Pojken i randig pyjamas

Berättelsen utspelar sig i Auschwitz under förintelsen (1942–1945). Bruno och hans familj flyttar från Berlin till Auschwitz eftersom pappan har fått ett nytt och bättre jobb. Bruno vantrivs och bestämmer sig för att utforska stället för att få svar på de frågor som väckts inuti honom, något som leder till att han osökt får en ny kompis som räddar honom en aning från hans fruktansvärda längtan tillbaka till Berlin. Efter drygt ett år kommer nyheten att de äntligen skulle få åka tillbaka till Berlin men det blir inte verklighet för hela familjen som det var tänkt, det visas när ”hans gamla liv i Berlin kändes som ett mycket avlägset minne nu” (sida 85)

Bruno vill hela tiden uppföra sig väl och går hela tiden med förhoppningar som hann hoppas leder honom tillbaka till Berlin. Det är vad han vill uppnå.

Boken har en allvetande berättare och författaren använder sig mycket av underförstådda meningsbyggnader. Det nämns många detaljer i boken som visar på att det var ett tag sedan den skrevs, t.ex. knästrumpor och papiljottlockar när de var finklädda och de rikare karaktärerna tar husor föregivet. Händelserna i Auschwitz är i kronologisk ordning medan det då och då kommer små tillbakablickar till det gamla livet i Berlin.

Bruno börjar som en liten oförstående pojke med fruktansvärd hemlängtan som har svårt att öppna sina vyer. Senare i boken börjar han bli mottaglig för information och inser att det som andra säger som är emot hans egen uppfattning faktiskt kan vara fullt korrekt. Jag tror att många kan känna igen sig i hans situation och reaktion i berättelsen. Jag tycker han gör helt rätt i att utnyttja sin nyfikenhet till att låta sig distraheras från det negativa. Han utvecklas mycket av det, dock blir det ju sämsta tänkbara för honom i slutet av boken men det är det boken vill visa oss; hur stor skillnad det var på en tysks liv och en judes liv.

Bokens tema är skillnaden på människor. Det handlar om allt från hur man behandlar husorna till hur man förintar judarna. Så som man uttryckte sig då gentemot personer i högre respektive lägre ställning än en själv är någonting som knappast förekommer idag i Sverige. På sida 55 ska husan tappa upp ett bad åt Gretel och ”’Dröj inte för länge, bara’ sa Gretel ohövligt – för tillskillnad från Bruno tänkte hon aldrig tanken att Maria faktiskt var en person med samma känslor som hon själv”. Boken bygger mycket på moral, nyfikenhet och omedvetenhet som på ett snyggt sätt leder handlingen framåt.

Synen på människor som boken underförstått beskriver finns hela tiden runtomkring oss i mildare former, men värderingar i olika typer av människor finns någonstans i allas huvuden, det är först när vi verkställer dem eller yttrar dem som det blir ett problem och ett rent kaos om alltför många samlar ihop sig och gör det tillsammans med stor kraft, t.ex. nazisterna.

Jag tycker att boken är bra. Man får hela tiden tänka lite själv eftersom inte allt står i ord, utan det är mycket som är beskrivet med ledtrådar, t.ex. när Bruno läser Allt Svisch istället för Auschwitz på en skylt och kallar det för det resten av boken. Det är en viktig bok som visar att det som hände då inte var lika medvetet som vi idag tror. Många hade ingen aning om vad som pågick och varför.

Likes

Comments