Från det ena till det andra...

Jag har lärt mig den hårda vägen att jag inte kan prioritera bort återhämtning. Att läsa och försvinna helt och hållet in i en bok är återhämtning för mig. Så i helgen har jag läst Inger Frimanssons senaste bok, De sista rummen. (Vadå? Läser inte ni i badet?)

Inger Frimansson är en av mina absoluta favoritförfattare. Som hon skriver! Det är något med tempot, det är de oberäkneliga karaktärerna, det är formuleringarna, det är känslan, det oväntade och obehagliga. I love it! Hon är en förebild, en inspirationskälla och jag önskar att jag kunde skriva så som hon skriver!

I lördags signerade jag Osynlig närvaro och Kära mamma på Akademibokhandeln i Lerum. Och det är nästan lika overkligt fortfarande. Det slår mig då och då när jag lyfter pennan för att signera. Att min dröm om att skriva och ge ut en bok är verklighet nu...

Undrar om Inger Frimansson kände så när hon signerade sin allra första bok?


Gillar

Kommentarer