​Hej igen!

För någon dag sen fick jag en ny idé som handlar om vad jag ska lägga ut här på bloggen. Jag älskar som sagt att skriva men en sak jag också gillar att göra är att skriva olika berättelser. Som till exempel den där novellen jag skulle lämna in till skolan men som jag också bland annat lade ut här. Och då är min tanke att jag ska skriva några mer sånna noveller/berättelser och lägga ut här. Några av er kanske ligger och läser i en bok eller liknande innan ni ska sova men då kanske ni kan gå in här och läsa en kort novell av mig istället om ni gillade den jag lade ut förra gången. 

Jag hoppas jag kommer kunna lägga ut andra inlägg om andra saker också men har ganska fullt upp men jag kommer försöka hinna med, det skulle iallafall vara jätteroligt att fortsätta med bloggen. Men vi får se vad som händer helt enkelt.

I mina berättelser så ska jag alltid försöka berätta något. Texten/novellen ska alltid ha ett budskap. I min skolnovell var syftet att få fram att sånna hemska händelser som ofta känns som mardrömmar finns och händer i vår vardag. Men såklart det är svårt att tänka sig, men jag ville också få fram att en nära vän eller familj kan betyda så mycket för den utsatta personen. Man behöver alltid minst någon man kan luta sig tillbaka på. För de kan bland annat rädda livet på personen ibland. Ett viktigt budskap tycker jag, ta hand om varandra!

Men nu vet ni mina tankar, ni får gärna sprida denna blogg till kompisar och familj osv. Det skulle vara roligt, hoppas ni vill fortsätta läsa min blogg!

Godnatt och ta hand om er själva och varandra! 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej!

I fredags eftermiddag slutade jag min praktik på en förskolebuss här i Uppsala. På linjen barn och fritid ska man enligt läroplanen ha ett antal veckors praktik. Detta var mina två första veckor av praktik på gymnasiet. Jag hade blivit tillfrågad att vara på en förskolebuss samtidigt som mina klasskompisar fick plats på en vanlig förskola.

Mina första tankar var att "Vad är en förskolebuss? Hur arbetar man där? Under vilka tider?". Jag var helt förvirrad i början men sedan fick jag kontakt med min handledare. Jag fick svar på många frågor redan där och det kändes skönt. Senare var det dags för min första dag, jag var så nervös för jag visste fortfarande inte riktigt vad jag skulle göra och jag har ett väldigt stort kontrollbehov. Det gör att jag måste veta innan vad som ska hända osv, annars blir jag väldigt orolig och nervös. Men första dagen gick jättebra.

Jag frågade mycket under tiden jag var på praktiken, både om bussen och den pedagogiska verksamheten. Det var väldigt intressant. En sak jag fick vara med om och som man behöver veta innan man tar ett jobb på en förskolebuss är att man är ute nästan hela dagen. Både hela förmiddagen och eftermiddagen. Det passade bra om man var väldigt rastlös och hade myror i benen. Jobbet var väldigt roligt och som praktikant var det spännande att prova något annorlunda.

Jag lärde mig extremt mycket under praktiken som jag verkligen kommer ta med mig. Som jag sagt tidigare, det var roligt, intressant, spännande och speciellt på ett bra sätt :)

Hejdå, ha en fortsatt trevlig dag!

Likes

Comments

​Hej!

Nu har äntligen fotbollen dragit igång igen. Vi kör fotboll två gånger i veckan och jag tycker det känns bra att börja lite försiktigt. Det blir mycket eftersom jag har skolan samtidigt och jag får pendla ganska långt till träningarna. Men jag prioriterar, jag sitter bland annat och pluggar innan varje träning. Jag brukar också gymma innan träningarna. 

Det som är nytt för denna säsong är att "mitt" lag ska sättas ihop med ett yngre killlag, Jag vet inte om jag sagt det men om jag inte har gjort det så skriver jag det nu istället. Nu på sistone har jag varit på många möten med de ledarna för det andra laget. Man ska bland annat planera hur säsongen ska se ut, man ska lägga upp taktiken och hur man ska träna killarna. 

Det är mycket att tänka på, tillsammans med skoltankarna så det är som kaos i min hjärna just nu. Men det är samtidigt väldigt roligt eftersom jag älskar att vara tränare så jag klagar verkligen inte. Det här är mitt egna val!

Förhoppningsvis ska jag uppdatera mer om denna säsong, hur det går osv. Ha en fortsatt trevlig dag!

Hejdå! 

Likes

Comments

Nu lägger jag upp min färdiga inlämnade novell. Jag tycker den är så bra och jag är så nöjd med den. Läs den gärna!

