Okända åkommor

Svinstian

Redigeringsrynkor. Synonymsvindel. Grammatikångest. Allt detta kan man dra på sig i den fas jag är nu. Redigeringen. För att inte tala om hur matt man blir av DEN STORA TVEKSAMHETEN. När den rullar in är det inte lätt att värja sig. För i det här läget av bokskapandet är det inte en bra tid att fundera på vad det är man skrivit. För det är liksom redan klart. Det ska finputsas, slipas, kryddas - men i det stora hela är det färdigt. Och tankar som "vad är det här för skräp, vem har skrivit det?" är inte till hjälp. Inte alls faktiskt. Så jag kavlar upp ärmarna, sveper en espresso och sväljer självkritiken. För lite bra måste det vara, någon vill ju ändå ge ut det. Eller? Svälj, svälj.

Som ni förstår är detta inte min favoritfas. Nu när allvaret knackar på. Jag tycker att själva skapandet är absolut roligast, när historien utvecklar sig, karaktärerna formas och jag bara kan skriva på utan att fundera alltför mycket på slutprodukten. Då går det oftast undan. Nu går det sakta, jag stannar upp hela tiden, tänker så det knakar, ändrar ett ord, ångrar mig, ändrar tillbaka. Och de som känner mig vet ju att tålamod inte är min allra starkaste gren...

Nåja - jag är halvvägs, jag har kommit över den första startsträckan som är den jobbigaste, då när jag gärna börjar tänka på nya historier jag vill skriva, i stället för att fokusera. Eftersom det är mycket roligare än att läsa samma manus igen - för sjuttiofjärde gången.




Gillar

Kommentarer