Scar face guurl - TBT

TBT - förra torsdagen när jag var på besök hos tandläkarn, det gick väl sådär bra... Vid 15:30 hade jag tid, 15:50 var jag klar och 16:15 typish så kan vi väl säga att jag möblerade om mitt ansikte lite granna... Jag tål uppenbarligen värken sprutor eller bedövning, för där låg jag mitt i brunnsparken i rusningstrafik och hade noll koll på vad som precis hänt.

Jag minns hur jag lägger ner telefonen efter att ha slagit mammas nummer, jag känner en varm bekant känsla i hela kroppen och alla ljud runt om mig försvinner allt längre och längre bort. Jag känner hur värmen stiger och illamåendet är ett faktum. Där och då hinner jag tänka att jag hinner av bussen, jag måste ha luft, jag måste sätta mig ner här med detsamma, men jag hinner nog av bussen, hinner till bänken som är två meter från bussens dörrar och i nästa sekund så vaknar jag upp, hör folks röster komma närmare och närmare mig och jag inser att jag inte alls sitter på bänken utan jag ligger mitt i brunnsparken, mitt bland alla människor som är på väg från både skola och jobb och där ligger jag på marken och när jag kollar upp står det en sisådär 15 andra människor runt om mig som frågar mig tusen frågor.

Jag får i alla fall ur mig att det är ju tur att jag inte skall ut i helgen, jag ser troligen hemskt ut i ansiktet. (Vem är jag och vem säger en sådan sak) Och vet ni? De gjorde jag, jag såg för jävlig ut och jag ser fortfarande hemskt ut, däremot håller det på att försvinna...

När jag blir tillräckligt "klar" i huvudet, så klar så att jag klarar av att sätta mig på den där parkbänken som jag hade siktet inställt på innan jag svimmade, så tänker jag och jag känner hur jag måste få det ur mig, hur tacksam jag är över att dom stannade upp,  tog sig sin tid och faktiskt hjälpte till. För varför skulle dom egentligen hjälpa till? Ja menar snacket går ju i dagens läge hur medmänskligheten inte finns där. Men dom motbevisade det där och då varenda jävel som försöker säga att ingen bryr sig, förstår ni hur fel ni har!! För tänk folk bryr sig visst. Jag är så enormt tacksam över att folk tog sig tid att hjälpa någon dom faktiskt inte har aning om vem det är, en okänd människa, men ändå gör dom de, för att människor är hjälpsamma och tänker på andra en sig själva. 

Gillar

Kommentarer