Välkommen 2018!

Vi är två månader in på det nya året och jag tänkte dra en liten uppföljning sen sist. Sist så utvärderade jag år 2017 och satte upp mål för 2018. Senaste halvåret har som tidigare nämt inte varit någon smärre hit för min del - och jag lovade mig själv att när det nya året kom så skulle jag börja att ta tag i mig själv, mitt mående och mitt liv igen. Måste säga att än så länge så har 2018 imponerat med råge.

Två månader in på året och än så länge så håller jag mitt löfte. Jag har varit på vårdcentralen och tagit i tur med mitt mående,jag har börjat att träna och ta långpromenader varje dag (mycket tack vare Samson),jag har fått fast anställning, fyllt 20 (bara det gjorde mycket ska jag säga), jag har träffat vänner - nya och gamla och jag har (tro det eller ej) sökt 3 stycken musikalhögskolor än så länge. Jag är nervös så in i bomben och får ångest av blotta tanken på att göra audition - men samtidigt så vet jag att det är PRECIS det här som jag behöver. Jag hoppas att året fortsätter som det gjort än så länge (och självklart är jag medveten om att livet inte är svart eller vitt och att alla år mer eller mindre innehåller bra och dåliga saker) men precis som att prata om när man mår dåligt så måste man även få prata om när man mår bra, och det gör jag nu. Cheesy as hell men va fan, då får det vara så.

Återkommer framöver med en uppdate ang skolor och livet i allmänhet, until then: stay strong!

Bifogar även lite sköna bilder från ett vintervitt Karlskrona.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Så var ännu ett år över och jag tänkte ta och sammanfatta 2017 i detta inlägg.

2017 har varit ett känslosamt år på många sätt, en känslomässig berg och dal bana som hette duga. Första halvan av året var den bästa tiden i mitt liv. Jag hade huvudrollen i skolmusikalen, gick mitt sista år på gymnasiet och hade fler vänner än jag haft någonsin i mitt liv. Aktivitet efter aktivitet avlöste varandra och livet rent ut sagt lekte. Såklart fanns det jobbiga dagar även då med alla slut prov och uppgifter som skulle in, alla dagar då man fått för lite sömn, för lite mat och kanske aningen för mycket alkohol men trots det så var det fantastiskt. Sista tiden på AMB hittade jag inte bara mig själv utan även min plats i klassen och på skolan. Jag kände en gemenskap som jag aldrig tidigare hade känt och var lyckligare än jag varit på mycket länge. Jag hade äntligen hittat vad jag ville göra i framtiden och jag hade självförtroende, hopp och framtidsplaner. Det var en bra sommar (trots det dåliga vädret) med resor, nya vänner och upplevelser jag tidigare inte varit med om. Jag fick ett jobb och livet tycktes fortsätta på den väg jag ville.

Efter studenten så mynnade min lycka ut i ångest, ångest över att lämna en vardag som jag känt mig trygg med i 3 år, att lämna ett hem där jag bott med mina bästa vänner och behöva lämna de nyfunna vännerna som jag hade fått. De planer jag hade gjort för min framtid gick i kras och lämnade mig osäker på mig själv och vad jag skulle göra. De vänner jag fått under sommaren gick vidare med sina liv på hösten och började utbildningar och jobb medan jag blev kvar där jag var, relationer tog slut och jag tappade kontakten med omgivningen. Så småningom så tappade jag mig själv och mitt självförtroende och de saker som jag tidigare varit säker på var jag nu mer osäker på än någonsin, jag var vilse.

Andra halvan av året var mindre bra. Jag var som sagt vilse i mig själv och hade tappat det självförtroende jag hade. Musik var inte längre kul och jag hade ingen lust att göra någonting. Dag efter dag gick utan att jag kom fram till vad jag ville göra och så småningom åt ångesten upp mig. Även om det periodvis har hänt roliga grejer under höst och vinter så sammanfattar jag ändå andra halvan av året som ångestfylld. Det ska bli skönt med ett nytt år och kunna lämna 2017 i det förflutna. Nu ser jag fram emot ett nytt år, en nystart och förhoppningsvis ett år fyllt av glädje och utveckling. Mitt nyårslöfte är att ta tag i mitt liv igen, det låter väl bra?

