Bloggat från min mobil

Tung ammunition? Nej, jag vet inte.

Entusiasm är viktigt, helst ska det sjuda om en och man ska visa en glöd som helst ingen kan motstå. Man ska brinna för något och att vara en eldsjäl är något jättefint.

Jag kan också allt det där, jag vet hur man med ett tydligt kroppsspråk får folk med sig. Att möta någons blick och hålla kvar precis så länge som behövs för att det ska slå gnistor, är inte jättesvårt egentligen. Om man sedan höjer ett ögonbryn och lägger huvudet lite på sned, innan man fyrar av ett leende, så är man hemma.

För att ingen ska missa något och tro att saker hänger i luften, korsar man armarna sådär självsäkert över bröstkorgen och lutar sig tillbaka. Då är man en doer, en handlingens man eller kvinna, och den som får något gjort och mycket snabbare än alla andra, men inte nödvändigtvis den som jobbar mest.

Med lite perspektiv lär man sig var krutet ska läggas och tycker att allt prat om tung ammunition är rätt tramsigt. Det är ju inget krig som ska vinnas och man tävlar inte med kollegan som hela tiden sneglar på sin fitnessklocka och han som alltid har möteskrockar i sin elektroniska kalender.

Man deltar i kickoff och teambuildingövningar och kommer med idéer men har insett att världen inte går under om chefen tycker att man är fantasilös eller t o m bakåtsträvande. Man duger trots att man inte ligger i, på eller steget före eller inte ligger alls.

Jo, jag kan dras med ibland, som då när jag inte gick en meter utan stegmätare, men det är snabbt övergående. Jag kan vara effektiv och spara tid men är också extremt bra på att slösa med tid men tycker inte att jag måste hitta ett fyndigt svar alla gånger någon undrar vad jag gör med all tid.

Eldsjälar sitter ofta i möten och i konferensrum med glipande jalusier som bara ger en föraning om vad som ska invigas, presenteras eller sjösättas våren 2026. De sitter där när man själv har en helt annan typ av möten och kanske på en parkbänk eller brygga, men vem som får mest uträttat är inte så lätt att mäta och inte heller så viktigt om du frågar mig.

Aktivitet och kreativitet försvinner tack och lov inte automatiskt med åren men sättet idéer genomförs på har ändrat karaktär. Man måste ha lite roligt också på vägen och framför allt ta sig tid, när man tycker väldigt mycket om någon eller något.

Eller som Piet Hein utryckte det

Vi fyller tiden tätt
Med hast och id
och brukar livet
till att spara tid
Men när med tiden
livets tid har varat -
var har vi då
den tid som vi har sparat?

Gillar

Kommentarer

Prenumerera