Nästa Falkenberg

Novelletten

Novelletten i januari


Tema ortsnamn
Max 1950 tecken

Jag fick en bild av en kvinna som inte kan gå vidare förrän hon har gjort upp med något i sitt förflutna. Hon måste återvända till staden (orten) där allt började.


Nästa Falkenberg


Svettigt säte, kvalmig stillastående luft. Tågets skakningar får kallsvetten att tränga fram i hårfästet. Hon lutar sin fuktiga panna mot det svala fönsterglaset. Välkända vyer susar förbi. Hon känner doften av hav långt innan det är inom synhåll. Det salta friska väcker barndomsminnen till liv. Saftig söt isglass mot varma läppar, knastrig sand i tänder och hårbotten. Picknick på nopprig orange frottéhandduk, stark gul saft i sirapsflaska, torra mandelkubbar. Hon sluter ögonen. Ju närmare de kommer hemstaden desto mer ökar pulsen. Övertygelsen makar på sig en aning, ger plats åt tvivel, en nypa ånger. Det som kändes som ett genomtänkt, noga övervägt beslut för ett tag sedan, känns nu överilat. Hon vrider på sig i sätet, rättar till kjolen, stryker luggen ur pannan. Nu ser hon havet. Det sträcker ut sig nedanför den gyllene sandstranden, blått, oändligt.

En svag lukt av rutten tång letar sig in i tåget, in i hennes innersta. Utan förvarning kommer tårarna. Vem är det som säger att det kommer att bli annorlunda nu? Det är som om staden har en magnetisk dragningskraft på henne. När hon inte är där längtar hon dit, när hon är där vill hon bort. Och ändå sitter hon här nu. På väg tillbaks till platsen där hon föddes, formades, växte. Där hon skadades och ärrades. Hon vet varför hon återvänder. Hon måste läka på platsen där hjärtat brast. Hon har inget val.

Tåget saktar in. Runt omkring henne börjar människor göra sig redo att gå av. Hon ställer sig upp, benen darrar som om hon sprungit flera mil. Det var så länge sedan hon var tillbaks, ändå känns allt så bekant. Hon har gjort resan inom sig så många gånger, upplevt precis detta ögonblick om och om igen i tanken.

”Nästa Falkenberg. Falkenberg. Avstigning sker på höger sida.”

Hon sväljer tveksamheten, greppar väskan och tränger sig ut i gången tillsammans med de andra som väntar på att gå av. Hon är en av dem nu. Tåget pustar ut, stannar med ett ryck. Hon är framme.

Gillar

Kommentarer