermorsan stod ute med två dubbelvagnar och vaggade bebisar! Sen gick vi till öppna förskolan och fikade, jätte mysigt! Lite sentimentalt eftersom jag hängde så mycket där med Wille och nu har vi gått in i Freyas era.

Freya testade barnmatstol för första gången idag också! Herregud vad stor hon har blivit mitt lilla hjärta! Hon satt i några minuter sen dippade musklerna. Men ändå! Snart dags att ta ner bygeln till tripp trapp stolen igen. Perfekt att Wille har vägrat tripp trappen ett tag. Han vill bara sitta på vanliga stolar, haha!

Likes

Comments

Hallå!

Jag måste bara tipsa om fantastiska bananplättar!! Mums! Jag har sån dille på sånna just nu. Det är enkel att laga, går fort, sjukt gott! Jag äter det som lunch, mellis, gotte, lite när som helst, haha! Det bästa är att du bara behöver 2 ingredienser + smaksättning! Här kommer receptet

2 bananer

4 ägg

- Smaksätt med valfri krydda, jag väljer alltid kanel!

How to do:

Mosa bananerna med gaffel. I med ägg. Använd gärna stavmixer och mixa ihop allt. Krydda med valfri krydda och lite salt. Klicka ut små plättar, stek på 4an, nån minut på varje sida. Klart!

Ni måste testa! :D Om man vill kan man ju alltid ha lite frukt eller så till. Jag hinner tyvärr aldrig använda sånt, jag hinner äta upp varenda vändning innan nästa lass från pannan kommer, haha! Således blir det ingen fräsig "mat-bild" utan helt enkelt en hög med fantastiska bananplättar!

Likes

Comments

Dagarna rullar på. Det är dock lite jobbigt titt som tätt. Mest att jag ofta är väldigt sugen på något mellan måltiderna. Gärna något att tugga på liksom. Jag har också börjat få hungerkänslor, jag känner av när jag är hungrig. Det gjorde jag inte innan. Då var jag bara sugen på något och kunde ta något litet mest hela tiden, haha.

De veckorna vi inte ha matkasse så brukar vi istället göra matsedlar. För att vi inte ska gå och handla massa onödigt och för att minska små-handlandet som ofta kostar mycket mer i längden. Vi brukar utgå från de gamla menyerna från matkassarna och välja de vi tyckte mest om helt enkelt. Väldigt smidigt. Men denna veckan var det lite mer utmaning. För oftast så ska det vara någon sås, fond, ketchup, senap, smaksatt creme fraiche osv. Men det är ju socker i allt det där. Det var alltså bara att komponera ihop alternativ till det. Detta blir veckans meny


Tis - Pannkakor (Jo, det är middag, inte efterrätt haha)

Ons - Laxbiffar

Tors - Gulaschsoppa med vitlöksbröd & creme fraiche

Fre - Ost & Skinkpaj

Lö - Fetaostbiffar m. potatis & Tzatziki

Sön - Panerad torsk med klyftpotatis & citronsås

Likes

Comments


Det var ju fantastiskt vinterväder ute idag! Sol, lagom kallt, vindstilla! ååh så härligt att gå till förskolan. Förrutom att vagnen skumpar något fruktansvärt på grund av alla ojämnheter efter skottningen. Men det beror säkert mycket på att donkeyn inte har någon fjädring i chassit. Hade man haft någon annan vagn är det säkert helt annorlunda. Detta gör att promenaderna inte blir så långa för det är inte speciellt bekvämt för lillfisan. Men vi gick förbi affären och lämnade in ett paket. Jag köpte även frimärken, så nu har inbjudningarna till namnkalaset gått ut. Dom borde ju komma fram innan veckan är slut iallafall. Känns gött när man får "måsten" gjorda.

Nu ska jag göra matsedel inför veckan.

Likes

Comments

Dagen började som vanligt, svintidigt. Robban drog iväg tidigare än Wille vakna, vilket betyder att han är omänsklig. Iväg till dagis i kallt blött snöfall. Alltså en tråkig och tung start på dagen.

