En bild från gynakuten i lördags!

Mars månad är månaden då Endometrios uppmärksammas lite extra. Varför nu en sjukdom behöver ha en egen månad. Men det är väl bra. För det finns fortfarande för mycket okunskap om denna sjukdom.

Min kropp tyckte tydligen att det var perfekt att visa upp sig från den sämre sidan förra veckan. Jag hade ett riktigt jobbigt smärtskov som inte ville gå över alls kändes det som. Men nu mår jag bättre. Jag hade så ont att jag fick besöka gynakuten hela två gånger. För det har min läkare sagt att jag ska göra när jag inte står ut. Så i onsdags och i lördags var jag där.

Jag väntar ju på operation. Då ska de operera bort både livmoder och äggstockarna. Det känns både läskigt och skönt. Läskigt för att jag kommer att slängas in i klimakteriet och skönt för att jag verkligen tror på att den här svåra smärtan kommer att försvinna. Kanske inte helt. Men kan det verkligen bli sämre? Det hoppas jag verkligen inte. Nej jag tror på den här operationen.

Jag hoppas att den blir av innan sommaren. Men det känns tveksamt. Fast sen kommer det ta ett tag att läka efteråt. Det kommer antagligen att bli väldigt jobbigt.

Så jag orkade inte blogga så mycket. Idag ska de tydligen ha bytt server till Nouw. Hoppas att det kommer att fungera bättre nu och inte vara så segt.

Nu ska jag sova!!!
Godnatt!

Idag sov vi till 9:30. Vi var tydligen lite trötta. Skönt att få sova ut lite. Jag är så trött nu. Längtar efter sol och värme. Men idag har solen varit framme i Malmö i alla fall.

Jag har varit på mediyoga idag. Jag var så stel och det knakade överallt. Ha ha! Men skönt efteråt. Man känner sig så lätt och pigg.

Innan det var dags för jobb så åt jag lunch på Espresso House. De hade faktiskt en vegansk wrap som var ganska god. En cappuccino på det. Sen var jag redo.

Jag har fortsatt räkna kläder. Både i lager och butik. Så nu kan jag fler modeller och mönstren börjar fastna i huvudet. Tiden gick väldigt snabbt. Men jag fick gjort en del. I slutet började jag känna av ryggen. Den var trött efter yogan.

På vägen hem köpte jag med mig pizza. Det var gott. Nu ligger jag i soffan och slappar. Orkar inte röra mig. Jag är lite rädd för megaträningsvärk imorgon. Bara jag kommer upp ur sängen. Det blir nog tidigt i säng för mig ikväll.

Hej!
Igår var jag på Kvinnokliniken för att träffa en kirurg och diskutera mina smärtor. Min läkare tyckte det var bättre att jag fick diskutera med henne själv.

Jag får en del akuta och väldigt plågande smärtor till och från.

En av de känns som att tarmen trycker emot någonting vad jag tror är Endometriosen. Det känns mest när tarmen är full. Det blir liksom friktion som blir värre och värre ju mer jag går. Är jag dålig i magen så trycker det emot ännu mer och gör galet ont. Är jag mer hård så trycker det också emot mer. Hela bäckenet börjar krampa och det blir svårt att gå. Jag behöver därför pausa ofta när jag promenerar. Att gå på toaletten är omöjligt då allt bara krampar. När det väl går så kan det kännas som en lättnad efteråt. Men ibland gör det ännu mer ont. Smärtan kan sitta i från några timmar till dagar. Sömnen blir lidande. Så här lever jag mitt liv dagligen. Jag kan inte påverka mina tarmar. Jo kanske om jag skulle börja äta ordentligt och skippa allt som kan störa tarmen. Men vem orkar hålla på med det? Inte jag. Jag är glad om jag får i mig någon mat.

En annan akut smärta som jag kan få är ägglossning. Det får jag iofs inte så ofta längre då jag har dubbla preventivmedel. Men det händer. Som när jag nyligen slutade med Cerazette. Då verkade jag ha fått dubbel ägglossning. På höger sida gör det inte så ont. Det är mer vätska i buken som brukar irritera och kännas. Men på vänster sida... vilken galen smärta jag får. Den kan jag inte alls kontrollera eller hantera. Nu har jag precis börjat med Visanne som är en medicin för oss med Endometrios. Den gör så att man inte blöder. Om man har tur. Men eftersom jag nyss har börjat med den så kan det ta upp till 3 månader innan den hjälper fullt ut. Jag har en p-stav också. Dubbla hormoner gör att jag håller mig blödningsfri och har varit sen sommaren 2017. Men jag kan få ägglossning någon gång till.

Jag känner mig väldigt deprimerad över mina smärtor. Inte så konstigt. Jag har idag kroniska smärtor som jag vet att jag antagligen får leva med resten av mitt liv. Men jag lärde mig att hantera de lite bättre när jag gick på Smärtrehab. Att behöva ta dubbla hormoner gör att jag mår ännu sämre. Jag blir deprimerad av hormoner och tål det inte alls egentligen. Så därför går jag på Cymbalta också. Det är en antidepressiv medicin som även kan hjälpa lite mot smärtor. Jag har även Gabapentin som är mot nervsmärtor. Ja och så morfin dagligen. För så ont har jag. Det känns inte alls kul. Jag känner mig så sjuk och handikappad.

Men idag fick jag träffa en bra läkare som är kirurg på Kvinnokliniken. Hon hade med sig en ung läkarstudent. En kille såklart. Jobbigt. Men han var också bra. Han kändes bara så ung. Vi pratade lite om mina smärtor. Sen undersökte båda mig. Hon visade mig på en bild var jag hade haft Endometrios förra gången när de opererade mig. Hösten 2015. Jag visade var jag trodde att tarmen trycker emot. Det kändes väldigt logiskt. Jag tror hon tyckte det också.

Jag berättade att vi kämpat länge med att få barn och att det inte är något jag vill gå igenom igen. Att jag var klar med min livmoder. Så då sa hon, ska vi boka in en operation då? Jag blev helt förvånad. Trodde inte att hon skulle gå med på det så lätt och snabbt. Så jag ska få operera bort både livmodern och båda äggstockarna. Allt som ger mig akut smärta ska bort. Hoppas jag. Det är mitt mål. Den dagliga värken får jag säkert leva med. Men kanske den inte blir riktigt lika jobbig. Jag måste få göra ett försök. Även om det känns lite skrämmande och konstigt att operera bort mina kvinnliga organ. Hur kommer det att kännas sen???

Efteråt så måste jag börja med något Gestagen samt östrogen för att inte kastas in i klimakteriet. Det är väl bra. Det får jag antagligen ta tills jag är runt 52 år sa hon. Då när man normalt börjar komma in i klimakteriet. Jag är väldigt rädd för just klimakteriet. För jag har gått på starka hormoner i ett år som stängde av all min egen hormonproduktion. Då mådde jag inte bra. Deprimerad och smärta i kroppen. Men det lättade lite när jag fick östrogenplåster.

Nu måste jag smälta detta ett tag. Förbereda mig. Hur man nu gör det? Vårdgarantin är på 3 månader. Men den håller de sällan. Läkaren hoppades på att få operationen gjord innan sommaren. Men vi får se.

Är det någon av mina läsare som har opererat bort livmodern och/eller äggstockarna??? Berätta gärna hur ni har mått. ❤️