Skynda eller skynda långsamt?

Det börjar närma sig. Jag vill skynda framåt, låta berättelsen flöda fram på sidorna i rasande fart. Men samtidigt vill jag slå av på takten, dra ut på det, njuta lite till av den här delen som för mig är den roligaste. Jag pratar om utkastet. I mer än ett år har jag skrivit på det manus som nu har arbetsnamnet "Ta min själ". Jag har skrivit mer intensivt i perioder och knappt alls under tiden som jag redigerade Svinstian.Men nu börjar jag se slutet. Och det är så löjligt spännande, för i vanlig ordning vet jag inte riktigt hur det slutar. Jag har flera tänkbara alternativ och det kommer att ge sig, men just nu är det lite som om jag tittar på en riktigt spännande film men ännu inte har räknat ut vem mördaren är.

Som sagt, skynda eller skynda långsamt? Om manuset är en sådan där riktigt seg god engelsk kola med len härlig choklad i mitten, ja då håller jag nu på att bestämma mig om jag ska suga länge och väl på kolan, låta det ta sin tid och riktigt njuta och samtidigt längta efter när den där första smaken av choklad når tungan. Eller helt enkelt tugga som en galning så att kolan fastar i alla tänder, men jag når den där chokladen på ett par sekunder och liksom bara... mmm... Fattar ni?

Hur som helst. Jag tror att jag har cirka sju eller åtta kapitel/scener kvar innan jag kan skrika PUNKT och dansa runt. Och i så fall håller min plan att ha ett råmanus klart före midsommar för sedan börjar nästa resa. Då ska manuset putsas och filas på under sommaren till det skick jag vill att det ska vara i när jag skickar det till förlaget i augusti. Och jag vet mycket väl att jag precis skrev att min favoritdel i skrivandet är att skriva ur mig manuset. Men alltså nästa del... Den är inte dum den heller! Då ska det kryddas och smakas av och kryddas igen. Tills jag är riktigt riktigt nöjd.

Gillar

Kommentarer