1. Tittar på just nu:

The Berlin Station. Spiondrama som utspelar sig i Berlin där man får följa CIA i deras jakt på läckan Thomas Shaw. Det tog några avsnitt innan jag kom in i serien och visste vad jag tyckte. Men jag gillar den, som underhållning och spänning för stunden och med en bra cast, desutom i Berlin vilket är trevligt. Kul att se Notting Hill-Spike i en annan roll, en helt annan rolll :-) På tal om det ska jag nog se om den gamla godingen snart.

Teen Wolf. Igår började jag även titta på Teen Wolf då jag kände ett starkt sug efter någon high school-serie med många säsonger. På ett sätt är den bättre än jag trodde men samtidigt kan det vara så att jag redan börjar bli uttråkad. Får se, att mängdtitta på avsnitt brukar göra att man fastnar och det är så mysigt att ha en serie som är lättsam och bara står på.



2. Serier som jag lagt ner nyligen:

The Sopranos. Såg några avsnitt när den kom (1999!) men följde den aldrig så den har varit på min att se-lista länge nu. Blev besviken, vilket framförallt beror på att jag tyckte den var tråkig. Har absolut ingenting emot serier som tar sin tid, t ex The Wire, men i det här fallet blev jag som sagt bara uttråkad.

Dark. Tysk serie som utspelar sig på en mindre ort där en pojke är mystiskt försvunnen. Marknadsförs som en blandning mellan Stranger things och Twin Peaks vilket låter fantastiskt på pappret. Den var inte fantastisk. Klyschorna haglade och den gjorde det mesta för att vara konstig, speciell och arty men det kändes bara konstlat.


3. Vill se:

Hmm, vet inte riktigt om det finns några nya serier som jag är nyfiken på men ser fram emot den nya säsongen av The Americans som ska komma i slutet av mars. Likaså The Voice, den 26 feb samt Ozark och Casual vilka är planerade till sommaren. Annars är jag på jakt efter någon bra och underhållande långkörare som man kan maratontitta på, tips mottages tacksamt!


4. Serie som jag just sett:

Shameless, säsong 8. Hade missat helt att det kommit en ny säsong och hade därför nöjet att plöja alla avsnitt i ett svep. Jag tycker den var som den brukar och den brukar aldrig vara dålig, den har en hög lägsta kvalité och jag gillar skitigheten och de flesta av karaktärerna.




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


Pease like me (2013-2016) är en australiensisk serie av och med Josh Thomas som spelar huvudkaraktären och bor tillsammans med sin polare Tom. Serien tar sin början på en dejt där Josh (samma namn i serien som irl, vilket jag alltid gillar av någon anledning) blir dumpad av sin flickvän Claire på grund av att han, enligt henne, är gay. Hon har inte direkt fel i sitt påstående och det går ganska fort för Josh att börja utforska sin nya sexuella läggning. Samtidigt tampas han med en självmordsbenägen mamma, en nojig men kärleksfull pappa och dennes nya partner samt övriga vänskapliga relationer. Serien känns på något vis klockren i sin utformning och ton samt väldigt realistisk, människorna är trovärdiga och förskönas inte, samtidigt är serien fylld av värme och humor. Det finns 4 säsonger med 32 korta avsnitt och passar dem som gillar en dramakomedi som är både lättsmält och smart. Den blandar utekvällar, galna upptåg och nyfunnen, spännande kärlek med tyngre ämnen så som mental ohälsa och hur drabbande det kan vara på flera olika plan för en hel familj. Ett annat plus är att den utspelar sig i Australien vilket, åtminstone inte jag, är van vid. Det är alltid kul med nya miljöer.


Likes

Comments


Jag kan börja med att berätta att den här recensionen baseras på ett avsnitt. Det beror på att det första avsnittet på en timme tydliggjorde att det inte var en serie som jag vill lägga mer tid på.

Handlingen kretsar främst kring två män, en åklagare och en finansman, som hamnar i en kamp med varandra då den förstnämnda vill sätta dit den andra för brottslig verksamhet. Männen har även fruar och dessa har sina egna liv och komplicerade relationer med de flesta såväl som kanske sig själva. Släng in lite kinky sex och hotfulla beteenden så är du hemma..tänkte kanske skaparna. Vad som gjorde den här serien så dålig var den totala bristen på nytänkande, precis allt som karaktärerna gjorde och sa har man sett så många gångare tidigare och oftast bättre. Castingen var väldigt ojämn och bidrog till att serien inte kändes trovärdig, framförallt var Damian Lewis som spelar finansmannen en besvikelse. Han skulle spela den halvskumme, men ibland även godhjärtade och generöse, familjemannen som arbetat sig upp från ingenting och nu var biljonär men det föll platt. Jag har tidigare gillat honom, framförallt i Homeland, men även i Band of brothers och blev därför förvånad när jag kom på mig själv med att titta bort på grund av pinsamhet när han kämpade med ge liv till sin karaktär.