​Mardrömmen

En kall höstvind blåste på mig när jag gick till Thorén Business School från min busshållplats. Jag darrade som ett litet asplöv. Det jag hade på mig var tunna strumpbyxor, kort kjol, en beige kappa och svarta lårhöga stövlar. Min klädstil var rätt blandad, ibland kunde jag se ut som en bitch och vissa gånger som en mysig liten tjej. Min garderob var blandad med korta svarta kjolar och gråa mjukisbyxor. Jag älskade det för jag tyckte inte om att bli dömd utifrån utseendet för jag ville visa min personlighet. Kläderna kunde representera mig som en mysig och tuff Sara samtidigt. Jag var en medellång, brunhårig 16-årig tjej som var jättesnäll och omtänksam. Min mamma och jag bodde i en lägenhet i Gamla Uppsala.

Min pojkvän heter Hugo och bor i Sollentuna (Stockholm). Han är super snäll och omtänksam. Håret är mörkt och hans kropp visar att han gillar att träna. Hans personlighet är helt fantastisk och det är svårt att beskriva. Han hjälper mig med allting så jag älskar att vi just har blivit tillsammans. Båda gick första året på gymnasiet. Hugo går ekonomi-linjen, han trivs verkligen där och hans betyg är mycket bättre jämfört med mina.

När jag kom fram till den steniga skolan och gick i den mörka korridoren till min första lektion för dagen var det flera killar som kollade på mig när jag precis hade gått förbi. De var både gamla och unga, det såg man på deras ansikten. Vissa hade skägg medan andra var helt nakna i ansiktet. Jag tyckte det var obehagligt men jag sa inget till någon för jag tyckte det var löjligt. Min dag fortsatte som vanligt men under eftermiddagen hände det något hemskt. Detta var min mardröm.

Två killar från årskurs tre kom fram till mig när jag precis hade slutat och var påväg hem. Jag kände igen de från skolkatalogen och andra klasskompisar som varit kära i dem. Killarna var väldigt snygga enligt mina kompisar. Deras kläder var ljusa och ”coola”, det representerade deras status i skolan. Alla tyckte om dem och ville bli tillsammans med dem.

De gick fram till mig och frågade om jag ville ha trekant (sex med båda samtidigt). Jag blev rädd och svarade nej eftersom jag redan hade Hugo. En till anledning varför jag inte ville, var för att jag inte vill ha sex med vilka som helst, framförallt inte med två okända killar. Efter en liten stund när jag gått ut från skolan, kom de igen, nu bakom mig. Jag började skaka och jag tänkte på vad som skulle hända. De påpeka det svaret jag gett precis.

-Vi vet att du vill, sa en av killarna med flörtig röst.

-Nej, jag vill inte, jag är ärlig! svarade jag med hård och darrig röst.

-JOO! VAR ÄRLIG MOT DIG SJÄLV! Det ser man på dina kläder. Varför skulle inte en hora som dig vilja ha trekant?

-SLUTA! Gå härifrån!

De började dra i mig. Jag stod emot och slog de för att de skulle släppa. Men de lossa inte greppet om mig, det gjorde de aldrig. Därefter släpade de mig till en handikapps toalett. Jag tänkte inte på något under tiden. Det enda jag gjorde var att gråta och skrika. Efter ett litet tag satte en av killarna en halsduk över min mun som de hade hittat på golvet påväg till toaletten. Detta gjorde de utan min vilja och de ville bara få tyst på mig. Halsduken var röd och smutsig, man såg alla fotavtryck på den.

När jag låg på det kalla, hårda kakelgolvet kunde jag inte säga något eller röra mig. Det var extremt läskigt, det vill jag aldrig vara med om igen. Det kändes verkligen som en mardröm eftersom det var helt fruktansvärt men det hände verkligen. De tog av sig sina och mina byxor. Kroppen frös av kyla och jag stelnade till. Efter typ fem minuter av tortyr enligt mig var de färdiga. Killarna som gjorde detta gick ut från toaletten och jag låg själv kvar på golvet och rörde mig inte alls. Jag var som en staty och kände ingen kroppsdel över huvudtaget. Det kändes som att jag var instängd i min egen kropp och att jag var trasig, smutsig överallt.

Jag låste dörren när killarna hade gått ut för jag orkade inte med någon just då, jag ville bara ligga i min ensamhet och gråta. Efter ungefär en halvtimme kunde jag röra mig igen, jag reste mig och gick upp till spegeln ovanför mig. Mina ögon var röda och svullna eftersom jag hade gråtit så mycket. Som tur var hade jag smink med mig i väskan som kunde göra att mina röda fläckar kunde ”suddas” bort. Det var ingen som behövde se att jag var ledsen eller något liknande. Min plan efter den händelsen var att inte säga något, jag skämdes över det där. Jag tyckte att det där var mitt fel. Att jag hade på mig för lite och för utmanande kläder.

Nu var det tisdag, min mamma märkte inget när jag kom hem från skolan igår. Frågan hon ställde var:

-Varför kom du hem så sent?

-Jag var med en klasskompis efter skolan.

-Okej, då vet jag!

