Postad i: Ur mitt perspektiv

Våga ta klivet

Varje dag så får vi mängder med möjligheter som, om vi tar oss an dem, kan ändra vår vardag till något ännu bättre. Min plan var aldrig att jobba heltid som städerska, jag tog enbart jobbet för att det var oroligt på mitt andra jobb. Min plan var att jobba som städerska i några månader tills min (numera) gamla arbetsgivare kom på bättre tankar och allt lugnade ner sig igen, tyvärr blev det inte så utan några månader senare så blev jag och mina kollegor uppsagda och jag blev fastanställd som städerska.

Det är egentligen inget fel att jobba som städerska, det är mysigt att gå där med en ljudbok, en podd, radio eller en peppande spellista i öronen. Lönen är bra, trevliga besökare men efter fem år så känner jag mig färdig med det och vill gå vidare. Jag tittar då och då in på platsbanken för att se om det finns några intressanta jobb lediga men jag är inte läkare, barnmorska, tandläkare och jag är inte intresserad av säljarjobb vilket är det som finns på platsbanken. Detta har gjort min otroligt nedstämd, jag vill komma vidare i mitt arbetsliv och lära mig nya saker.

Jag har i många år velat skriva en bok men aldrig tagit steget att göra det. Jag har aldrig kommit på vad den ska handla om, hur jag får till den där spänningen som finns i böcker och som gör att man fängslas och glömmer bort tid och rum. När böckerna som jag har lyssnat på tagit slut så har jag känt mig tom och som att jag har gjort slut med en nära vän, det är såna böcker som jag vill skriva och läsa. Problemet är att jag är en person som är mer rak på sak i båda tal och skrift. så det blir en otroligt kort och tråkig bok utan några utsvävningar.. Detta har gjort att jag aldrig har kommit till skott att skriva någon bok- här gör jag ett omedvetet val men ändå ett val som inte förändrar min vardag till något bättre,

De första 20 åren av livet så pluggar vi, mellan 20-65/70 så jobbar vi och sen de sista 10 eller om vi har tur 20 åren så gör vi allt det vi drömt om- om vi har bra pension och orken på ålderns höst. Många jobbar med saker som de inte alls vill, som de hatar men de blir kvar på sin arbetsplats ändå, år efter år. När man väl går i pension så har man förhoppningsvis råd att göra allt det man drömt om, har råd att leva lite lyxigare och göra allt det man vill göra. Är inte det rätt sorgligt, att många gör något i närmare 50 år som de hatar?


Gillar

Kommentarer