Sveriges största sjukdom den svenska avundsjukan!


Sveriges största sjukdom den svenska avundsjukan!


Varför är det så jävla svårt att vara lite bjussig?

Att tycka det är kul att hjälpa andra att nå sina mål?

Är det inte bättre att klämma ur sig ett ”kul för dig! Kör i vind!” även om avundsjukan brinner inuti? Tillslut börjar man väl lura till och med sig själv. Få även sitt eget ego att känna unnsamhet åt andra. Även de man rentav inte gillar.


Grejen med avund och missunnsamhet är ju dessutom att INGEN vill medge, nånsin att hen känner så. Även om hens bittersyrliga kommentarer osar just detta lång väg. Kroniskt återkommande missunnare saknar självinsikt. Precis som att folk med dålig humor alltid är övertygade om att de är roligast i stan.


Om jag missunnar? Jodå. Men försöker jobba på att kväva de där känslorna och bli bättre på att känna genuin tacksamhet över vad jag faktiskt har. Och att andra också ska få ha. Det ska inte göra mig mindre lycklig. Det ska varken göra till eller från. Vem är jag att pissa på andras framgång och/eller drömmar?

Gillar

Kommentarer

Nettan
Nettan,
Håller med!
nouw.com/nettan