Senare stängde jag dörren till mitt rum och satt där i min röda säng och grät hela kvällen tills jag snacka med Hugo i ungefär 20 minuter. Han och jag hade smsat mycket innan. Hugo hade sett att jag mådde dåligt så han ville snacka.

-Hej älskling! Sa Hugo med en lugn röst.

-Hej! Svarade jag.

-Vad har hänt?

-Inget, det är lugnt med mig, hur mår du då, älskling?

-Jag mår bra, Sara, ljug inte för mig! Jag känner dig och det är något som har hänt, berätta!

-Nej, men jag vill inte berätta, det är inte så viktigt! Det är bara löjligt!

-Har du sagt det till någon? Älskling, jag tycker inget du säger är löjligt.

-Nej, det har jag inte, jag tycker det är töntigt och fånigt.

-Säg nu! Jag vill bara hjälpa dig!

-Aja, jag säger. Idag i skolan så hade jag lite för ”tunna” kläder, det var flera killar som stirra ut mig. Jag tyckte det var obehagligt men jag fortsatte bara gå. Senare när jag hade slutat kom två killar från tredje-ring och frågade om jag ville vara med på trekant. Jag svarade direkt att jag inte ville och att de skulle dra därifrån. De gjorde det men efter en liten stund kom de tillbaka. Då började de säga emot mig och det var starten på allting. Killarna började dra mig till en toalett och jag kunde inte säga emot. Jag fick en smutsig halsduk i munnen för att hålla tyst. Sedan började de våldta mig, sa jag med gråten i halsen och darrig röst.

-Nej, men älskling! Vad jobbigt, varför berättade du inte det för mig tidigare? Jag finns alltid här för dig, jag kan komma till dig nu om du vill!

-Hugo, den är klockan elva på kvällen, det är jättesent! Men du får om du vill, jag vet absolut inte hur jag ska klara av livet? Jag vill inte gå till skolan imorgon.

-Älskling, jag kommer till dig ikväll om typ en timme, vi sjukanmäler oss imorgon! Jag vill bara få dig att må bra, gör inget dumt, vänta tills jag kommer!

Senare avslutade vi vårt samtal, så här kort hade vi aldrig snackat förut. Hugo skrev till mig att han sprang till pendeln och tog den snabbaste han kom på. Jag gick ner till min mamma och sa att Hugo skulle komma för att det hade hänt en sak. Hon frågade inget och fortsatte bara med det hon gjorde. Jag gick till min säng och grät ända tills Hugo kom. När det knackade på dörren sprang jag direkt dit. Dörren öppnades på bara fem sekunder och mitt hjärta började bulta och mina andetag gick bara fortare och fortare, kroppen började skaka. Hugo tog ett steg fram och kramade om mig direkt. Äntligen kände jag trygghet, hopp och värme. Jag fick en panikattack, han bar mig till min säng och lade mig ner. Min kropp började skaka ännu mer.

-Älskling ta det lugnt, jag är här nu! Jag finns hos dig och du behöver inte vara orolig.

-Älskling! Jag har ont överallt och jag kan inte kontrollera min egen kropp. Jag är jätterädd! Sa jag med rädslan i rösten.

-Sara, lyssna på mig! Lugn och så tar vi tre djupa andetag! Sa han mycket långsamt.

När han sa detta till mig kunde jag äntligen lugna ner mig lite. Jag var helt skräckslagen. Det jag sa till mig själv hela tiden var att ”Låt Hugo få en chans att lugna dig”, det upprepade jag tyst för mig själv om och om igen. Efteråt låg jag på Hugos bröst i ungefär tjugo minuter och han höll om mig. Senare svimmade jag av stressen och oron, klockan var cirka ett på natten. Han var jätteorolig över mig men efter en minut vaknade jag, så det var lugnt.

-Sara, Sara! Vad hände?

-Va, vad menar du?

-Du svimma tror jag, hur är det?

-Jag mår bättre men jag är fortfarande extremt ledsen!

-Älskling, behöver du åka till sjukhuset? Du är röd och blåflammig. Din kropp gör som den själv vill, du kan inte kontrollera den!

-Nej, älskling det är lugnt, mumlade jag.

-Cattis! Skrek Hugo till min mamma som just hade somnat.

Snabbt kom hon springandes till mitt rum. Hon öppnade min dörr och frågade vad som hände.

-Hugo, varför skriker du? Vad har hänt? Frågade min mamma hysteriskt och oroligt.

-Det är Sara, hon är röd och blå på hela kroppen! Hon skakar och svimmar nästan hela tiden, sa Hugo med en ledsen ton i rösten.

-Mammas älskling, vad har hänt? Sara, Sara, vakna! Började mamma skrika.

-VA! Varför skriker du och varför är du här? Svarade jag efter att jag precis hade svimmat.

-Hugo! Jag ringer till en ambulans nu, det här går inte. Hon mår jättedåligt, tack för att du sa till! Sa min mamma snällt och oroligt.

-Ja, gör det, jag stannar hos henne medan du ringer! Sa Hugo.