Serien är som en klyschig studie i k*k-mäteri. Hemliga rum med män i olika åldrar som har tillgångar nog att köpa vad dem vill och gärna förklarar det för de andra männen samtidigt som det görs lama försök att outsmarta varandra. Vad gäller klyschiga serier, eller guilty pleasures, så är jag absolut inte oäven men när det är en serie som tar i såhär mycket för att vara så smart och snygg som möjligt blir det dåliga mycket dåligare och på något sätt outhärdligt.

Nej tack till Billions säger jag alltså.

Likes

Comments


Nu ska alltså Disney hoppa på det, för många, lönsamma streamingtåget. Bland det egenproducerade materialet kommer man kunna se fortsatta Star Wars-äventyr, en ny serie som hör hemma i Monsters Inc.-världen, en High school musical-serie samt en ny Marvel-serie. Disneys Marvel-serier som har funnits på Netflix kommer att få stanna kvar där, så som Daredevil, Jessica Jones, Luke Cage m fl. Det är inte direkt förvånande att Disney utvecklar en streaming-tjänst och personligen har jag stort nöje av de som jag använder, så varför inte en till, om innehållet är bra. Det enda som kanske är lite oroande är väl hur mycket de kommer att försöka mjölka ur Star Wars i form av olika serier, jag är ett stort fan och samtidigt som det är kul med nyproduktioner är det lite oroande för vid något tillfälle lär kvaliteten dala (vissa skulle kanske säga att det redan har hänt).

På tal om dessa tjänster måste jag dock klaga lite på HBO:s, tycker inte att den är direkt användarvänlig. Det är otydligt att navigera på sidan och det fungerar dåligt att hitta tillbaka till där man var emellanåt, vilket går supersmidigt på t ex Netflix. Jag hoppas de löser det och gör hela sidan mer smidig, att jag ens har HBO beror uteslutande på att de erbjuder vissa specifika serier.


Likes

Comments


Jag är så fruktansvärt trött på den jagade, mystiska mannen som ska figurera som någon slags drömman för både tonåringar och vuxna. Vad gäller unga så är Chuck i Gossip girl och Jesse i Gilmore girls två typer som personifierar dessa svin som kommer undan med att behandla tjejerna hur som helst, ibland fullkomligt vidrigt, för att sedan fortsätta vara en drömkille och en person som tittare och kärleksobjektet aldrig ger upp hoppet om. En ofta helt onyanserad skildring. Detta gör mig så fruktansvärt trött...jag erkänner att jag var tagen av Rory och Jesses kärlek när jag såg den för första gången men ursäktar mig med att jag var tonåring och numera förstår bättre. Blir samtidigt arg på att den stora kärleken porträtteras på detta vis för en ung publik såväl som gammal i många fall. Sjävklart finns det andra exempel där männen inte är på detta sätt och en förmildrande omständighet är möjligtvis den tragiska utvecklingen Rorys karaktär visat sig få. En studie i ett kärleksbeteende som bara leder till olycka, för hon är knappast glad i de nyaste avsnitten och hon verkar inte ha koll på någonting. Kärlekssagan med den slingrige, elake typen verkar i vissa fall alltså inte leda till ett sagoslut vilket jag tycker är bra att de visat, sedan är de nya avsnitten så dåliga i övrigt men det är ju en annan historia. Att påstå att de slingriga männen egentligen innerst inne älskar tjejen i fråga men har det svårt med sig själva eller inte vågar är argument som aldrig borde yttras igen tycker jag. Så kan man väl vara, visst, men sluta med att önska att de ska bli tillsammans med tjejen eller kvinnan de upprepade gånger sårat.


I övrigt vill jag tipsa om en serie som finns att se på HBO och som gått mig obemärkt förbi tills jag satt och scrollade en dag och beslöt mig för att ge den en chans. Casual, som kom 2015 och det än så länge finns 3 säsonger av, den 4 kommer nästa år. Serien utspelar sig i Kalifornien och man får följa syskonen Valerie och Alex samt Laura som är Valeries tonårsdotter, deras kärleksliv och sätt hantera sig själva. De alla bor tillsammans i Alex hus efter att Valeries man lämnat henne. Det är en mysig serie som känns ganska realistisk i sina karaktärsskildringar, ingen är direkt enkelspårig och serien känns ganska förlåtande gentemot den mänskliga naturen. Framförallt är den underhållande och jag strecksåg den en helg i lathetetens tecken.

