Sådär tropiskt blått hav i England, otippat eller hur? Men det är faktiskt ofta förekommande.

Numera går solen inte ner förrän efter klockan sex på kvällen, vilket innebär att dagens sista ljus är närmre sju. Underbart är rätt ord för att beskriva det. Varje vår är jag, med många andra, så tacksam för solljus och längre dagar. Carpar solen och suger i mig d-vitaminen, vänder ansiktet uppåt och uthärdar kalla vårvindar för att få känna huden bli solvarm. De längre dagarna är en av sakerna jag älskar med Cornwall. Januari, februari och mars är väl valda månader att spendera här, och i april kommer jag sakna gräset på andra sidan. Ambivalens personifierad, det är jag det. Tur vi har flyg, tåg och bilar som Train sjunger.

Puss & kram ♥

Livet är för kort för att lämna din nyckel till lycka i någon annans hand.

Så är uppdateringen här. Jag hade någon ambition om att uppdatera i alla fall en gång i månaden, för min egen skull, för att kunna titta tillbaka på höjdpunkterna. Hur som helst, det är helt okej tycker jag med dålig uppdatering, det är trots allt pandemi. Ja, jag har inte skrivit på flera månader, men pandemin kvarstår som ni alla såklart vet. Just nu spenderar jag tid i England igen, ett par månader, för varför inte?

Sen jag kom hit i december har jag försökt ge mig på att simma i havet i simkläder. Det är lika kallt som det låter, men känns skönt efteråt. Annars hade väl ingen gjort det och kunnat agera inspiration? Annars då? Gjorde 30 dagar yoga i januari och har fortsatt in i februari, med Yoga With Adriene på Youtube. Kanalen är något av en världssensation, men om du inte hört om den så är den värd ett besök.

Puss & kram ♥