Min mamma ringde samtidigt som Hugo höll om mig men det gjorde egentligen ingen skillnad. Jag svimmade nästan var femte eller var tionde minut ändå. Resten av tiden låg jag och sov på hans bröst och kände värmen mot min kropp. Han och mamma var extremt oroliga men som tur var kom ambulansen till mig efter bara tjugo minuter. Hugo åkte tillsammans med mig in till sjukhuset men sedan kom mamma precis bakom med sin bil. Under tiden märkte jag ingenting, jag sov eller så hade jag svimmat.

När jag kom fram till sjukhuset vaknade jag till och såg fyra läkare ståendes runt mig. En stark lampa lös in i mina ögon också, jag förstod inte varför jag var på ett sjukhus. Direkt började de ge mig vätska genom dropp, jag var uttorkad och i chocktillstånd. De sa det till Hugo och min mamma som stod precis utanför rummet. Min pojkvän sa inget om övergreppet och de andra visste det inte. Han tänkte säkert att jag skulle få berätta själv.

Därefter på morgonen mådde jag lite bättre. Min mamma och Hugo sov kvar på sjukhuset tillsammans med mig. Jag fick direkt runt åtta tiden på morgonen gå till en psykolog. Där bestämde jag mig för att säga allt på grund av den fruktansvärda natten. Hugo hade mörka påsar under de svullna röda ögonen. Han mådde verkligen skit och det såg jag på honom därför ville jag göra så att han mådde bättre igen.

Min mamma fick reda på allt efter psykologen och jag gjorde en anmälan på killarna eftersom jag kunde peka ut vilka det var. Det var jobbigt men både min pojkvän och psykologen övertalade mig. Tankarna och känslorna fick verkligen komma ut efter samtalet men såklart var inte allt klart där.

Efter jag pratade med polisen om övergreppet och förövarna så blev killarna tillkallade till förhör. Men efter några veckor fick jag ett vitt kuvert, på det stod det ”från polismyndigheten i Uppsala län”. Det stod att fallet inte hade gått upp till åtal för det fanns inte ”tillräckligt” med bevis efter övergreppet. Jag hade mest skador i underlivet men ingen annanstans, så det var inte något man kunde fällas för nämligen. Min kille och mamma blev förbannade när de såg det men jag orkade inte bry mig, jag hade annat att tänka på.

Likes

Comments

Hej!

Idag ska jag skriva om något som jag tycker är väldigt viktigt att prata om men som man kanske inte gör. Detta ämne ligger extremt nära mitt hjärta och vill verkligen hjälpa andra.

En sak som jag har tänkt väldigt ofta när jag var runt 11-15 års åldern, är att jag är ensam med mina tankar och känslor.

-Ingen känner eller tänker som mig

-Ingen är med om samma jobbiga saker som mig

-Ingen känner de extremt jobbiga känslorna som jag uppfattar

-Ingen förstår mig

Detta bar jag runt på varje dag för jag visste inget annat. Jag tror att det här ganska vanligt att känna och tänka så eftersom man inte riktigt pratar om jobbiga saker inför andra. Man håller oftast allt inom sig för att man inte vill sticka ut. Efter det här målade jag iallafall upp en fasad inför bland annat mina kompisar och min familj. Men detta är jättedumt man måste få ut alla sina känslor och tankar.

Det är onödigt att sätta upp en fasad, oftast mår man bara mer dåligt utav det men just då i stunden är det skönt. Då behöver man inte visa något eller sticka ut på något sätt. Jag vill bara inspirera och hjälpa andra med det här, För jag vet att jag mådde väldigt dåligt att hålla inom allt och det har lett till olika jobbiga konsekvenser nu.

Ingen behöver känna heller att de är ensamma med sina känslor och upplevelser. Jag lovar att det finns alltid minst en som har varit eller är med om liknande saker. Man måste bara hitta dem, därför måste man våga prata om jobbiga saker.

Jag tror att jag skulle behövt veta att jag inte är ensam om mina känslor och tankar. Då skulle jag nog ha pratat mer om detta och må mycket bättre nu än vad jag gör. Min fasad skulle inte ens ha kommit upp men som sagt det är försent och man kan inte ändra det förflutna.

Mina sista sluttips:

1.Våga snacka om jobbiga känslor och tankar för det kommer leda till något bättre i längden

2.Glöm aldrig bort: Du är inte ensam! Never give up!

 Hejdå, hoppas ni tar till er något från denna text :) Ta hand om er! God jul! :)


Likes

Comments

Hej!

Nu är jag tillbaka igen med ett ytterligare inlägg. Jag har en tanke om att jag ska skriva lite om julen. Det är den 16 december idag och det börjar närma sig med stormsteg, fast jag har inte fått min julfeeling än. Jag vet inte vad det kan bero på men det ska iallafall bli skönt med jullov.

