så var det mitten av 2019.. vad händer nu?

Jag har alltid undrat vad alla människor som inte håller till i stallet gör om dagarna .. förutom jobbar förstås.

Jag menar.. sitter ni bara i soffan? Tittar på TV? Kanske är man mer duktig på att städa hemma? Rensa kylskåpet? Bädda sängen (typ flera gånger!?). Fan vad tråkigt.

SVAR JA?! Båda JA - man bäddar sängen flera gånger, är bättre på att städa och tittar i alla fall betydligt mycket mer på tv. MEN, allra mest sitter jag på hastnet, kollar 1-åringar och drömmer mig bort.

Efter en del problem med bakbenen så är Uno på g igen, men inte med mig utan med våran allas favoritMarie. Hon är grym. Dom passar perfekt. Med prinsens 21 år i nacken är det inte mer än rätt att få slippa press och bara latja, ha kul, leka. Det var en match made in heaven samtidigt som det var mycket för mig. Jobb. Lägenhetsköp. Tappad motivation. Det kunde inte bli bättre. Inte för mig. Inte för Uno.

I nästan 7 år har han varit som min. Kan ni förstå? Världens bästa häst är han. Med sina 1,64cm i mankhöjd älskar han att vara i centrum, om det så är i stallet, på tävlingsbanan eller ja .. vartsom. Vi är och kommer alltid vara ett team. Han och jag i centrum, många viktiga och älskade personer runtomkring. Han och jag i centrum, alltid.

Ni förstår, det kommer en tid när man måste hoppa. Eller stoppa. Eller ja .. kalla det vad ni vill. I slutändan kan vi alla skriva under att vi lägger så mycket tid på denna hobby så att det måste finnas någon superkraft bakom för att det ska fungera. Man måste vilja. Helt ärligt, det fanns en period när jag nästan nästan (lägg till några till nästan till) tappade den viljan. Jag kan inte tala för uno, men det kändes lite lika för honom. Vi är ju ett han och jag. Ett.

Sen kom Marie. Ganska enkelt förklarat så följdes det av: Uno blev glad -> jag blev glad -> alla blev glada. Glädje -> Vilja och vipps så var vi tillbaka på banan. Det kan vi tacka Marie för. Ibland behöver man en Marie, vi alla behöver det. Jag är så tacksam. Tack Marie.

Jag har varit "hästfri" (kan man säga så? har ju bara varit i stallet någon/några gånger i veckan) sedan typ april. Det har varit skönt, absolut. Jag har tränat på gym. Shoppat kläder (åt mig själv!). Promenerat långpromenader. Målat köket. Varit på utflykter med sambo. Och ja .. blivit bättre på att bädda och städa. Trevligt! Men nu räcker det nog. Jag skrev ett inlägg på facebook, utan direkt förväntan på napp. Jag vill tillbaka. Mer häst. Eftersom jag nu blivit bra på att hantera allt som man gör när man inte har häst så känner jag mig redo. Jag kan göra båda!

Hörni! Jag fick napp. Det ska jag kolla närmare på nu. Spännande va? Det tycker jag! Det ska bli så kul att de vad som händer härnäst. Jag hittade en 1-åring som jag blev kär i på hastnet igår. Han bor i skåne, sprang som en dröm och en racerbil, allt i ett liksom. Kan ni tänka er? Ska köpa en trisslott. Vinner jag miljonen är han min. Kanske. Ni fattar. Ibland kan viljan stärkas bara av att låta sig själv drömma lite. Testa.

Nu ska jag ta ytterligare en långpromenad. Eftersom jag fortfarande är "hästfri" så att säga. Ett tag till. Sen har jag semester också. Typ hur mycket tid som helst om dagarna! Tur att man vant sig hur man spenderar den på olika sätt.

Vi hörs,

Hoppas ni alla får en trevlig sommar! ❤


Gillar

Kommentarer