Tänk så det kan skifta tydligt från en dag till en annan. På jobbet de senaste två dagarna har man fått väldigt mycket gjort med lite lugnare i butiken och bra bemanning så man kunnat komma runt allt man länge velat ta tag i! Är sådan lättnad, känns som jag går på moln.

Inte lika lätt med himla dålig sömn de senaste två nätterna tack vare en viss liten sjukling. Trodde jag skulle skrika rakt ut av frustration över att hon legat och vänt, gnällt och vridit sig från 2 till 4 på natten. Jag sa till Gustav att nu får fan han vara vaken, jag går till soffan och lägger mig. Men då fick hon panik och skriker sig hes när jag lämnat rummet. Det är bara jag som duger, ingen annan. Så tröttsamt. Jag fick sitta upp lutad mot sänggaveln och vagga henne tills sömns. Jag försökte sittsova själv...,men inte så skönt. Gissa om man var zombie på morgonen när väckarklockan ringde.

Tänk va häftigt att det finns så bra hjälpmedel idag att man kan hjälpa grovt synnedsatta att se bra och ge dem möjligheten att göra allt som alla andra. Är så tacksam för att vi har dessa fantastiska linser och glasögon som sitter bra och fungerar så bra för att Laura.

Idag är det fredag och ledig helg väntar! Ska bli så skönt. Jag beställde sovmorgon idag, efter ännu en lite bökig natt och så passa hon på att kaskadspy efter flaskan 06 imorse. Gustav & Laura har alltså gått upp och jag drar mig i sängen.

Planerna för dagen är väl att dra till syncentralen för att hämta linser och hennes extraglasögon som kommit. Sen får vi se om vi turnerar lite eller bara åker hem och myser. Ska kolla med syster om min guddotter kommer hit på övernattning. Då kan vi ha lite extra idolmys och pyjamas party.

Började dagen med en promenad till öppna förskolan. Det var minst sagt kyligt ute men ack så vackert! Skulle kunna stoppa tiden här och nu, när allt är så färgsprakande och glödande i orange toner överallt.

Många barn idag, Laura somnade i vagnen innan jag ens lämnat kyrkan. Perfekt, för vi hade tid på syncentralen 2 timmar senare. Nya linser och nya glasögon för lillan. Nu börjar nästa pers kan man säga...
Att få henne att behålla dom på. Gick sådär faktiskt.., hon var väldigt gnällig när vi satte på dom, sen är det lugnt en stund medans hon är sysselsatt med annat. Men helt plötligt sliter hon av dom. Blir tokig om vi sätter på dom direkt efter, så vi har fått köra lite då och då när hon inte är beredd. Hoppas hon vänjer sig snabbt så att vi inte behöver jaga henne/irritera med brillorna hela tiden. Annars är vi supernöjda med valet av bågar. Känns spot on för just henne.

Efter en familjelunch på fresh food kom vi på att det är hög tid att införskaffa åkpåse till vagnen. Kylan biter tag i en och för att slippa ta på 100 lager kläder när Laura ska sova i vagnen, så vore det praktiskt att kunna bädda ner henne i en varm påse. Vi kollade in några stycken men insåg att alla är lite väl stora och breda för vår ganska smala vagn. Tur då att Silvergross har åkpåsar, som faktiskt passade perfekt. Ska bara jaga en ’linen beige’ till rimligt pris.

Förra veckan var vi på Lauras första ”glasögonutprovning”. Det var med spänning vi kom till syncentralen, men efter besöket var vi mest besvikna. Det slängdes upp ett gäng olika bågar och vi började bara prova oss fram, utan någon särskild information om hur vi ska tänka, hur de ska sitta, materialval och funktion.

Urvalet var....under all kritik. De flesta såg ut som skämtglasögon med starka plastiga färger i antingen rosa eller blått. Vår dotter är väl inget skämt? Vi försökte fråga efter något mer nedtonat...men längre än så kom vi inte. ETT par bågar tyckte vi var okej. Runda, klassiska titan bågar i mörkare blå. Harry potter style! Men när vi valt ut dessa så säger hon att de utgått och inte finns att beställa. Jahapp? Det fanns ’liknande’ i rosa eller grön/blå. Pest eller kolera?

Men tänker man efter lite så är det väl ändå precis lika viktigt att hitta ’rätt’ bågar till barn som till vuxna. Laura ska bära glasögon, varje dag resten av livet. Glasögonen ska inte definiera henne, de är där för att hjälpa henne. Hon må vara liten, men hon har också karaktär, vilja och personlighet som vi måste ta hänsyn till. Tills hon kan välja själv är det vi som för talan. Ju mer jag tänkte på allt detta, ju ledsnare blev jag över att inte hitta passande bågar till just mitt barn.

När vi var på stan senare, tittade vi in på Holmqvist för att se ifall det fanns ett större sortiment där. Jovisst. Lite mer varianter, men inte så mkt i hennes storlek. Vi fick hjälp av en dam som kunde ge lite tips och råd om material och passform. Sedan när vi frågade om andra färger så var det samma visa där. ”Vadå, rosa är väl fint?!” jaa joo svarade vi, men på vår tjej som är väldigt ljus i hyn så blir hon mer blek i rosa och vi tycker inte att det gör henne rättvisa. Har ni inget i kanske svart, gult eller rött? ”Esh, svart är väl inte kul på ett barn!?” Nu började jag faktiskt bli irriterad på hennes kommentarer, vi har inte frågat efter hennes åsikt! Sen när hon kommer in på att ”nu är det faktiskt viktigast att de sitter bra och att hon ser” Det var droppen för mig. Hon har INGEN aning om vad vi har gått igenom med Laura. Att få oss att kännas som ytliga, fåfänga föräldrar som inte bryr sig om annat är färgen på glasögonen. Jag blev så ledsen! Fick en klump i magen över hela den här cirkusen. Men någonstans vägrade jag ändå acceptera detta utbud.

Vi åkte hem och jag började läsa på lite på internet, och söka på glasögonbågar till småbarn. Hittade en sida (zeiss) som skrev så bra:

Så tacksam att hon uppmuntrat mig att kämpa på och kräva att få bågar som hon vill ha. Gjorde att jag inte kände mig ensam i det här.