ETT LIV MED ANTISOCIAL PERSONLIGHETSSTÖRNING

ANTISOCIAL PERSONLIGHETSSTÖRNING, ERFARENHETER AV OLIKA MYNDIGHETER, MIN STORY

Jag tänkte börja beskriva lite vad varje diagnos jag har gör med mig och mitt liv. Jag kommer inte skriva om själva diagnosen mer än lite sammanfattat, utan fokusera mer på hur den påverkar mig.

VAD ÄR/INNEBÄR ANTISOCIAL PERSONLIGHETSSTÖRNING?
Det första många tänker på när man hör namnet på denna diagnos är psykopati, men psykopati är inte någon erkänd diagnos man kan få & det finns en viss skillnad mellan dessa begrepp. Man kan lite lätt säga att psykopati är en grov variant av ASPS. ASPS handlar om en oförmåga att hålla sig inom lagar & regler, man hamnar lätt & ofta i kriminella värderingar och utför brottsliga handlingar. Man har inte förmåga att känna empati som "normalstörda" människor kan. Det leder i sin tur att man har svårt att hålla sig ifrån den brottsliga banan. Man känner heller ingen ånger eller dåligt samvete för de gärningar man begår. Man kan enkelt misshandla någon för man känner ändå inte hur det skulle vara att själv bli det. Man kan ångra vad man gjort, men då för sin egen skull och eventuella konsekvenser. Psykopati handlar mer om en ständig vilja att skada/utnyttja andra, en förmåga att manipulera och ljuga som är bortom denna värld. Vad de flesta tänker är ren ondska.

MITT LIV MED ASPS
Jag kan säga så mycket som att jag blev inte ett dugg förvånad när jag fick diagnosen, jag har känt att min asperger diagnos omöjligt kunde förklara min personlighet. Jag har begått kriminella handlingar sedan jag var 14 år & har inte kunnat hålla mig ifrån. Det har dels berott på dålig impulskontroll, dels på en ständig inre längtan efter spänning & adrenalin. & anledningen till att jag aldrig lärt av mina misstag är brist på dåligt samvete & förmåga/vilja att förstå hur det kan vara för den drabbade. Detta är dock något som inte alla vet om. Jag är dömd 4 gånger & varenda gång har rätten blivit manipulerade att tro på mina lögner om att jag ångrar mig, jag mår så dåligt för vad jag gjort mot personen och kan verkligen känna hur det har varit för den osv osv. Rent bullshit. Allt har handlat om att få dom att tro att jag aldrig kommer göra samma sak, endast för att undvika fängelsestraff & istället få komma hem. Det har lyckats. Under min tredje dom sa domaren "om du gör något sånt här en enda gång till så kommer vi inte kunna ta hänsyn till ditt psykiska mående utan då kommer du dömas till fängelse. ca 2 år senare, fjärde domen, släppt! Min förmåga att få alla att tro på mig och skapa ett medlidande har räddat mig många gånger. Samtidigt har jag menat när jag sagt att jag aldrig kommer göra om det, men då har min insikt om mig själv varit för dålig & jag har inte kunnat hålla mig ifrån det.

Varenda gång jag på något sätt fått veta hur rädd mitt offer varit och vilka åtgärder de gjort, så har alltid någon form av stolthet spridits sig i varenda ven i kroppen. Det låter hemskt jag vet. Faktum är att när jag läser om psykopati så är det i många delar jag känner igen mig.

Människor som jag däremot har någon relation till blir aldrig drabbade. Jag hade t.ex aldrig kunnat begå något brottsligt mot min familj, psykolog eller kompisar. & detta kan vara ganska intressant, jag har en enorm empati för mina barn och min familj, mina känslor och handlingar mot dom är äkta. Det är något jag inte kan förstå men är oändligt tacksam för. Som jag skrivit tidigare så har jag ALDRIG gjort något olämpligt när mina barn är med. Jag lär dom tvärtom hur det funkar i samhället och hur man bör bete sig. Utifrån att jag faktiskt VET hur det går till, även om inte jag lever efter det. Jag lär mina barn att "man får inte slåss, då kan den andra personen få ont och bli ledsen" för att dagen efter flyga på en storvuxen man.

Men det måste sluta, jag kan inte hålla på såhär längre, jag kan inte riskera att hamna i fängelse så att mina barn förlorar mig. Dom förtjänar allt gott & ska inte behöva lida pga mig. Dock så klarar jag uppenbarligen inte det själv. Det konstiga är att jag aldrig egentligen fått nån ordentlig hjälp under alla dessa år. Första gången jag fick hjälp som jag kände faktiskt hjälpte var år 2013 då jag gick ett program på frivården. Detta varade 8 veckor och tanken från kommunen var att följa upp med en insats från soc. Vi hade 3 samtal, vad gjorde dom sen? jo,dom ringde och sa "Tyvärr har vi hög arbetsbelastning & ******** har blivit satt på ett annat ärende". Vad i helvete sa du?? Du måste skämta. Jag har efter 6 år fått hjälp som jag uttryck faktiskt funkat & ni tar de framsteget och kastar långt åt helvete. Ett par veckor efter avslutet kom mitt återfall. Ja jag vet, jag har ett ansvar för mina handlingar, men hade kommunen tagit SITT ansvar så hade det troligtvis aldrig hänt. Jag hade kanske suttit här och mått bra just nu. Fy fan.

Jaja, nu får vi se vad det blir av DBT'n och mellanvården. Jag har ju fortfarande min psykolog & familjebehandlare. Men att det ska behöva ta 6 år innan man får hjälp, 6 år fyllda av minst 100 anmälningar, 3 domar och massor av stygn på armarna. Alla har bara sagt "hon är nog inte tillräckligt stabil", nä men när fan blir jag stabil då? ska man bara sitta och vänta på att jag ska må bättre medans allt runtomkring fallerr som käglor. Har samhället då tagit sitt ansvar? Mitt svar är nej, vad är ditt?

Imorgon kommer jag skriva om min Borderline!​

Gillar

Kommentarer

Naatly
Naatly,
Intressant läsning! Upplevde du att det var svårt att vara uppriktig under utredningen? Vet inte om du känner att vissa saker kanske inte är helt godkända beteenden om du förstår hur jag menar? Vågade du erkänna det ändå utan att försöka manipulera testresultatet? Kram! nouw.com/naatly
sinnesrubbad
sinnesrubbad,
Hej & tack. Jag har varit 100% ärlig och sagt precis som det är. Både om det som talar för och det som talar emot diagnosen. Jag var inte intresserad av att vrida resultatet mer åt något håll då jag i stort sett visste att jag hade den.
Kram på dig
nouw.com/sinnesrubbad
Lina
Lina,
Hej! Jag skulle vilja komma i kontakt med dig ang lite rådfrågning. Har att göra med en människa med denna diagnos och precis som du skriver kommer han undan dom efter dom, inklusive mot mig. Och han dömdes till frivården, men vi alla vet vilket skämt dom är tyvärr. Han får ingen hjälp och han försöker dagligen manipulera mig
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229