Jag kan inte gråta

Lifestyle, Mental health

Nu är det 5 dagar sedan min fina pappa avled, 5 dagar sedan jag satt bredvid honom och höll hans hand för sista gången.
Det gör så fruktansvärt ont, hela jävla tiden. Det är så mycket jag skulle vilja göra om, ändra på och få ogjort. Men samtidigt är det farligt att tänka så, jag får inte tänka så. Det går inte att ändra det förflutna, även om jag skulle göra allt för att få göra det.

Imorgon ska jag träffa en kurator. En del av mig vill verkligen inte prata med någon om någonting alls, vill inte öppna upp mig för någon. Vill inte känna mig blottad. Men samtidigt vet jag att jag måste, det är viktigt.
Jag skuldbelägger mig själv och är helt frånvarande från verkligheten. Har så mycket ilska och frustration jag måste få utlopp för, måste få ur mig alla känslor på något sätt. För just nu stänger jag av och håller allt inne och det är det som inte är bra. Kan inte gråta, kan inte prata om mina tankar och känslor, kan inte hantera det som hänt.

Det är väl egentligen därför jag gått tillbaka till bloggen. Har alltid tyckt att det är lättare att få skriva än att prata. När man prata om saker och ting som är jobbigt så spricker rösten och man visar omvärlden att man är trasig. I text är man inte lika sårbar. När du skriver är det ingen som kan ge dig en direkt reaktion, det är ingen som tittar på dig med dömande blick och det är ingen som skrattar.

Gillar

Kommentarer

Minangel_Lily
Minangel_Lily,
JaninaEnglund
JaninaEnglund,
Hade exakt samma tankar som dig när min älskade mormor gick bort. Kram❤️
nouw.com/janinaenglund