Det började som en flödestext....

Korta noveller

... och så är det väldigt ofta. Många flödestexter - eller delar av dem, ibland bara någon mening - återanvänder jag då och då. Den här texten, som började som en flödestext, blev till en mininovell.

Vakthunden

Det står ett par skor i hallen. Nya vita spänstiga träningsskor. För vita. Det stöddiga rosa märket på skon stör henne. Så jävla töntigt. Hon böjer sig ner och tar upp den ena skon, stoppar näsan i den, sniffar som en spårhund. En svag lukt av fotsvett men knappt märkbar där den dränks i lukten av ny sko. Plast, gummi och tyg från Kina; någon stackars underbetald kvinna med rynkiga händer och torra ögon har suttit och konstruerat denna fula sko. Hon kastar den med all kraft i väggen och vrålar samtidigt; som en tennisspelare som använder all sin styrka till serven. Sedan tar hon upp den andra skon, vräker upp ytterdörren och hystar i väg skon så långt hon kan. Den landar upp och ner mitt på den sönderbrända gräsmattan. Som en död torsk med buken i luften ligger den där och… ligger. Ligger. Luften går ur henne. Är det vad de gör? Hennes man och skornas ägare. Ligger. Och i så fall – vad gör de nu? De har hört henne, det är ingen tvekan om det. Famlar de efter sina kläder i panik, viskar de lågt till varandra med sönderkyssta läppar? Försöker hon komma på ett ställe att gömma sig? Skrattet brusar till, ett galet sorgset hysteriskt skratt tränger sig upp i strupen när hon tänker på hur grannen nu rycker i duschdraperiet i ett försöka att försvinna från denna… situation. Kan man kalla det situation? Hon sätter sig på hallgolvet, petar på en sliten träsko med pekfingret. Den kanar fram över det hala svala klinkergolvet. Svaga ljud från övervåningen får henne att stelna till. Hon sitter blickstilla, andas inte, blinkar inte. Lugnt och långsamt låter hon högerhanden greppa träskon. Ytterligare ett ljud får henne att krypa ihop och hon tänker att hon är en vakthund, en stor dreglande Rottweiler. Hon drar upp överläppen och ger ifrån sig en tyst morrning.

Bild: Hannah Schemper


Gillar

Kommentarer