Likes

Comments


Vänner: Helt klart Monica, framförallt efter några säsonger. Har svårt för flera av dem andra, främst Phoebe, Ross och Chandler. Monica är rolig på ett galet sätt istället för att dra (lika många) sexistiska eller fåniga skämt. Med det sagt så tycker jag inte någon är speciellt rolig.


Seinfeld:
Omöjligt att välja! Började skriva Elaine men sen såg jag några gifs med de andra och förstod att det inte går att välja. Alla är lika charmiga, råa, ego och känslomässigt störda vilket är vad som gör serien så speciell och underhållande.


How I met your mother: Marshall. Barney är såklart alltid underhållande men Marshall är min favorit, både själv och i kombination med Lily.


Will & Grace: Denna gamla dängan som har blivit aktuell igen är, faktiskt, ganska underhållande. Skriver faktiskt då det tog mig tid att ge den en chans. Den swishade förbi på 4an på eftermiddagarna samtidigt som That 70s show, Sunset beach osv, men verkade så gapig. Jag måste dock erkänna att den håller hög kvalité vad gäller amerikanska halvtimmes-komediserier. Roligast tycker jag att Jack är, extremt gullig och charmig, mängder med oneliners och självklart kul i kombination med Karen.


Modern Family: Phil, i all sin nördighet! Ja, jag har ju till och med ägnat honom ett eget inlägg som du hittar här: http://nouw.com/seriespaning/phil-dunphy-28889277. Roas även av Jay och Cameron samt hela ensemblen tillsammans. Någon som dock har blivit tråkigare tycker jag är Manny.

Likes

Comments


Just nu tittar jag på:

1. Party of five, är i slutet av säsong 5 och låter den rulla i bakgrunden mer eller mindre. Tittar på den av nostalgiska skäl, på samma sätt som när jag sett om Beverly Hills eller favvon Melrose Place. Inga bra serier, men i all sin dramatik känns de mer "vanliga" än nya serier i såpa/drama/teen-genren där allting har vridits upp ett varv till (vilket man inte trodde var möjligt, tänk Pretty little liars och liknande). Det är också roligt att påminnas om tidigt 2000-tals mode där sminket var ljuslila både på ögon och läppar och håret stylat spretigt i en nästan-wetlook.


2. The Fall, precis startat med säsong 3. Den här serien är lugn och känns ganska realistiskt vilket jag gillar men det gör den även mer obehaglig. Jag är dock lite kluven, serien behandlar flera ämnen- våld mot kvinnor, makt mellan könen, genus osv. Det är såklart bra och viktigt, men samtidigt är den stereotyp i sitt sätt att skildra dessa roller och den starka kvinnan och huvudkaraktären är sensuell i sitt beteende-viskande sätt att prata, i sitt utseende i form av silkiga blusar, höga klackar och lagda lockar. Kanske är det meningen för att uppvisa en förlegad mall, men jag tror inte det. Det känns snarare som en krydda och en form som gör att serien går hem hos många, jag har hört kvinnor prata om serien och precis som i House of cards verkar det mest framträdande vara att se en kvinna som är 50 +men ändå ser fab ut. Det är förmodligen ett steg i rätt riktning, om man jämför med att kvinnor inte har lyfts fram direkt alls tidigare, framförallt inte om de är över en viss ålder. Men jag kan inte låta bli att störa mig på det. I The Fall är förhållningssättet till sex, relationen mellan mannen och kvinnan (främst) centralt och de visar att de flesta är störda (i brist på ett bättre ord) i viss mån. Att förklara varför någon blir en psykopatisk seriemördare är svårt, den hemska barndomen finns där men den har ju drabbat fler som inte har utvecklats på samma sätt. Och det kan störa mig när den hemska barndomen används på detta sätt i serier, å andra sidan är det väl precis så det ligger till i många fall. 

Likes

Comments


Emmy-galan gick alltså av stapeln igår och Alexander Skarsgård var ju en av vinnarna, bästa manliga biroll i miniserie/film, för sin insats i "Big Little Lies". Även Nicole Kidman och Laura Dern kammade hem priser för sina rolltolkningar i samma serie. Ska verkligen ta och se den inom kort, har skjutit upp det sen den kom och vet inte riktigt varför. Varför Skarsgård bar en mjukporrsmustach är dock oklart..


