Denna jävla kroppshets!


Denna jävla kroppshets!

Kroppshets Sug på ordet ett tag. Att hetsa över sin egen kropp. Att må dåligt över att kroppen inte ser ut på det sättet man vill. Ofta kopplat till att man inte har en kropp som stämmer in med skönhetsidealet. Och vad fan är det för ideal egentligen? Som tjej ska man både vara lång, liten, ha tjockt och långt hår, ha milslånga ben, världens minsta midja, ha muskler, fylliga läppar, stora bröst, thigh gap, liten näsa, problemfri hy, gärna solbränd, ha ett colgatesmile och kritvita tänder, nästintill obefintligt kroppsfett, pinnsamala armar och stor rumpa. Ja, man ska vara precis allt och lite till. Lagom är inte nära okej.Underviktig är inte okej, Kurvig är inte okej , Överviktig är inte okej.....Vad är egentligen okej????? För mig finns det inget som heter NORMAL! Alla har olika kroppsformer .

Samtidigt vet man ju om detta, hur fucked up detta ideal är. Att det är helt ouppnåeligt. Ingen kan vara allt och lite till. Det går inte. Ändå är man där. Man sugs liksom ofrivilligt in i det hela. Hur mycket man än stretar emot. Jag erkänner: jag har absolut dagar då jag känner mig ful, för smal och otillräcklig. Dagar då jag vill se ut på ett annat sätt. Dagar då jag försöker göra allt för att passa in i det där jävla idealet. Dagar då allt jag tänker på är mitt yttre. Det är verkligen inte hela tiden, men det går i perioder.


Jag är 33 år gammal, 175 cm lång och väger 56 kilo. Enligt alla dessa mått är jag underviktig och jag vill ha lite mera fomer egentligen. Jag tränar mycket och regelbundet, har alltid massa energi och känner mig generellt väldigt stark. Jag mår så jävla bra av träningen då min ångest blir bättre vid fysisk ansträngning.

Jag vet att det kan vara en lång väg kvar tills att jag slipper känna av kroppshetsen. Innerst inne tror jag kanske inte att den går att bli av med helt, men jag tänker försöka. Det är bara att inse att ingen kommer någonsin att uppnå det där idealet, för det är bara fiktion. Vi är alla födda till olika individer och hur jäkla coolt är inte det? Vissa saker kan man faktiskt inte ändra på och varför skulle man ens vilja göra det? Varför ska vi försöka se precis likadana ut? Jag tänker mig att jag bara ska acceptera det faktumet. Jag vet inte hur ni fungerar men jag har i alla fall kroppsdelar som jag önskade hade varit på ett eller ett annat sätt. Tankar om att jag kanske skulle bli mer proportionelig eller bara snyggare om dessa ändrades. Och det är väl inget fel att tänka så egentligen? Att tycka att man inte är perfekt. Det är väl sunt det med? Förutsatt att man accepterar sig för den man är och inte mår dåligt av det? Utseende ska inte ta över ens vardag, ens liv. Det låter ju superklyshigt - men alla är fan hur läckra som helst på sitt sätt.

Efter nästan ett helt liv av en strävan mot ett ideal signar jag äntligen ut. Jag ska fokusera på det som betyder. Jag ska fortsätta att göra det jag gör nu. Göra sådant som gör mig lycklig. För det är tamefan allt. Livet är allt. Så oavsett BMI, midja, rumpa, fettprocent, armar, muskelmassa, dubbelhakor, kondition och vad det nu kan vara - kasta kroppsfixeringen för gott! Det är ju bara en kropp. Lägg fokus på att istället bygga dig en kropp som orkar. En kropp som orkar ta dig igenom alla otroligt härliga faser i livet. Kroppen ska inte stå i fokus - livet ska!

Gillar

Kommentarer

Nanda
Nanda,
Kroppen lever stundtals ett eget liv. Alla gör sin egen tolkning. Jag kör rullstol och min dotter sade en rolig sak till mig. När man sitter ner blir det mycket skinn över på magen. Jag svarade att det är för att skinnet ska räcka till för att kunna stå rak. Då säger min dotter. Kommer du att krympa då eftersom du inte kan stå rak? 😎 //
nouw.com/nanda