Sen började dagen arta sig med besök på jobbet och lunch med en kollega som också är mammaledig. Känns sjukt, redan varit hemma i snart 6 månader.

Sen åkte jag hem igen och dagen kapitulerade helt och hållet. Bara sura och trötta miner från båda kidsen. Får fler dåliga besked som  bara läggs på den befintliga högen av "skit" som redan finns där. Det behövdes inte. Inte en gnutta ork över huvud taget.

Dags för läggning och det blir skrikfest, får båda i säng och nästan att somna.. Ja tro fan det ska ringa på dörren då! En leverans.. otajming deluxe

Robban har inte kommit hem än, men när han gör det kommer kvällen enbart att bestå av att försöka lösa alla skitbesked vi fått.

Likes

Comments

Idag var vi ute och busade i snön. Himla mysigt, en stund. Tills det rann snö ner för ryggen, innanför tröjan. Wille tyckte också att det var en kul idé att gräva sig under ett staket, baklänges, in på en tomt, haha! Tokunge

Det märks på Wille att han också tycker att vi bor trångt, blir lätt rastlös hemma. Längtar verkligen till våren kommer så det blir enklare att ta sig ut och man kan vara ute längre.

Likes

Comments

Dag 3 på utmaningen. Som inte längre känns som någon super utmaning direkt. Men det kommer nog ett bakslag här i veckan skulle jag tro.

Var på gymet imorse och insåg att jag tycker det är sååååå tråkigt att gymma. Verkligen urtrisst. Jag passar bättre på pass och får nog ut mer träning än att lalla själv på gymytan. Idag tog jag även tag i att måtta mig, behåller centrimetrarna för mig själv än så länge. Vägde mig också även om det stått samma siffra sen typ 2 veckor efter förlossningen. Nu bryr jag mig inte alls mycket om vad vågen säger, den berättar ingenting om hur min kropp mår. Många använder uttrycket att muskler väger mer än fett. Det är fel. 1 kg är alltid 1 kg oavsett vad man väger. Däremot tar muskler mindre plats.

​Jag har aldrig någon bra plan över vad jag ska träna när jag går till gymmet. Som säkert är en stor anledning varför det känns så tråkigt. Plus osäkertheten när det är massa människor som tittar på vad man gör, och jo, det gjorde dom idag. Jag kanske gjorde helt fel, haha!  Det blidde benpass framför spegel så jag kunde kolla tekniken. Men det finns ingen bra yta att jobba med enbart kroppsvikt på mitt gym. Ingen yta att syssla med planka, situps, squats osv. Man kände sig mest ivägen där det fanns en liten fri yta. Även om jag tror att den var tilltänkt att vara för sådan typ av träning. Heller ingen yta för stretch. Och eftersom att jag väger en hel del så blir det ganska tungt med enbart kroppsvikten. 


Jag rensade ur min garderob igår och slängde alla de där kläderna som jag envist hängt fast vid, gamla favoritplagg och sådär. Som egentligen är utslitna eller dålig passform. 4 påsar fick gå till återvinningen! Det var enklare att få plats med kläderna jag faktist använder efter det,  haha! Nu somnar snart Wille i min famn här. Får se vad vi hittar på i eftermiddag. Hade gärna gått till nåt nytt ställe, inte samma gamla vanliga hela tiden. 

Likes

Comments

Idag var vi ute och lekte med Wille, påvägen hem skulle vi handla hem lite grejer. Och här fick jag mig en liten prövning och samtidigt en uppenbarelse. Att gå igenom affären utan att handla något gotte. Jag ska även tillägga att jag var hungrig vid tilfället, sämsta tiden att gå i en mataffär. Men jag insåg att jag nästan alltid köper någon liten gotte bit. Mer som en vana snarare än att jag faktist vill ha det jag köper. Jag har använt godis som någon form av belöningssystem samtidigt som att trösta vid dåliga dagar. Helt sjukt. Jag är tydligen en såndär som "äter mina känslor" haha. Även om jag visste att jag hade "Nick's" godis hemma så var jag ändå vääldigt sugen på att köpa något för att ha påvägen hem, som jag annars brukat göra. Men suget försvann också lika fort jag hade kommit ut från butiken. Så denhär utmaningen är nog bra för att bryta ett mönster som jag tydligen har. Känns gött!