Gott nytt år och må 2018 bli ett lyckligt år för er!

Likes

Comments

Had so much fun in London and I can’t wait to go back, one day I hope to call London my home, that would be amazing! 👏🏼

However on this trip me and my friends went to see Phantom of the opera and my oh my what a musical it is
😍 It was a big dream come true for me and it was just totally amazing. We also went on a rather expensive shopping spree (for me anyway) and we managed to go through most of the “typical” tourist attractions in just 3 days! 👏🏼

Likes

Comments

Nu är husmor igång igen och saftar och syltar igen. 💜 Den här gången blev det plommonmarmelad med krusbär, allt plockat ifrån egen trädgård såklart. 💜

Jag hade plockat ca 2 kg plommon som jag delade och kärnade ur. Sedan la ja de delade plommonen i en kastrull tillsammans med en lagom mängd krusbär och tillsatte 16 dl socker och 1 matsked vaniljsocker. Efter det så fick alltsammans koka ihop sig i 20 minuter och sedan tappade jag upp det i rena burkar. Låt svalna och förvara sedan i kylskåp! 💜


- 2 kg plommon (av samma eller blandad sort)

- Lagom mycket krusbär (du avgör)

- 16 dl socker

- 1 matsked vaniljsocker

Likes

Comments

Förra veckan spenderade jag på ett utav mina favorit ställen - Västkusten eller som jag brukar säga BÄSTkusten! ❤ I detta inlägg följer bilder från min vecka i paradiset. ❤

Likes

Comments

Förra inlägget handlade om Monets trädgård men min resa till Paris innehöll så mycket mer så därför tänkte jag idag dedikera detta inlägg till bilder från Paris ❤️🗼🗼👍🏼

Nedan följer bilder på triumfbågen, Notre Dame, Eiffel tornet och många andra vackra platser i Paris
🏛🕍🗼🏰

Det var det för den här gången, kan hända att det blir ytligare ett Paris inlägg efter att jag fått bilderna från systemkameran men tills dess hoppas jag ni fått ert Paris behov mättat, nu har jag suttit och drömt mig tillbaka till Frankrikes gator och håller på att bli sen till jobbet så nu måste jag gå, hejdå. Until next time ❤️

Likes

Comments

För några dagar sedan besökte jag Claude Monets trädgård i Giverny utanför Paris, den var minst sagt magnifik 🌟

Likes

Comments

Det har nu gått tre dagar sedan vi spelade vår sista föreställning med Musikalen KULT och jag har först nu börjat att smälta och bearbeta det fantastiska jag har varit med om. Att få spela huvudrollen som Elin i scen-premiäruppsättningen av Ola Salos egenskrivna musikal går inte att beskriva, det har varit en oerhörd ära och jag har lärt mig så mycket nytt och utvecklats något enormt.

När jag för snart 8 månader sedan fick veta att jag fått rollen som Elin i musikalen KULT kom det att betyda så oerhört mycket för mig, jag visste det inte då men det skulle lägga grunden till min framtid. Innan KULT så hade jag precis klättrat mig ur en ganska långdragen depression och var extremt skör i kropp och själ. Jag hade cirka noll självförtroende och trodde först att allt var ett skämt. Jag? Av alla som gjorde audition? Efter ett tag så började det sjunka in och allt eftersom började vi repetera in sånger och manus. Mitt självförtroende och min självkänsla började sakta men säkert att klättra uppåt igen och snart vågade jag släppa mina hämningar och bara vara jag. Under resans gång så har där funnit motgångar så som dans...svåra toner och närkontakt, motgångar som idag utvecklat mig till en bättre skådespelare, sångare och människa.

