På slagfältet

Tung dimma ligger över lanskapet

jag minns inte längre vem jag var

när världen svajar framför mina ögon


som vargar växer siluetterna fram

ur skuggornas mörka vyer och

jag springer planlöst ut i intigheten

förföljd av mina minnen


Jagad av inre demoner som

inte går att springa ifrån sjunker

jag utmattad ner på den bara

frostbitna marken och ligger stilla



väntar på att de ska hinna ikapp mig

skuggorna,demonerna,minnena

och göra slut på mig som en blodig köttbit


Men det hörs inga ljud från springande tassar

bara vindens milda sus som vidrör trädtopparna

och det är där mitt i den nakna ensamheten

jag inser att jag är stark nog att möta mina rädslor

​Ha en underbar fortsättning på din dag..

Lev och låt leva..

               Silverblomma..❤

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229