Sommarminnen!

Nu blommar lupinerna. Och som alltid får de underbara blommorna mig att tänka på farmor och farfar och deras stuga i Småland; den lilla röda stugan, omgiven av ett hav av lupiner. Den här texten har några år på nacken, men jag delar den igen bara för att jag tycker om den! Nästan allt jag skriver är fantasi och "hitte-på", men den här texten är minnen av sommardagar när livet inte kretsade kring så mycket mer än bad, sol och lek.

Minnet av en sommar

Han sitter på stentrappan till den röda stugan. Hans händer är som alltid sysselsatta med något. Kanske skrubbar de nypotatis till kvällens middag, kanske rensar de solvarma jordgubbar som vi ska njuta med socker och kall grädde. Solen värmer hans nakna rygg. Då och då stryker hans hand undan det gråa håret från pannan. Han säger inte mycket. Han är nöjd med att bara vara. Att se oss barnbarn njuta av trädgården, skogen och sjön. Att höra vårt fnitter från hängmattan där vi ligger i våra bruna frottébikinis och äter geggiga smultron på strå. Se oss springa vårt fortaste för att undkomma arga feta myror som ilar upp och ner på stigen mot sjön.

Hans ljusa blå ögon, inramade av fina rynkor, ser sig om.
De tar in platsen som är hela hans hjärta.

Jag minns kärleken i hans ögon när han satt med den lurviga katten i knät för att reda ut den trassliga pälsen. Glittret i hans ögon när han fångat en envis gädda. Svetten i hans panna efter att ha burit tunga spänner med vatten från brunnen.

Jag minns lupinerna som växte vilt runt stugan, ett böljande hav av blått, rosa och lila.

Jag minns hur gott han doftade efter morgontvätten i den klara sjön. Blå Fenjal och sötvatten.

Farfar - var du än är nu - så hoppas jag att du är omgiven av lupiner, mjuka katter och doften av barr och sommar.

Gillar

Kommentarer