Hemma hos mig brukar vi ställa upp jättemånga tomtar, min mamma älskar det. Tro mig när jag säger att det är extremt många! Vi har alltid haft ett tomteland på en av våra byråer. Där står det flera tomtar som till exempel åker skridskor eller matar en ko. Det är jättemysigt att ha det framme, då får man verkligen den där julfeelingen, det kan jag lova! Men vi har tyvärr inte tagit upp det än så ni kan inte se en bild men i något senare inlägg kan ni få se. Det är jättefint.

Varje jul har vi försökt baka några julgodisar, som till exempel: Knäck, kola, Rocky roads och rischoklad. Men vi gör inte allt, ibland hinner vi inte till exempel. Min favorit av alla dessa godisar är rocky roadsen, de är jättegoda men väldigt mastiga så man vill typ bara ha en av de. Men de är ändå väldigt goda.

Aja, det var verkligen inget långt inlägg idag men det var ju någonting iallafall. Hoppas ni får en fantastisk jul!

Ta hand om er, ha en fortsatt bra kväll, hejdå! :)

Likes

Comments

Hej!

Idag ska jag skriva om musik och hur mycket det betyder för mig. Jag kommer svara på många frågor om musik. Har jag någon favoritartist? Så fall vad heter den? Favoritlåt?Om jag sjunger eller något liknande?

OBS! Förlåt att jag har varit inaktiv men det har varit mycket nu med skolan och allt.

Min favoritartist heter Ulrik Munther. Jag började lyssna på honom efter lilla melodifestivalen 2009. När den pågick var jag 10 år och jag kom ihåg att jag blev helt förälskad i honom när han uppträdde. Hans bidrag var "En vanlig dag" och vann lilla melodifestivalen. Jag kan fortfarande nästan hela låten utan till, det är bara fråga mig en dag så kan jag börja sjunga på den utan problem :)

En sak jag aldrig kommer glömma av det uppträdandet är att Ulrik hade en grön stickad "basker" på sig varje gång han sjöng sin låt. Jag sa till mamma hela tiden förut att jag vill ha en sådan, jag tyckte den var så snygg och när han hade den såg den också väldigt bra ut.

Mina favoritlåtar är oftast på svenska, jag gillar "Swedish Idol Pop", som Spotify kallar det. Jag lyssnar på olika genrer som till exempel rapp, pop och olika ballader. Det beror på vad jag känner för, just under den tiden. Det kan vara till exempel kartellen och ansiktet som jag lyssnar på, så som sagt jag lyssnar på olika.

Jag älskar högtalare av alla olika slag, Själv så har jag typ 5 stycken högtalare, 3 stora och 2 små. Det jag älskar är att höra basen i alla låtar. När det dunkar så att huset nästan skakar :)

Nästan varje gång jag till exempel står i duschen eller sitter i bilen sjunger jag till alla låtar som går på radion eller det jag sätter på själv. Ibland har min familj sagt till mig att jag ska hålla tyst, för att jag har låtit för mycket. Fast jag tycker ju om att sjunga, ibland kan jag inte ens hålla tyst, jag måste låta hela tiden :)

Hejdå och ha en fortsatt trevlig dag!

Likes

Comments

Hej!

Förlåt att jag inte skrivit ut något nytt inlägg men det har varit mycket den senaste tiden. Nu lägger jag ut en novell jag skrev som en skoluppgift i min svenska i skolan. Jag har inte fått den bedömd än men den är inne hos läraren nu iallafall.


Mardrömmen

En kall höstvind blåste på mig när jag gick till Thorén Business School från min busshållplats. Jag darrade som ett litet asplöv. Det jag hade på mig var tunna strumpbyxor, kort kjol, en beige kappa och svarta lårhöga stövlar. Min klädstil var rätt blandad, ibland kunde jag se ut som en bitch och vissa gånger som en mysig liten tjej. Min garderob var blandad med korta svarta kjolar och gråa mjukisbyxor. Jag älskade det för jag tyckte inte om att bli dömd utifrån utseendet för jag ville visa min personlighet. Kläderna kunde representera mig som en mysig och tuff Sara samtidigt.

Min pojkvän heter Hugo och bor i Sollentuna (Stockholm). Han är super snäll och omtänksam. Håret är mörkt och hans kropp visar att han gillar att träna. Hans personlighet är helt fantastisk och det är svårt att beskriva. Han hjälper mig med allting så jag älskar att vi just har blivit tillsammans. Båda gick första året på gymnasiet. Hugo går ekonomi-linjen, han trivs verkligen där och hans betyg är mycket bättre jämfört med mina.

När jag kom fram till den steniga skolan och gick i den mörka korridoren till min första lektion för dagen var det flera killar som kollade på mig när jag precis hade gått förbi. De var både gamla och unga, det såg man på deras ansikten. Vissa hade skägg medan andra var helt nakna i ansiktet. Jag tyckte det var obehagligt men jag sa inget till någon för jag tyckte det var löjligt. Min dag fortsatte som vanligt men under eftermiddagen hände det något hemskt. Detta var min mardröm.