Likes

Comments

Förlossningsberättelse

Dags för Freyas förlossningsberättelse. - LÅNGLÄSNING!!

Liksom med Wille så var jag gravid så länge som länet tillåter, till vecka 42+0. Suck.

31 Oktober 2017

Man får en lapp när man närmar sig induktion och på den står det att SÖS kunde ringa kvällen innan eller tidig morgon om det fanns plats, annars skulle man själv ringa in vid 11. Jag fick inget samtal. Så jag ringer in till SÖS vid kl 11 för att få tid för en igångsättning. Här skämtar jag med robban att jag säkert kommer få vänta ytterligare en dag. Dels för att jag var sååå trött på att vara gravid men också att det skrevs i olika facebook grupper att det var fullt på förlossningarna i Stockholm. Barnmorskan jag pratar med låter besvärad över att ytterligare en person ska komma och föda barn, de har för mycket att göra och jag känner med dom. De kämpar något så förbenat! Hon talar om att det inte kommer ske någon induktion före klockan 16. Hon sa också att det tyvärr kunde dröja till dagen efter (vad var det jag sa?) för att jag låg längst ner på prio listan över de som skulle induceras på grund av att alla värden och ultraljud varit perfekta. Ända gången man önskade att det var något mildrare fel, typ för mycket fostervatten eller nåt sånt, haha.

Happ, jaja. Jag och robban fördrev tiden bäst vi kunde. Wille fick gå klart sin dag på förskolan. Sen åkte vi hem till min bror med familj, som skulle agera barnvakt. Vi beställde pizza (Samma mat som vi åt när vi vart igångsatta med Wille, slog mig inte förrens nu, haha). Precis när vi ätit klart så fick jag samtalet. "Hej, kan du vara inne till åtta? " jag: "åtta imorgon bitti?" (inte alls bitter) BM "haha, nej ikväll" Jag "Självklart!!! inga konstigheter". Jag typ hoppade av glädje att det äntligen skulle vara över snart, att vi snart skulle få se vår lilla Freya. Vi bestämde lite snabbt att jag och robban skulle gå iväg en sväng så fick brorsans familj lägga Wille och vi kunde vinka av honom, så han förstod att vi inte skulle vara kvar på morgonen och så.

Vi gick till solna centrum för där fanns ett apotek, jag behövde nässpray. Påvägen dit fick jag liksom lite ont i magen och tänkte "fan, jag skulle bajsat innan vi gick". Men det började komma i vågor. Det blev snabbt värre. Vi passade även på att gå in på en mataffär och handla lite förlossnings snacks, jag drack årets första julmust, haha. Innan vi kom ut från affären var jag tvungen att stanna varje gång det kom en värk. Här trodde jag fortfarande inte det startat. Jag tänkte typ att det var förvärkar eller nåt? eller bajsnödig? jag vågade inte tro att jag faktist skulle få en spontan start på förlossningen.

Påvägen tillbaka blev det ännu värre, började ta tid på värkarna. 3-4 stycken på 10 minuter. När vi kom tillbaka höll de fortfarande på att lägga alla barnen (de har två själva också). Tror vi kom tillbaka precis när de hade gått in i sovrummen. Nu började det göra ont, på riktigt. Var tvungen att fokusera och koncentrera mig i värkarna. Tog de sista "magbilderna". Nu var klockan runt 19. Robban började bli stressad och ville att vi skulle åka in på en gång. Jag bara "Men sluta nu, vi ska ju åka om en halvtimme, skärp dig" typ. Vågade fortfarande inte tro på att det var värkar, haha.

