”Vems påg är du då? ”

”Vems påg är du då? ” kunde min pappa och många ur hans generation fråga en ung man, för att snabbt och en gång för alla klargöra rollfördelningen och bringa lite ordning i tillvaron. ”Jasså, Göstas och Ann-Margrehes, de på Säbygatan, ja men då vet jag. ” Tryggt och bekant och framför allt lokalt var det och en skön känsla för alla inblandade.

Nu handlar det om PREBENS PÅGAR, fem män i mogen ålder, som spelat sedan 90- talet och då till en början som husband på serveringen Preben&Preben men även på karnevaler och andra tillställningar och självklart även utanför Landskrona. Hur länge kan man då vara påg? Eller det handlar mer om livsinställning än ett visst åldersspann?

Bosse, som jag får kontakt med först, känns väldigt mycket som någons storebror, trygg och snäll men också med lite bus i blicken och mån om att alla ska känna sig hemma, och det är också han som senare sköter mellansnacket och drar frågorna i musikquizen.

”Vi har längtat efter det här” säger han och nämner spelningen på ett fullsatt Tivoli 28/2 2020, som blev den sista på länge, och ingen tvivlar på att han menar allvar.

Jo, nu har det vänt men några högtflygande planer finns inte. En dag, en vecka i taget, och så får vi se hur hösten blir, menar Bosse. En positiv inställning absolut men också en ödmjukhet inför allt livet har att erbjuda.

Lars, som också spelar gitarr, är lika skönt avslappnad och ålderslös på något sätt. Nej, så himla lätt är det inte, faktiskt ganska slitigt att under så många år hålla på men roligt, tycker Lars.

Honom har jag ju sett på cykel i stan ibland och om man börjar rota, så upptäcker man många gemensamma bekanta och lite det där ” han som bodde granne med hon vars far hade tobaksaffär och som en gång i tiden jobbade på Landsverk.”Tryggt och bekant och lokalt.

Basisten Robert och trummisen Matti pratar jag inte så mycket med hör och ser hur de alla tillsammans hjälps åt att få till det rätta soundet före spelningen. Självklart byts medlemmar ut ibland men då ser man till att hitta någon som har rätt personlighet. Många timmar tillsammans blir det och man jobbar nära och då får man se till att det flyter på och det gör det i rummet på Kvarteret Erikstorp där de slipar på detaljer.

Jag frågar Johan, som är lite yngre och sångare i bandet, om han gått någon musikutbildning men nej, han är självlärd och förklarar hur man växer in i rollen. Ibland kan det vara svårt att få musikintresset att fungera med arbetsliv och familjeliv men att musiken är viktig och något han måste få syssla med råder ingen tvekan om. Han sjunger mycket på engelska men en hel del på svenska och skånska blir det också och han ser ut att trivas med tillvaron.

Jag tänker först att de väl ska byta om, kanske inte till kostym men kanske ha samma färg på skjortorna eller skoja till det med några accessoarer, men det är inte alls deras stil och när de sedan drar i gång på den lilla scenen förstår jag varför.

Det viktiga är att kunna skapa en skön stämning, få folk att känna sig en del av allt, och det gör Prebens Pågar. Det klappas och nickas i takt, sjungs med och applåderas och alla ser ut att ta de där musikfrågorna på allvar.

”Cyckelen är nyckelen till friheten ” sjunger mannen snett framför mig men ser inte ut att fundera så mycket på hur han ska ta sig hem. Ikväll är här och nu och i morgon är en annan dag.

Fler kvällar med musikquiz är inbokade och jag tror fler än jag funderar på att ta sig dig igen för att njuta av musiken och samvaron. Och i morgon ska jag se till att ladda ned musik så att löprundor blir lite roligare.

Vilka bra pågar!

Gillar

Prenumerera