Jag vill i detta rikta ett stort tack till alla mina medspelare i musikalen KULT, men ett lite extra tack till Alexander, Moa och Julia, tack för att ni gjort jobbiga stunder till mindre jobbiga och tack för alla de skratt som jag fått dela med er. Jag vill också rikta ett enormt tack till Matilda, Anette, Johan, Maria och Emma - mina handledare som hela tiden trott på och stöttat mig under detta projektet, kan helt ärligt säga att utan er så hade jag inte varit där jag är idag. Jag har länge levt under mottot ensam är stark men under den här perioden har jag insett mina fel och nej, ensam är inte alltid stark! Återigen TACK! ❤

Som sagt för tre dagar sedan så avslutades denna fantastiska resa och jag har nog inte riktigt fattat att det är över än. Sitter här just nu med tårar i ögonen och en vemodig känsla i bröstet och vill inte riktigt ta in att det är slut. Det känns på ett sätt som att mitt liv nu är över. Självklart är det inte så men KULT har varit en så stor del av mitt liv den senaste tiden att det numera känns som en del av mig. Nu väntar en tuff tid där jag ska försöka att av-kultisera mig själv genom att ta ikapp skolarbete, förbereda studenten och planera inför framtiden - HJÄLP!

Framtiden är inte bestämd men nu vet jag vart jag hör hemma! Nu ställer jag siktet mot stjärnorna och får se hur långt jag når på min nya resa genom livet. 👊

Likes

Comments

Idag blir det ett inlägg kopplat till bloggens rötter. 🍃🌸🌻🍃

Det känns som att våren (kanske, kanske) äntligen är på väg och idag var jag ute på en lång promenad i solen och passade på att ta några bilder. Delar dessa med er och hoppas att ni alla får en fin dag, njut av vädret!

Likes

Comments

För 5 år sedan upptäckte jag en person som kom att inspirera mig grymt mycket. Han är och har varit en utav mina idoler under alla dessa fem år. Om 21 dagar kommer han och hans band till Sverige. Om 21 dagar kommer jag att få se honom uppträda. Om 21 dagar kommer jag att ha en Meet and Greet med honom.

Vem är det då jag talar om? Jo, Jamie Campbell Bower. Många vet inte vem han är eller vad han gör - Jamie är mångsidig och har bland annat varit med i både Harry Potter, Twilight och haft huvudroller i både Sweeney Todd och The Mortal Instrument. Jag skojar inte när jag säger att jag har sett ALLT han gjort. Vartenda film och serie som han har medverkat i, besatt? Nä inte alls...

Förutom att skådespela så är Jamie även modell och artist. Han är sångare, låtskrivare och gitarrist i bandet Counterfeit och den 26 mars kommer de till Stockholm för att spela en konsert.

När jag fick reda på att Jamie ÄNTLIGEN kommer till Sverige (har liksom väntat i 5 år) så började jag skrika och böla och stressa som fan över att få tag i biljett till konserten. Vi bör tillägga att jag ALDRIG gråter/fan-girlar över någon. Jag ringde min syster halft hysterisk och förklarade att min största idol skulle komma till Sverige och att jag var tvungen att få tag i biljett. Hon (som inte hade en aning om vem han var) började hjälpa mig att kolla efter biljett. Vi la på luren efter ett tag och jag hade lugnat mig en aning. Min syster sa att hon skulle se ifall hon kunde få tag i biljett åt mig.

Dagen efter får jag ett tidigt samtal från min syster, hon hade lyckats fixa biljetter till mig men det var en sak till - HON HADE FIXAT FUCKING MEET AND GREET. Jag grät skrek och hoppade runt i huset i säkert en timme efteråt, jag ringde min bästa kompis Elin (som också ville med) och berättade att vi lyckats få tag i biljetter och att vi skulle få träffa bandet också - även hon blir hysterisk.

På min bucket list så har där länge funnits en punkt där det stått: Träffa Jamie Campbell Bower. Något jag aldrig riktigt trott skulle hända men som om 21 dagar kommer gå i uppfyllelse!

Så ja, om 21 dagar återkommer jag med inlägg om hur det var att få träffa honom och bandet Counterfeit. Om ni inte vet vilka de är så kolla in Spotify direkt - de släpper nytt material om bara några dagar!

Varför jag skrev det här inlägget vet jag inte riktigt, behövde skriva av mig lite av min lycka och nu har jag blottat min själ lite och ja kanske blev det ännu ett cringe och cheesy inlägg, men va fan, dem behövs dem med då och då...😉

Likes

Comments