• Instagram
  • Nouw

En hemsk verklighet

Gästblogga

I dagens gästblogginlägg kommer ni får läsa om bloggaren @mittlivsomsofia upplevelse av en händelse som enligt mig är det värsta en människa kan råka ut.

Jag har fått äran att gästblogga här hos bloggaren skrivochvarglad, och eftersom att jag har varit utsatt för ett sexualbrott så hade jag tänkt ta o skriva om just det ämnen samt konsekvenser som det kan bli för oss offer efter något sådant hemskt. Så, jag kör igång helt enkelt.

Som jag skrev så har jag varit utsatt för ett sexualbrott som skedde hösten 2015 för ungefär ett och ett halvt år sen. Precis efter att det hade hänt så kände jag så fruktansvärt mycket skam och skuld, jag fick för mig att det var mitt egna fel och gick hela tiden runt och klandrade mig själv och vågade av den anledningen inte berätta för en enda om vad som hade hänt mig, så jag gick och höll det för mig själv ett väldigt bra tag. Så fort jag hade fest med vänner så drack jag mig alltid stupfull för o kunna dämpa smärtan för stunden, för o bara kunna glömma allting för en stund. Jag gick hela tiden runt och drog till med en falsk fasad, gick hela tiden runt och spelade glad och lotsades som ingenting fast att jag egentligen innerst inne mådde rent åt helvete. Inombords så gick jag sönder, inombords så gick jag sönder mer och mer för varje dag som gick och inom mig pågick ett helvetes krig som jag gick och bar på alldeles själv i ett par månader tills jag tillslut kom till den punkten då jag vågade börja berätta om det. Tråkigt nog så hade jag så fruktansvärt otur med samtalskontakter, blandannat en psykolog som ifrågasatte mig istället för o hjälpa mig. Hon ställde blandannat frågor som "vad hade du för bilder på dejtingsajten innan du träffade honom?" "Hade du utmanande bilder?" "Vad hade du för kläder på dig under övergreppet?" osv vilket jag tycker är helt fel o fråga, för dem frågorna hörde inte ens till samtalen och vad jag hade för kläder på mig eller vad jag hade för bilder på dejtingsajten innan jag träffade honom har inte hon någonting med o göra. Jag kom inte dit för o få sådana frågor, jag kom dit för o få hjälp. Sen hade jag inte utmanande bilder på dejtingsajten och jag hade inga lättklädda kläder på mig under övergreppet heller, men han skulle ändå förgripa sig på mig. Så det där med kläder har ingen som helst betydelse, utsatt kan man bli ändå och har en förövare bestämt sig för o göra något så hemskt så kommer förövaren göra det vare sig om man har lättklädda kläder på sig eller inte.

Sen det där med o göra en anmälan så kan jag säga att det är faktiskt inte så konstigt att många inte vågar anmäla. Dels pga att sådant här väldigt lätt både mörkas och normaliseras men även för att gärningsmännen kommer undan alldeles för lätt. Så det är inte ett dugg konstigt att många väljer att inte anmäla. Jag är blandannat en av alla som inte anmälde, dels pga att jag klandrade mig själv så fruktansvärt mycket och dessutom gick och höll det för mig själv väldigt länge och då gjorde det så det där med o göra en anmälan kändes ännu svårare och jobbigare, men även för att jag var rädd. Jag var livrädd för att han ändå skulle komma undan och jag var även livrädd för o behöva träffa honom igen och därför kände jag att det är inte någon idé för allt är ju ändå mitt fel tänkte jag hela tiden vilket jag idag ångrar. Men skulle jag vilja så vet jag att jag fortfarande kan anmäla. Men jag vet inte om det är något som jag skulle klara av att ge mig in på när det är så sjukt mycket för mig. Samtidigt som jag egentligen vill så känns det även väldigt jobbigt. Exempelvis det där med bevis som kan vara väldigt svårt o få fram ett och ett halvt år senare. Hade jag bara inte gått och burit på det där själv såpass länge så hade det där med anmälan förmodligen kanske känts lite lättare. Men samtidigt så vet jag att jag inte ska klandra mig själv för det, för det är inte så konstigt att många inte vågar anmäla. Mörkesantalet på sexuella övergrepp är stort. Det finns hur många som helst som varit utsatta men som inte vågat berätta något om det och jag fattar verkligen inte hur man kan med o skada en annan människa för livet. Jag fattar inte ens hur fan man kan leva vidare med det. För att förgripa sig på någon annan på det sättet är bland det värsta som man kan göra och att offret sen får leva vidare med något för resten av sitt liv som man inte ens själv valt att bli utsatt för är fan fruktansvärt. För varför ska vi offer behöva lida av något som vi inte själva valt att bli utsatt för?

