Minnesförlust


Sommarens härliga skrivkurs känns långt bort nu när hösten rasar där ute. Nu sitter jag inne i mörkret med tända ljus och tittar igenom skrivövningarna vi gjorde i augusti.

Att skriva till bilder är ett bra sätt att släppa fantasin lös. Och när man bara har en kort stund på sig att skapa en text hinner man inte analysera vad det är man skriver, man hinner inte heller redigera sig själv. Man skriver mer med hjärta än med hjärna.

(Tack skrivcoach Inger Lundin)

Här är ett exempel. Vi valde perspektiv och skrev till bilden i cirka 10 minuter.


Minnesförlust


Knuten i magen hade vuxit sig större under natten. Jag svalde hårt, försökte tvinga ner ångesten som ihärdigt krälade uppåt i halsen. Den raspade med sina vassa naglar mot mitt mjuka inre, och jag upprepade mitt mantra tyst för mig själv.
”Andas lugnt, andas lugnt…”

Svetten rann mellan brösten, stack i armhålorna, och jag hasade mig upp, slet mig loss ur kokongen av täcke som plötsligt kändes som en kvävande tyngd mot min svaga kropp.

Bredvid mig sov han tungt. Hans andetag hördes knappt, surret i mina öron, pulsens hårda slag i tinningen överröstade allt. Jag rullade ner på golvet, bort från den falska värmen, bort från det mjuka tryckande. Irriterat slet jag av mig linnet och kramade det till en boll.

På golvet blev jag liggande. Naken, platt på mage mot det kalla trägolvet. Under sängen dansade dammråttorna runt, omedvetna om min ångest. Jag kände en svag doft av mögel från golvet. Jag slöt ögonen. Bredde ut mina armar och bad om hjälp. Hjälp att minnas kvällen före. Men inom mig fanns inga bilder. Det var tomt. Och mörkret spred sig inom mig. Jag kom inte ihåg någonting, minnesbilderna var raderade.
Sängen knarrade till och jag knep ihop mina ögon, var inte redo att möta verkligheten.

- Lisa? Älskling, var är du?

Kärleken i hans röst fick mina tårar att rinna till och ljudlöst rullade jag in under sängen.


  • 77 visningar

Gillar

Kommentarer