Det här med långhelger
I am back bi**hes!
Skönt att det finns en plats där jag kan vädra mina alldeles egna tankar och idéer. Ni sitter jag på planet mot Bromma Flygplats (ja ni hörde rätt, Bromma Flygplats och flyg står på schemat, kanske lite lyxigt men hade ett jobbmöte precis innan på flygplatsen och passade på (kommer även bli upphämtad av pappa, fyfan vad lyxigt!)).
Det känns fan som att långhelgerna bara avbyter varandra. Nu har jag en härlig helg framför mig med 20-årsfirande av flickvän och semester. Valborg var ju precis! Det var den första helgen som jag och Emelie hade helt ensamma tillsammans utan en massa aktiviteter som stör. Helt underbart! Vi käkade på restaurang och strosade runt i stan ganska planlöst. Att inte behöva göra något (lol, borde ju plugga) är så sjukt avkopplande. Att kunna äta frukost och lägga sig igen är sannerligen livskvalité. Middagen på Heaven 23 som var sponsrad av familjen Rasch via presentkort var helt fantastisk. Jag fick käka den berömda, fullmatade räkmackan vilket även var lite jobbigt då jag fick försmak för det riktigt goda här i livet. Jag kom på mig själv att jag inte ätit räkor under min tid i Göteborg. Hur är det ens möjligt när jag bor med gångavstånd till Fiskekorka? Eller ja, när det kostar 349kr/kg är det mycket möjligt.
Den här lyxiga livsstilen fortsatte även helgen därpå då mina föräldrar kom på besök. Vi gick ut hårt, jävligt hårt med en middag på Barrique vid Heden unegfär. Vilken restaurang och vilket vin! Vi åt en 5 rätters avsmakningsmeny med en massa (massa!) vin. Redan efter 3 rätter och en fördrink på takbar så snurrade det. Men det hindrade mig inte ifrån att avnjuta den fantastiska maten. Det vi kunde konstatera runt bordet var att löjrom är amazing och att fett och tryffel funkar väldigt bra tillsammans.
Dagen därpå jobbade Emelie medan jag tillsammans med föräldrarna vandrade runt i ett otroligt soligt och fint Göteborg. Här åt jag min andra fina räkmacka på kort tid, precis utanför Fiskekorka på kajen. Trevligt när föräldrarna bjuder! Det kändes lite jobbigt att de inte fick uppleva det regniga Göteborg som är min vardag men är glad för deras skull. Till middag blev det hemagjorda hamburgare i vår lilla lägenhet vilket var mysigt! Vill ju kunna bjuda över föräldrarna oftare ju, tråkigt att bo på andra sidan jorden ibland.
Det jag också har funderat på under de senaste veckorna är ett arbete i skolan jag hade för länge sen. Jag och en annan kille jobbade under ett par veckor och vi skulle jobba kreativt. Det enda jag minns var bara hur personen i fråga hatade att vara kreativ fast han just valt att gå denna klass eller kurs. När vi jobbade i grupp med något vi faktiskt ville göra och valt blev galen över att personen i fråga inte förstod sig på vad kreativitet och konstnärskap var. För att jobba kreativt är inte att gå den raka vägen och hitta ett exakt svar. Det handlar om att pröva sig fram, göra om, göra om och sedan se sitt resultat som bara en milstolpe i processen. Detta kunde han inte förstå och det som störde mig ännu mer var att han inte lyssnade på vad jag som faktiskt brann för ämnet hade att säga. Man kanske tänker sig att han då borde sagt "Ja, vi följer det du gör och säger" men han lyssnade inte ens på de idéer jag hade.
Detta i kombination med att han inte hade några idéer själv och att de idéer han hade var de enda han stod fast vid gjorde allt ohållbart. Det ska även tilläggas att han ofta inte var där under skoltid utan gjorde dem när han själv kunde då han hade många aktiviteter utanför skolan som var roligare än detta. Det vidrigaste med hela uppgiften som jag minns den var presentationen. Våran lärare som verkligen brann för detta ämne (och hela gruppen för den delen) skulle alltså lyssna på det här som jag inte kunde stå för. För ett arbete när man jobbade på kreativa saker gemensamt men på olika tider och med olika engagemang blev skit. Det jag lärde mig av detta är att det värsta som finns inte är att prata framför folk utan att prata framför någon man vill imponera på men inte kunna stå för det man gjort. Att se besvikelsen i ögonen på den man vill imonera på medan man inte levererar det man själv också brinner för men som ens gruppkamrat inte tycker är så viktigt eller intressant.
Så ja, det här med långhelger och sommar är fanimej det bästa som finns. Tänker mer och mer på att detta är vår bästa tid. Det är vår (och helt f**king underbart väder), jag är ung och får göra det jag älskar. Hur kan jag maximera min njutning liksom, kan jag sakta ner tiden? Tyvärr går allt så fort. Men njuter gör jag iaf. Fyfan vad det är bra!


