Kommer in till SÖS vid 20 snåret. Blir hänvisade till väntrummet, nu gör det riktigt ont. Tar några värkar där inne innan personal hänvisar oss in på rummet. Såå mycket fräschare än sist, tror de har hunnit renovera. Det viktigaste, toa på rummet! Vilken lyx! Jag säger till sköterskan att jag tror att värkarna har startat. Fast med stor osäkerhet i rösten, eftersom jag själv knappt tror det. Blir inskriven och uppkopplad på CTG. Känns som att jag får ligga en evighet innan de kommer tillbaka. Får även höra att jag "hade tur" som var inbokad för induktion, för det var det sista rummet som fanns. I hela Stockholm. Vilket jävla flyt!

21.10 blir jag undersökt, öppen 4 cm! woop woop! DET HAR STARTAT! Här var det jag vågade tro på att det var värkar, haha! Barnmorskan vi hade var fantastisk, vi skämtade och hade en jättehärlig stämning. Redan vid undersökningen så ringde dom på EDA, tur det! 21.50 får jag den älskade lustgasen, hade en mycket bättre teknik denna gången. Övning ger färdighet. Jävlar va party det vart, iallafall för mig som var hög som ett hus. Min telefon var klistrad vid ena örat och det var typ "rör du så dör du" haha. Hade faktist gjort lite av en förlossnings playlist av låtar som jag slappnade av till, det funkade!

22.10 kommer narkosläkaren som tyckte mycket om min musiksmak, det var nån låt från first aid kit som spelade då. Hon var också sjukt rolig och trevlig! Partyt fortsatte för min del, i mitt huvud. Barnmorskan börjar tro att det kanske inte blir en novemberbebis utan snarare en oktoberbebis, för det går undan. Vi diskuterar hurvida vilken sida av 00 slaget vi önskade få bebis. 31 Oktober eller 1 november bebis. Vi sa november.

23.50 börjar jag få krystvärkar. Jag har haft lock för ena örat i 2-3 veckor och hör typ inte ett skvatt på ett öra. Jag låg på sidan och örat som jag hade lock för var uppåt, så det jag faktist hörde med låg ner mot kudden. Barnmorskan stod bakom min rygg, vilket gjorde att jag hörde henne ännu mindre. Robban stod framför mig. Jag har tydligen en väldigt bra krystteknik, lite för bra. Så jag får INTE ta i i krystvärkarna, det är inte lätt. Det går typ inte förklara hur en krystvärk känns. Men hela kroppen tar i med en jävla urkraft, det är såååå häftigt men inte speciellt lätt att inte följa med och ta i. Så barnmorskan guidar när jag får ta i och inte, men jag hör inte henne. Robban måste upprepa när jag får ta i, men jag får typ panik på robban att han inte återspeglar hennes ord tillräckligt fort, haha. Det tar dock inte speciellt lång tid innan vi får till det med den där klassiska kryst andningen, profylaxandning?

Enligt papprena så föds hon 00.01, sjuksköterskan ville skriva 00.00, barnmorskan säger åt att korrigera 00.01, robban hävdar att klockan gick fel för hans telefon var 23.58. Men jag tror att hon egentligen är född 31 oktober. Men eftersom vi diskuterade vilken månad och så tidigare med barnmorskan, kanske hon justerade tiden nån minut. Freya startade sitt liv genom att bajsa på barnmorskan. Hon föds alltså 2017-11-01 00.01, vägde 4120 g och var 53 cm lång. Jag fick inte en skråma denhär gången. Förmodligen tack vare barnmorskans kompetens genom att hålla "det finska greppet" och för att jag faktist inte fick krysta i krystvärkarna.

Dethär, var för mig, en fulländad förlossning. Kan inte klaga på någonting och är otroligt tacksam över att jag fick en så fin förlossning, värd all väntan! Så mycket kärlek!

Samma pyjamas som Wille hade som "första plagg"! <3

Likes

Comments