Header

Sådär, med start på måndag kommer jag försöka köra den här utmaningen. Jag är för lat & lätt uttråkad för att köra 30 dagar. Så gjorde min egna med 5 dagar. Det känns lagom.

Idag packade jag min sista flyttlåda. Allt är nedpackat. Allt är urkopplat. Kommer säkert behöva packa ner något mer. Men de låtsas vi inte om.

På söndag är de bara att dra till fantastiska Hillsong! Träffar nytt mysigt fantastiskt folk där varje gång. Känner mig hemma där! Ska testa på att vara med i en connect-grupp. Typ som cellgrupp, men är lite osäker på om jag är redo för det. Men ska i varje fall testa det.

Nu sitter jag hemma hos min mor, hon & hennes nya är och håller kyrkradion. Själv lyssnar jag på musik och mår sjukt bra.

Hämtade min iPhone X som varit på lagning, fick en helt ny. Den andra var de fel på? Varför lyckas alltid jag få måndags exemplar? Vart likadant med min tv, min laptop och min muffins maskin. Tur att man kan lämna in sakerna.

Okej! Syns på måndag! Ska försöka uppdatera innan dess dock. Men lovar inget.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag är trött idag. Sover i princip ingenting på nätterna. Gick upp vid klockan 06.00 idag packade och lyssnade på Marilyn Manson. Drömde mig tillbaka till när jag var 15 år och jag var svårare. Vid 08.40 kom mamma & hennes nya och hjälpte mig ner med de sista. Jag har nu bara lakanen och sängkläderna kvar. Så idag förtjänar jag verkligen bion som vi ska gå på. Vill dock till Danmark & bara njuta av gatorna och omgivningen.

Likes

Comments

Idag så lämnade jag psykiatrin med ett leende på läpparna. Jag har sagt upp min kontakt med dom. Jag ska flyga med mina lite rufsiga, ihåliga och dåligt ihopsydda vingar. Men dom kommer kunna ta mig dit jag vill. Och sen finns silvertejp i värsta fall.
Jag är lycklig. Genuint lycklig. Tacksam för allt det som jag klarat av. Som jag kommer klara av. Jag är fri. Slänger in den sista bilden jag tog i hus D9.

Likes

Comments

Idag har jag och mitt fantastiska boendestöd fått ner böckerna och alla dvd-filmer i lådor. Det känns så overkligt med flytten.

Ikväll blir de eventuellt bio med Victor & Kim.
Ska bli mysigt!


Och imorgon är de jobb som gäller, sen vid 12 då kommer Amanda min bästa vän och hjälper mig packa ner ännu mer till lägenheten. Då blir de en del kläder samt småplock.


Jag känner att mitt liv är alldeles supertråkigt att ens blogga om.
Ser fram emot helgen, kanske får besök då!

Likes

Comments

Mitt i nian.




Att vara 15 är som att spela på ett lyckohjul. Man kan vinna högsta vinsten men samtidigt dra nitlotten.


Man genomgår en förvandling likt en fjäril. Och jag var en fet äcklig larv som inte kunde inse att jag var en fjäril.


Jag lever för dagen. Det finns så mycket skitsnack om mig och hur jag är som person. Men jag säger det, det spelar ingen roll varifrån du är, hur du ser ut, vad du tror på, vem du är, eller vilken sexuell läggning du har. Behandlar du mig med respekt gör jag detsamma.


Det finns svikare, sådana som har huggit en i ryggen, dom är inte välkomna tillbaka.

Jag vet att folk säger att jag är våldsam och utåtagerande, samt psykiskt störd. Ibland undrar jag om dom vet hur de känns att skära sig synlig? Eller att spy upp allting du äter? Eller att dämpa smärtan med massvis av tabletter. Hur tror dom jag har överlevt? Jag gav aldrig upp. Min journal på BUP är tjockare än Sveriges lagbok. Ändå tror dom att mitt liv varit enkelt. Har kämpat sen 2004 med att överleva. 2004 året då kaoset infann sig i min kropp.


Det finns personer på min hatlista, de personerna försvinner inte där ifrån. Dom har förtjänat sin plats. Man skapar ett nytt ansikte på Prolympia, man skaffar nya bekantskaper, byter stil, slutar med vissa saker men börjar med nya. Man blir ett nytt jag. Det är inte så att man föds till den man måste bli. Och jag ska aldrig bli som folk förväntar sig. Det bästa är att göra dom besvikna direkt. Då slipper vi all smärta, samt att folk vet att jag är så.


Ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag varit som alla vill jag ska vara. Lugn trevlig osv.


Man kan inte älska mig fullt ut.

Min förebild är Lisbeth Salander i Millenium-serien. Hon är lik mig eller är jag lik henne? Vi är starka & har hemligheter.


Varför skulle jag vilja ha tillbaka tiden då jag sminkade bort alla mina skavanker? Alla mina känslor?Allting...tills jag kom hem och tvättade av mitt tjocka äckliga bruna puder. Min kletiga foundation och mina ihopklibbade ögonfransar.Så ville jag aldrig vara, men så blev jag.



Jag är van vid folks blickar på skolan. Dom dras inte till mina bröst då dom inte existerar, inte heller min rumpa. Deras blickar dras till de som en gång var en ärrfri arm, eller de lår som inte hade skärsår eller blåmärken från hammaren. Det fanns en del som fick se mig utan ärr, dom är få. Det fanns dom som såg mig när allting föll i bitar. Dom som såg mig kämpa. Sen var det en som såg förbi allt de där. Alla mina ärr, alla mina hemligheter, den som förlät mig även när jag svek.

När vi älskar är de inte som i någon jävla porrfilm. Inte heller som på film. Det är något oförstört. Vi låser ihop våra hjärtan. Ett helt hjärta & ett litet & söndertrasat- Andas lugnt, ur hans ögon kan jag stjäla vad jag vill.Glömmer bort allt långsamt. Flyter ut. Fyll min mun med din alldeles för kalla tunga. Och tiden här står stilla...Jag hör inga ljud. Och jag gör allt på ren vilja.Vill inte visa alla märken på min hud. Jag lämnar allt för en stund av värme. Spår av honom på min hud. Elektriciteten i luften. Och i nästan en sekund är jag perfekt.Men allt ska senare falla.


Någonting inuti mig andas och kämpar vilt. Dunkar och slår i min bröstkorg, jag tror det är mitt hjärta.


Precis som en larv som utvecklas. När larven blivit en fjäril måste den ut ur sin kokong själv, annars kommer vingarna inte bli tillräckligt starka nog för att flyga. Den fjärilen vill jag bli. Den som klarade sig igenom alla svårigheter. Det är mitt enda hopp. Det finns en chans för alla dom som blivit skadade.


Nu är bara lite med. Men det är de som virvlar omkring i mitt huvud. Jag kommer bara vara en galen kaosartad 15-åring ett tag till och den tiden vill jag ta vara på.

Likes

Comments


En naken ung kropp sitter i fönstret och tittar ut, ser hur folk som han inte känner tittar upp mot himlen. Pojken vaknar långsamt på droger, djupa suckar rödsprängda ögon. Tårarna som svider, blodet som han tvingar fram. Hans bröstkorg sänks och höjs i takt med hans andning.


Likes

Comments

Idag fick jag en gluten&laktosfri semla på jobbet. De var gott.
Sen drog jag hem och gick en långpromenad med Chanel. Efter de blev de att gå till bussen för att träffa min bästis Amanda, hon lagade pasta carbonara med kyckling bacon. Nu sitter vi i soffan och bara myser av varandras sällskap.
Kan berätta i ett annat inlägg om hur vi träffades. Ha en bra dag nu!

Likes

Comments

Jag sitter på jobbet. Kan inte fokusera. Är kall inuti, men varm utanpå. Jag är helt slut mentalt. Mår inte dåligt psykiskt. Men är helt slut.

Likes

Comments

Skulle mig på att göra ett självporträtt.
Nu sitter jag och har lagt märke till alla fel jag har. Alla fula.
Men bakom allt de där fula ser jag två mörkbruna ögon...med så många hemligheter. Vissa som aldrig kommer komma upp till ytan. Jag har sänkt dom med betong och kedjor nere på botten.

Likes

Comments

Den lilla inspirationkällaren är tom.
Tom.
Jag vet inte vad jag vill måla,teckna eller rita...kanske bara skissa?
Jag vill så gärna ha inspirationen tillbaka men för de måste jag offra mitt mående.
Så jag väntar.

Likes

Comments