Det ska egentligen inte behöva vara så och det är så jäkla hemskt. Sen pga den dåliga hjälpen som jag tidigare fått så har jag fortfarande inte klarat av att bearbeta detta. Men och andra sidan så hände detta för bara ett och ett halvt år sen ungefär vilket heller inte är så lång tid när det gäller något så allvarligt, men jag tror att om jag iallafall bara hade fått den rätta hjälpen med en gång när jag började berätta om det här så kanske jag iallafall idag hade mått lite bättre och det är fruktansvärt att det ska vara så svårt o få rätt hjälp. Nu har jag somsagt börjat få rätt hjälp och jag ska även få gå en trauma bearbetning, men det där med trauma bearbetning är egentligen något som jag skulle behövt gå redan från första stunden när jag började berätta om det. Men pga att jag haft den oturen o stött på så okunniga samtalskontakter så blev jag inte förrän i slutet på 2016 erbjuden en sån behandling. Dock så får jag inte komma igång med den bearbetningen än, för pga övergreppet så utvecklade jag även en ätstörning. Jag blev i slutet på 2016 skickad till ätstörningenheten där jag fick diagnosen anorexia nervosa. Efter övergreppet hade skett så började jag tänka i banorna "jag måste bli pinnsmal, för blir jag pinnsmal så är jag inte attraktiv och är jag inte attraktiv så kommer ingen vilja förgripa sig på mig igen och därför måste jag bli pinnsmal" gick jag hela tiden runt och tänkte och det är faktiskt väldigt sorgligt att jag började tänka så, för innerst inne så vet jag att jag inte ska behöva lida för något som jag inte ens själv valt att bli utsatt för. Men när man väl hamnat i skiten så är det inte lätt o ta sig ur det. Det är verkligen extremt svårt och för mig går det tyvärr mycket neråt. Det var för ett tag sen som det gick lite uppåt men då började hjärnspökena sätta igång direkt vilket gjorde att jag fick panik så jag gick ner det jag hade gått upp lika fort igen och nu vill till och med min behandlare att jag ska fundera på det där med o bli inlagd. Så pga min anorexi så kan jag inte riktigt än komma igång med trauma bearbetningen. Ska man gå en sån bearbetning så krävs det att man både har energi samt psyke för det eftersom man kommer få berätta detaljer kring vad som hände vilket jag just nu inte har och pga det så vill inte min psykoterapeut att jag ska ge mig in på något sånt än, så just därför måste jag först och främst iallafall bli lite stabilare.

Sen förutom det med anorexi så återupplever jag även det jag blev utsatt för i form av mardrömmar och hallucinationer på nätterna. Jag kan även återuppleva det på dagarna i form av minnesbilder, som för ett tag sen exempelvis. Jag pratade med min kompis i telefonen och helt plötsligt ifrån ingenstans så började jag se han som förgrep sig på mig framför mig. Även fast att han inte var här så fick jag för mig att han var det. Jag fick bokstavligt talat panik och visste knappt ens vart jag skulle ta vägen så det slutade tillslut med att jag svimmade av. Vaknade till av att min kompis ropade Sofia via telefonen och min kompis berättade även att jag var avsvimmad i ungefär 20 sekunder innan jag svarade igen.

Nu har inte jag direkt gått någon utredning för PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) men min psykoterapeut säger däremot att man kan säga att jag har det. Även när jag var på utredning på ätstörningenheten innan jag fick diagnosen anorexia nervosa, så fick jag sitta vid en dator för o svara på en massa frågor och även då kom det upp det där med PTSD. Så det är verkligen fruktansvärt vilka allvarliga konsekvenser vi offer kan få efter ett sånt trauma. Det är så fruktansvärt att vi offer ska bli sjuka och behöva leva vidare med något som vi inte ens själva valt att bli utsatt för. Så jäkla fel är det och det finns egentligen så otroligt mycket mer som jag skulle vilja skriva om det här, men då kommer det förmodligen bli en alldeles för lång text vilket det garanterat redan blivit + att det även förmodligen kommer ta väldigt lång tid tills jag är klar så därför tänkte jag avrunda här.

Men innan jag avslutar så vill jag först hälsa en sak till er andra som varit utsatta för sånt här och det är: det är inte ni offers fel! Det är den som utsätter som gör fel - för man får inte röra någon annan som inte vill. Man får inte göra något sexuellt mot någon som inte vill och gör någon något emot en trots att man inte vill så är det hos förövaren som skulden och skammen hör hemma. Skulden och skammen ska egentligen inte ligga hos oss offer. Jag vet att det är lättare sagt än gjort eftersom att jag själv kan klandra mig själv en hel del. Men även fast att jag är väldigt bra på o klandra mig själv så vill jag iallafall sända en sån hälsning till er andra. Och innerst inne vet jag egentligen att ingenting av det som hände är mitt fel. Jag vet innerst inne att det inte är mitt fel. Men tyvärr så är det väldigt lätt att man klandrar sig själv, även fast att skulden ska ligga hos förövaren och eftersom att jag vet hur lätt och vanligt det är att man klandrar sig själv så vill jag därför skicka en sån hälsning till er som varit utsatta att det inte är erat fel även fast jag fortfarande kan klandra mig själv en hel del. Ni är värdefulla och att bli utsatt för något sådant här hemskt ska ingen behöva bli utsatt för. Det är så fruktansvärt hemskt och fel och jag sänder därför en massa massa kramar till er alla som också varit utsatta för sånt här. En massa kärlek till er ifrån mig. <3

Avslutningsvis vill jag tacka dig Sofia för att du tagit modet till dig och vilja skriva om en sån här svår sak, precis som du säger så läggs skulden väldigt mycket på offret och jag skäms för de frågorna offret får, att man ens har mage att fråga såna dumdristiga frågor. Vill fler gästblogga hos mig då är det bara att kommentera här nedan eller skicka DM på Instagram (animalshasfeelingstoo)

Gillar

Kommentarer

mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Tack så jätte mycket fina du att jag fick äran o gästblogga här hos dig! ❤️❤️
nouw.com/mittlivsomsofia
skrivochvarglad
skrivochvarglad,
Det var bara roligt 😀❤ kram!
nouw.com/skrivochvarglad