Free flow writing och treårsfirande!

Flow

Tänk att det denna veckan är tre år sedan jag startade min blogg!

Då var jag ännu inte publicerad och en av tankarna med bloggen var just att "öva" mig på att dela med mig av mina texter. Att ta ett kliv över tröskeln, in i en inte helt bekväm zon. Att släppa sargen och låta texterna få en läsare eller två. Jaha, här är vi nu. Tre år senare och jag skriver på min tredje bok. Livet är allt bra underligt eller hur?

Mitt första inlägg här var en flödestext. Och den här veckan är det lämpligt nog Free flow writing week! Därför tänker jag fira med att dela några flödestexter under veckan och jag kickstartar med den första text jag delade på bloggen. Och till er som har följt mig här och läst mina inlägg om mitt skrivliv - STORT VARMT TACK!


Startmening från Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson

Jag trycker ut en stor klick tandkräm ur tuben och smetar ut den över tänderna och tandköttet. Kör runt massan i munnen med pekfingret. Tar lite på tungan också. Måste få bort smaken av surt vin och spya. Jag lutar mig fram och sörplar i mig ljummet vatten direkt från kranen. Sköljer runt. Gurglar. Kräkreflexen får mig att spotta rakt ut, en äcklig sörja av spott och tandkräm landar överallt. Jag torkar av munnen med baksidan av handen. Studerar mitt ansikte i spegeln. Lägger märke till en spricka, har den varit där förut? Mitt ansikte är blekt. Ögonen rödsprängda. Rynkor mellan ögonbrynen, djupare i dag än i går. Håret ligger platt och fett mot skallen. Fy fan vad jag ser ut. Flera dagars skäggstubb skapar ett grönaktigt skimmer runt hakan och jag stryker sakta med handen över den taggiga ytan. När rakade jag mig senast? Sprickan i spegeln verkar växa. Jag stirrar på den. Fokuserar all min energi på att få den att stanna. För visst är det mina ögon som spelar mig ett spratt, visst är det alkoholruset som har varat i evigheter som får mig att hallucinera? Jag stirrar på sprickan och den slutar att växa. Badrummet ser inte ut som det brukar, jag ser det nu.

Är jag ens hemma? Var är jag?

Fingrarna känner utmed sprickan. Vass, ojämn. Mönstret är ett zigzag mönster. Jag hatar zigzagmönster, får mig att tänka på migrän. Jag lutar mig närmare och illusionen av två ansikten skrämmer mig. Halva ansiktet känner jag igen, på andra sidan sprickan står någon annan. En sprucken person.




  • Flow
  • 45 visningar

Gillar

Kommentarer