En annan serie som jag verkligen vill börja se och, som i vanlig ordning, vann en del priser var "Veep", komediserien med Julia Louis-Dreyfus. Hon vann pris för bästa kvinnliga huvudroll i en komedi-serie för 5 året i rad! Då jag är ett hardcore-seinfeld fan måste jag ju helt enkelt ge den ett försök.


"The Handmaid´s Tale" var storvinnare med priser för bästa dramaserie samt huvudroll. Men det finns ingenting som jag läst eller sett om den serie som lockar. Vet inte riktigt varför, den verkar bara så grå och deprimerande. Men jag vet förmodligen inte vad jag pratar om, eller snarare, det vet jag ju inte. Kan vara svårt det där, serier eller filmer som man tror är bra eller dåliga vilket sedan inte stämmer. Man kan ju lätt missa en del bra underhållning.

Likes

Comments


Förutom The Voice och So you think you can dance har jag, i doku-genren, även följt X-factor. X factor Australien, USA samt såklart det brittiska originalet. Och det är just den sistnämnda som jag vill tipsa om då den, än så länge, verkar ha lämnat märkliga auditionsprocesser som till stor del har fokuserat på konstiga deltagare snarare än artistiskt talangfulla. Så titta på den om ni vill se talanger som får en att trilla av stolen eller gråta en tår.

Precis som i The voice finns det fyra domare som alla har ett stall av artister som efter en auditionprocess får tävla mot varandra i en live-show. Varje domare representerar 4 olika typer av artister vilka brukar vara killar, tjejer, äldre samt grupper och tillsammans utgör det en bra kompott av olika typer av underhållning. Storbritannien har som sagt fokuserat på lite quirky (läs, väldigt quirky) deltagare de senaste åren delvis, även om fokus alltid finns på musik, underhållning och seriositet i grunden. Men just den underhållande aspekten har alltså också levererats i form av helt galna personligheter och liveshower där det inte sparas in på någonting, oftast är sången bristfällig. Det finns dock någonting tilltalande i detta då dessa personer ger allt och kan göra vad som helst, man har liksom ingen aning , och publiken roas eller oroas. God tittning och lyssning hur som helst för den som gillar den här typen av talangshower.

Den senaste säsongen går just nu och det har sänts 4 avsnitt :-) Och om man vill finns dett många säsonger att se igen, likaså från Australien samt USA. Jag har nog själv sett mest på X factor Australien men för tillfället tilltalar inte domarna mig, för något år sedan var gamla cheese-favvon Chris Isaak med t ex, så den ligger på hyllan. Det är ju också lätt att bli lite fed up på den här typen av program, jag gillar mest auditionfasen minus deltagare som bara visas upp för att de är kassa.


Likes

Comments


1. The voice

Den 25 september kommer den nya säsongen av The Voice att börja sändas. Jag brukar alltid titta på denna talangshowen då de som deltar verkligen är något utöver det vanliga, riktigt grymma artister och de är ofta väldigt olika. Det beror förmodligen på att domarna har olika smak och att det finns ett underliggande koncept om mångfald där man vill lyfta fram olika stilar samt åldersgrupper. Jag ska dock erkänna att det blir en del spolande när jag ser på programmet, detta ständiga "det här kommer hända/det här har hänt" innan och efter alla pauser som så ofta finns i de amerikanska reality-programmen (och även svenska) gör mig tokig. Antar att det är för att fylla ut tid men framförallt för att dra in nya tittare som just zappat över, hur som helst är det extremt tröttsamt. Tur som sagt att man kan spola då ;-)



2. Stranger things

Säsong 2 kommer den 27 oktober, ser verkligen fram att få mysa ner mig då i det förmodade höstrusket under någon helg och binga. Säsong 3 och även 4 kommer, enligt skaparna, att komma och med tanke på vilken framgång serien är blir det förmodligen så. Efter den 4 säsongen påstår de dock att de ska sluta men det är ju rätt svårt att uttala sig om än kanske.


3. The Mindy Project

Senaste (6) säsongen började sändas igår, men jag kommer nog vänta tills alla avsnitt finns ute innan jag kollar. Mindy project har dalat i kvalité sen de första helt underbara säsongerna men jag vill fortfarande veta hur det går för henne. Om man inte har sett serien rekommenderar jag den verkligen, en riktig feelgood-serie i romcom-style.

Likes

Comments