Två killar från årskurs tre kom fram till mig när jag precis hade slutat och var påväg hem. Jag kände igen de från skolkatalogen och andra klasskompisar som varit kära i dem. Killarna var väldigt snygga enligt mina kompisar. Deras kläder var ljusa och ”coola”, det representerade deras status i skolan. Alla tyckte om dem och ville bli tillsammans med dem.

De gick fram till mig och frågade om jag ville ha trekant (sex med båda samtidigt). Jag blev rädd och svarade nej eftersom jag redan hade Hugo. En till anledning varför jag inte ville, var för att jag inte vill ha sex med vilka som helst, framförallt inte med två okända killar. Efter en liten stund när jag gått ut från skolan, kom de igen, nu bakom mig. Jag började skaka och jag tänkte på vad som skulle hända. De påpeka det svaret jag gett precis.

-Vi vet att du vill, sa en av killarna med flörtig röst.

-Nej, jag vill inte, jag är ärlig! svarade jag med hård och darrig röst.

-JOO! VAR ÄRLIG MOT DIG SJÄLV! Det ser man på dina kläder. Varför skulle inte en hora som dig vilja ha trekant?

-SLUTA! Gå härifrån!

De började dra i mig. Jag stod emot och slog de för att de skulle släppa. Men de lossa inte greppet om mig, det gjorde de aldrig. Därefter släpade de mig till en handikapps toalett. Jag tänkte inte på något under tiden. Det enda jag gjorde var att gråta och skrika. Efter ett litet tag satte en av killarna en halsduk över min mun som de hade hittat på golvet påväg till toaletten. Detta gjorde de utan min vilja och de ville bara få tyst på mig. Halsduken var röd och smutsig, man såg alla fotavtryck på den.

När jag låg på det kalla, hårda kakel golvet var jag i chock. Jag kunde inte säga något eller röra mig. Det var extremt läskigt, det vill jag aldrig vara med om igen. De tog av sig sina och mina byxor. Kroppen frös av kyla och jag stelnade till. Efter typ fem minuter av tortyr enligt mig var de färdiga. Killarna som gjorde detta gick ut från toaletten och jag låg själv kvar på golvet och rörde mig inte alls. Jag var som en staty och kände ingen kroppsdel över huvudtaget. Det kändes som att jag var instängd i min egen kropp och att jag var trasig, smutsig överallt.

Jag låste dörren när killarna hade gått ut för jag orkade inte med någon just då, jag ville bara ligga i min ensamhet och gråta. Efter ungefär en halvtimme kunde jag röra mig igen, jag reste mig och gick upp till spegeln ovanför mig. Mina ögon var röda och svullna eftersom jag hade gråtit så mycket. Som tur var hade jag smink med mig i väskan som kunde göra att mina röda fläckar kunde ”suddas” bort. Det var ingen som behövde se att jag var ledsen eller något liknande. Min plan efter den händelsen var att inte säga något, jag skämdes över det där. Jag tyckte att det där var mitt fel. Att jag hade på mig för lite och för utmanande kläder.

Nu var det tisdag, min mamma märkte inget när jag kom hem från skolan igår. Frågan hon ställde var:

-Varför kom du hem så sent?

-Jag var med en klasskompis efter skolan.

-Okej, då vet jag!

Senare stängde jag dörren till mitt rum och satt där i min röda säng och grät hela kvällen tills jag snacka med Hugo i ungefär 20 minuter. Han och jag hade smsat mycket innan. Hugo hade sett att jag mådde dåligt så han ville snacka.

-Hej älskling! Sa Hugo med en lugn röst.

-Hej! Svarade jag.

-Vad har hänt?

-Inget, det är lugnt med mig, hur mår du då, älskling?

-Jag mår bra, Sara, ljug inte för mig! Jag känner dig och det är något som har hänt, berätta!

-Nej, men jag vill inte berätta, det är inte så viktigt! Det är bara löjligt!

-Har du sagt det till någon? Älskling, jag tycker inget du säger är löjligt.

-Nej, det har jag inte, jag tycker det är töntigt och fånigt.

-Säg nu! Jag vill bara hjälpa dig!

-Aja, jag säger. Idag i skolan så hade jag lite för ”tunna” kläder, det var flera killar som stirra ut mig. Jag tyckte det var obehagligt men jag fortsatte bara gå. Senare när jag hade slutat kom två killar från tredje-ring och frågade om jag ville vara med på trekant. Jag svarade direkt att jag inte ville och att de skulle dra därifrån. De gjorde det men efter en liten stund kom de tillbaka. Då började de säga emot mig och det var starten på allting. Killarna började dra mig till en toalett och jag kunde inte säga emot. Jag fick en smutsig halsduk i munnen för att hålla tyst. Sedan började de våldta mig, sa jag med gråten i halsen och darrig röst.

-Nej, men älskling! Vad jobbigt, varför berättade du inte det för mig tidigare? Jag finns alltid här för dig, jag kan komma till dig nu om du vill!

