Det droppar färg
små vita prickar klär ansiktet,
håret
när man snabbt drar rollern längs med taket
Ler
Andas
Idag har landet varit hemma
i tre månader
Landet med dess spetsiga vulvor
Med deras leenden, ett ”buenos dias”
På gränsen till liv och död
Deras närhet
Andningen, högt upp över allt,
2250 meter över havet










Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


det känns sjukt
att du var den närmaste personen
jag hade
för tre månader sen,
den som visste
allt
nu lugnar deras australienska
röster utanför dörren ner, i blodet flödar något annat

Bilderna på dig känns så främmande nu
hur var allt då?

Vem är jag nu? Vem är du nu?

Likes

Comments

Så gick genom majastaden,
själv,
i mörkret,
tog den där bussen,
fast jag kanske inte borde gjort det själv
men det är liksom lugnt här
trots att Guatemala är ett farligt land på kartan
känner jag mer lugn här om kvällen
än på bussen i Sverige
Kalla mig galen
men det här är hemma
och om en månad går flytten,
ryggsäcken packas ordentligt igen
denna gång för att sväva lite till kanske i 30 dagar, eller mer?
Men sen mot det som förut var tryggheten, hemma, Sverige
men det som liksom känns så främmande nu,
för hur gör en där?
Hur ska jag kunna komma ”hem”?


Likes

Comments

Så har blivit en surftjej
i en varm februarimånad
Vågorna är vänner
och de med nu
Guatemala är hemma,
en fientlig fiende, den närmaste vännen,
allt.
Vågorna tömde hjärnbarken på tankar,
och allt kändes sådär ljust igen.

På andra sidan jorden sköljde
vågorna så hårt över henne att hon tappade andan
och jag vill vara där,
på andra sidan jorden,
hålla om hennes huvud sådär som en ska göra när vågorna slår och en inte hinner med,
när orden inte kommer fram.





Likes

Comments

Molnen är vid vulkantopparna här
himlen är alldeles lagom babyblue och molnen sådär
så att en vill lägga sig på de ni vet
och några är sådär
utsmetade av vinden
vi åker chickenbus
i landet jag nu kallar hemma
den rangligaste bussturen hittills
men det gör inget om jag dör nu tänker jag,
allt är bra



Likes

Comments

Så jag ler här
men nu rinner det längs med kinder
Hon sjunger att en ska andas i lurarna
men
”jag saknar han
jag vet du saknar han
tänk om han har någon annan
jag vill ringa han
gör det först imorgon
fyfan jag saknar han
jag vet du saknar han
jag skulle ha sett han bara”

Du vet jag är på samma plan som molnen, de är bredvid mig
men om du varit här hade vi varit på molnen
haft de i magen, 
varit lättare

Minns du, 
jag hoppade in i bilen, 
körde till dig
med sommarkropp
du log sådär blygsamt som bara du kan, 
hoppade in i bilen
tog min hand, 
vi lyssnade på Doing good
det var med de låtarna allt började också
sen körde vi
längs med den där landsvägen som vi så många gånger gjorde den sommaren
Min tillflyktsort
och ditt hemma
Minns du
vi kunde inte hålla oss borta från varandra?
Från den där stora sängen i ditt rum
där vi hörde fåglarna kvittra på morgonen
Där din kropp var min, min din, en och samma
Minns du din vita tischa på mig, på morgonen, trippade över det trots sommaren kalla golvet
ut till toan
sen in under täcket
kröp ner hos dig
Minns du fladdermusen i taket?
Minns du brasan som höll oss varma bland de där sista kvällarna vi hade tillsammans? När snön snart skulle falla, innan allt tog slut?

Likes

Comments

Vi lyssnar till samma ljud,
du på en helt annan plats
och jag i ett land där de säger att en inte kan vara trygg,
men där jag är tryggare än någonsin
Jag skriver nästan bara om dig här,
kanske för att du är en berättelse som en gång var sann,
kanske för att du kändes så mycket,
att det fortfarande känns,
kanske för att din väg fortfarande slingrar sig bredvid min, trots att du är så långt ifrån allt som händer här,
trots att så mycket annat är viktigt här.
Mitt minne sviker ibland,
vill inte glömma hur det kändes innanför ryggraden när det var vi två.
Du fick mina fingrar att flyta,
eller var det temperaturen i luften som gjorde det?
Nu vet jag inte om det kan bli vi två, någonsin
Berättelsen är egentligen slut,
THE END, du håller i en annans hand, ler på andra sidan jorden,
och jag ler här.
Försöker läsa dina krypteringar,
vill att du ska fylla 37 sidor med hur allt känns, hur det känns de där kvällarna då det är lite mörkare ute, lite kallare.

