Redet


Dunk,dunk,dunk

andlös väntan på

att applåderna ska

braka loss från fullsatta läktare


Dunk,dunk,dunk

en sista avgörande ansats

och det utslitna hjärtat

faller genom nätet tillbaka

ner i botten på brunnen


Som att vara osynlig mitt

i ett jublande publikhav

men som kanske syns

lika mycket som en ensam

lysande stjärna

på natthimmlen


(tro mig

jag vet hur det känns

att ständigt frysa

längs med ryggraden)


Vilsenheten

Kluvenheten

det ständiga dunket

främlingars skuggor

vars leenden skär

som knivar i resterna

av ett redan sönderskuret

bröst


(Tro mig

till och med rädslan

blev rädd för sin egen spegelbild

och sprang bort)


Men du och jag

är flyttfåglar som ständigt

söker ett eget bo

​Ha en underbar fortsättning på din dag..

Lev och låt leva..

               Silverblomma..❤

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229