-Hugo, den är klockan elva på kvällen, det är jättesent! Men du får om du vill, jag vet absolut inte hur jag ska klara av livet? Jag vill inte gå till skolan imorgon.

-Älskling, jag kommer till dig ikväll om typ en timme, vi sjukanmäler oss imorgon! Jag vill bara få dig att må bra, gör inget dumt, vänta tills jag kommer!

Senare avslutade vi vårt samtal, så här kort hade vi aldrig snackat förut. Hugo skrev till mig att han sprang till pendeln och tog den snabbaste han kom på. Jag gick ner till min mamma och sa att Hugo skulle komma för att det hade hänt en sak. Hon frågade inget och fortsatte bara med det hon gjorde. Jag gick till min säng och grät ända tills Hugo kom. När det knackade på dörren sprang jag direkt dit. Dörren öppnades på bara fem sekunder och mitt hjärta började bulta och mina andetag gick bara fortare och fortare, kroppen började skaka. Hugo tog ett steg fram och kramade om mig direkt. Äntligen kände jag trygghet, hopp och värme. Jag fick en panikattack, han bar mig till min säng och lade mig ner. Min kropp började skaka ännu mer.

-Älskling ta det lugnt, jag är här nu! Jag finns hos dig och du behöver inte vara orolig.

-Älskling! Jag har ont överallt och jag kan inte kontrollera min egen kropp. Jag är jätterädd! Sa jag med rädslan i rösten.

-Sara, lyssna på mig! Lugn och så tar vi tre djupa andetag! Sa han mycket långsamt.

När han sa detta till mig kunde jag äntligen lugna ner mig lite. Jag var helt skräckslagen. Det jag sa till mig själv hela tiden var att ”Låt Hugo få en chans att lugna dig”, det upprepade jag tyst för mig själv om och om igen. Efteråt låg jag på Hugos bröst i ungefär tjugo minuter och han höll om mig. Senare svimmade jag av stressen och oron, klockan var cirka ett på natten. Han var jätteorolig över mig men efter en minut vaknade jag, så det var lugnt.

-Sara, Sara! Vad hände?

-Va, vad menar du?

-Du svimma tror jag, hur är det?

-Jag mår bättre men jag är fortfarande extremt ledsen!

-Älskling, behöver du åka till sjukhuset? Du är röd och blåflammig. Din kropp gör som den själv vill, du kan inte kontrollera den!

-Nej, älskling det är lugnt, mumlade jag.

-Cattis! Skrek Hugo till min mamma som just hade somnat.

Snabbt kom hon springandes till mitt rum. Hon öppnade min dörr och frågade vad som hände.

-Hugo, varför skriker du? Vad har hänt? Frågade min mamma hysteriskt och oroligt.

-Det är Sara, hon är röd och blå på hela kroppen! Hon skakar och svimmar nästan hela tiden, sa Hugo med en ledsen ton i rösten.

-Mammas älskling, vad har hänt? Sara, Sara, vakna! Började mamma skrika.

-VA! Varför skriker du och varför är du här? Svarade jag efter att jag precis hade svimmat.

-Hugo! Jag ringer till en ambulans nu, det här går inte. Hon mår jättedåligt, tack för att du sa till! Sa min mamma snällt och oroligt.

-Ja, gör det, jag stannar hos henne medan du ringer! Sa Hugo.

Min mamma ringde samtidigt som Hugo höll om mig men det gjorde egentligen ingen skillnad. Jag svimmade nästan var femte eller var tionde minut ändå. Resten av tiden låg jag och sov på hans bröst och kände värmen mot min kropp. Han och mamma var extremt oroliga men som tur var kom ambulansen till mig efter bara tjugo minuter. Hugo åkte tillsammans med mig in till sjukhuset men sedan kom mamma precis bakom med sin bil. Under tiden märkte jag ingenting, jag sov eller så hade jag svimmat.

När jag kom fram till sjukhuset vaknade jag till och såg fyra läkare ståendes runt mig. En stark lampa lös in i mina ögon också, jag förstod inte varför jag var på ett sjukhus. Direkt började de ge mig vätska genom dropp, jag var uttorkad och i chocktillstånd. De sa det till Hugo och min mamma som stod precis utanför rummet. Min pojkvän sa inget om övergreppet och de andra visste det inte. Han tänkte säkert att jag skulle få berätta själv.

Därefter på morgonen mådde jag lite bättre. Min mamma och Hugo sov kvar på sjukhuset tillsammans med mig. Jag fick direkt runt åtta tiden på morgonen gå till en psykolog. Där bestämde jag mig för att säga allt på grund av den fruktansvärda natten. Hugo hade mörka påsar under de svullna röda ögonen. Han mådde verkligen skit och det såg jag på honom därför ville jag göra så att han mådde bättre igen.