Vi var aldrig bra på att sova tillsammans, eller rättare sagt, jag var aldrig bra på att sova bredvid dig,
för att det alltid var något som spratt inombords, inte ens du kunde lugna ner mig.
Jag har lärt mig att sluta ögonen här, slappna av på direkten,
jag vill visa dig det, ”kolla jag kan nu”.
Du fick mig att andas på ett annat sätt, rätt, lättare.
Jag minns när fåglarna kvittrade utanför ditt fönster,
och solen var sådär stark på morgonen, så att båda vaknade sömngroggigaa.
Minns du den där gången när vi hoppade från kanten, ner i vattnet, sådär som vi gjorde flera gånger den där sommaren? Minns du att jag slog i foten?
Trots att det inte kändes blev det ett ärr som finns kvar, det enda ärr jag inte vill ska blekna bort, en sommar som måste förvaras långt in i hjärnbarken.

Du sa att du saknar mig, men jag tror dig knappt. Tror inte att det är mänskligt möjligt att sakna någon efter det som hänt.

Likes

Comments

Vi äter kaffebönor från träden
”Oj, når du den där bananen?”
Det låter för idylliskt för att vara sant
Går över en flod med hjärtat i halsgroppen,
vi vet inte om vi kommer över,
utan att vingla av bron, men det gör inget just då,
för det pirrar så mycket i magen,
att det är värt det

”Nu måste ni hoppa av”, säger han när bilen inte bär mer,
och bergväggen som moder natur skapat sluttar sådär så att det är lite tyngre att andas högst upp.
Längtar ingenstans
just nu finns bara här.
”Polvo”
ropar han inifrån bilen
vi drar upp tröjan över näsan, munnen och så guppar vi igenom dammolnet, ler.
Vägen slingrar sig innanför bergen, på bergen
”Kolla, kolla! Skriker vi till varandra”
på skylten står ”phobibido tirar basura aqui”
kan det vara första skräpfria stället i Guatemala?

Kan vi stanna här? Liksom på insidan av jorden, lite längre?

Likes

Comments

Det kändes som förr igår
som om allt gått sönder
men det gick över på 3 minuter
Är det för att en aldrig stannar upp här?
Hur vet en om det är destruktivt eller bra?
Kan det vara båda på samma gång? Utan att det är farligt?
Människan kanske inte är gjord för att stanna upp, för mycket?
För vi är ju gjorda för att utvecklas, bli starkare, och det viktigaste är att de mentala venerna vidgas, blir starkare, så att den där röda tankefloden är konstant.

Vet du om att jag lyssnar till din röst ute till havs?
Tänker att jag inte får hålla fast vid dig, att din röst inte får finnas i mina lurar.
Trots att allt handlar om annat här är du en sammanlagd 63 minuter tankestund varje vecka.
Det är väl som de säger, ett kärleksavtryck försvinner aldrig? Lämnar aldrig tankebanorna helt, trots allt?
Du blev yukatanhalvön för mig, och kommer nog vara det hela den här tiden
Om elva dagar har det gått två månader sen jag vältes omkull
Sen allt började ske på toppen
Finns det vener i dig som gör ont?
Som de gör i mig nu?

De säger att jag alltid behöver någon vid min sida, för att stilla sinnet, jag vill intala mig själv att det inte är så
men när inte de är vid sidan av, vem ska då vara det?
När inte deras blåa ögon ens är en bilresa bort
Eller hennes bruna ögon

Jag ler mer än någonsin här
du ler på hennes Instagram
en gång sa du att jag var för bra för att vara sann
sen förändrades allt




Likes

Comments

Ringer inte hem så ofta
det är lättare så
lättare att släppa allt,
de där guatemalanska grabbarna skriver varje dag
det är liksom det som är här, nu, viktigt
varit här i 39 dagar
om jag skulle berätta om den här tiden skulle du behöva lyssna i en dag
eller förresten, jag kan inte förklara
jag är inte jag längre
och du andas annan luft

Du vet att jag har klockan för London i mobilen va? Du är ett med natten och jag kan prata med dig trots att det är skymning här och natt hos dig i landet som vält omkull dig, så som det här landet vält omkull mig. 

Du med dina bruna ögon,
svepte över, och nu är du den som kan varje millimeter av mig,
du känner mig mer än jag själv,
du får veta allt, det som skaver likt en rosenbuske som hamnar lite för nära inpå skinnet, det som pirrar i magen, men som kanske borde få stanna just i magen

Likes

Comments