Håller jag egentligen bara på att växa upp...?

Jag är just nu inne i en period då jag har så mycket frågor och absolut alldeles för lite svar tyvärr. Jag går från att må så bra i livet till att ha ångest och att jag inte alls mår bra. Det är jobbigt, jätte jobbigt.

Jag tror att jag har hamnat i någon slags identitetskris och i denna krisen känner jag mig så otroligt ensam faktiskt. Jag vet att jag har vänner omkring mig som jag älskar och de betyder massor för mig, men ändå känner jag mig så ensam, är det konstigt?

Jag har aldrig riktigt haft ett tjejgäng där det liksom är jag och mitt gäng emot alla andra. Jag har mer varit personen som hoppat in i alla blandade gäng och anpassat mig till gruppen jag är med just i stunden. Något som jag faktiskt alltid tyckt om. Tills idag tror jag, för nu saknar jag att ha ett sådant starkt gäng där det är jag och gänget mot allt och alla.

Samtidigt så vet jag inte om alla dessa tankar snurrar i mitt huvud just pågrund av den enkla saken att jag faktiskt inte alls vet vad jag vill och vem jag vill vara?

Hmm. luddigt första inlägg kanske ni tänker, jag tänker nog samma. Men såhär är mitt liv just nu. Mycket tankar som snurrar och ett humör som går upp och ner.

Jag heter iallafall Andrea, 22 år ung med en massa tankar om livet och alla dess olikheter. Jag älskar mitt liv, men jag kan också ibland tycka att det är rätt jobbigt.

Jag vill här med er kunna prata om just dessa saker, kanske också för att slippa känna mig ensam i det. För det måste ju finnas fler som känner som jag? Eller?

VÄLKOMNA <3

Gillar

Kommentarer