Min mamma fick reda på allt efter psykologen och jag gjorde en anmälan på killarna eftersom jag kunde peka ut vilka det var. Det var jobbigt men både min pojkvän och psykologen övertalade mig. Tankarna och känslorna fick verkligen komma ut efter samtalet men såklart var inte allt klart där.




Hejdå och tack för att ni läste, om ni läste :)

Likes

Comments

Hej!

Detta kommer handla om det som står i rubriken, min egna första träning. Jag kom inte ihåg när det var men jag kommer ihåg hur jag kände och hur det var.

Jag kom hem från skolan och väntade på att jag skulle åka till träningen. Under dagen hade jag tänkt på det mycket, vad som skulle hända och hur alla killar skulle ta det. För jag tror inte att alla visste att jag skulle bli deras tränare. Mina tankar gick upp och ner, höger till vänster.

Jag hade tänkt ut alla övningar jag skulle göra med killarna innan. Eftersom jag ville vara förberedd och se erfaren ut :) Mina tankar har alltid handlat om prestationen oavsett vad, jag vill oftast vara bäst. Så innan träningen tänkte jag mycket på hur killarna och föräldrarna kommer se mig. Kommer de tycka att jag är tillräckligt bra och kommer de vilja ha mig som tränare?

När jag kom dit med lagledaren/min granne så träffade jag några killar men inte så många. Det blev lite svårt att tänka om alla övningar eftersom jag hade planerat för att alla killar skulle vara där. Så det gjorde att mina tankar gick om och om igen. Jag kom på nya övningar så det var lugnt. Träningen gick jättebra, föräldrarna hoppas jag gillade mig som tränare och killarna försökte acceptera mig.

Efter det åkte jag hem och sa allt till min mamma, jag var så glad och stolt. Det var ju en av mina drömmar så senare tänkte jag på alla killar och olika förväntningar jag hade på mig själv.

Hejdå och ha en fortsatt trevlig kväll<3

Likes

Comments

Hej igen!

Idag så tyckte flera av er att vi skulle pausa lite i mina första träningar och matcher. Så därför ska jag nu prata om mina tankar om könsroller och olika normer. I början av texten kommer jag först förklara vad könsroll och normer betyder.


"Könsroller kallas de (roller) som är kopplade till människors sociala kön. Som till exempel att män ska vara väldigt tuffa och starka med det psykiska/fysiska medan tjejer ska bland annat vara känslomässiga."

"Normer är föreställningar och förväntningar som anses vara normalt/ det normala enligt samhället i olika sammanhang. Det kan handla om saker man gör, hur man beter sig och vad man säger. Ett exempel är att enligt samhället ska man hälsa på sina kompisar på morgonen."


När man är tränare och domare i en mansdominerad sport, har man mycket mycket ögon på sig som tjej. Jag fick till exempel möta på det under första matchen som tränare som jag skrev i förra inlägget. Där kan ni läsa mer om vad som hände. Efter det så blev jag ganska upprörd, att vissa blir chockade att se mig som tränare. När man ser en ungdomsledare får man direkt tankarna att de inte kan så mycket. Men som framförallt tjej så får man extra ögon på sig eftersom det är inte så ofta att man ser det. Det känns också som att man får mycket tankar emot sig som till exempel, kan en tonårs tjej vara så disciplinerad så att hon kan sköta ett kill-fotbollslag?

Jag tror att vem som helst kan bli tränare oavsett kön och ålder. Bara att man är tillräckligt engagerad, har den kunskapen som behövs och att man känner själv att man kan bli ledare. Men det som gör mig mest irriterad är att det är många som dömer en bara för att man är tjej innan man vet något om personen. En bild man får av sig själv som tjej-ungdomsledare är att man inte kan sköta ett lag för att man är inte tillräckligt hård och att man inte är så kunnig.

Detta har jag känt under flera matcher mot andra lag men jag har slutat bry mig för jag vet att det kommer inte leda till något om jag blir upprörd. En annan situation när jag kände detta var när en annan tränare från motståndarlaget kom fram och frågade om vi ville sätta in en extra spelare. För just då låg vi under ganska mycket och då får man sätta in en till spelare om man vill. Men problemet var att han förklarade regeln som handlar om detta. Då kände jag verkligen, tror han att jag inte kan göra mitt jobb och inte kan de olika reglerna. Vi hade inga avbytare under denna match för de hade gjort illa sig så därför kunde inte jag sätta in en extra. Jag hade också pratat med killarna och frågat om det var okej, så jag hade varit en bra ledare tycker jag. Men att känna att man inte kan den sport man håller på med tycker jag går lite över gränsen. Jag skulle aldrig hålla på som tränare på en aktivitet som jag inte visste något om.

Mina nästa blogg förslag är att skriva om könsroller/normer när man är domare och min första träning. Ni får gärna skriva till mig på instagram, snapchat eller facebook om ni har några tankar. Tack för att ni läst detta inlägg!

Hejdå och ha en fortsatt bra dag!<3


Likes

Comments